Från "Ellerts" hemtrakter

Gott nytt år önskas alla besökare av bloggen och läsare av Den skållade mannen.
I "Ellerts" värld finns det gott om snö och frisk luft. Inga gröna gräsmattor här heller.
Beträffande boken så är första upplagan slut så när som några ex hos författaren. Först till kvarn...
Ny upplaga på gång.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Andra upplagan på gång - GOD JUL!

Nu rullar snart den andra upplagan igång efter en ökad efterfrågan på kriminalromanen om kommissarie Bo Strömliden vid Malmö-polisen med titeln "Den skållade mannen".
Tack alla som köpt deckaren! Hoppas ni gillade den! Jag gillar både Strömliden och att forma intriger, fast endast i bokform.

Om man inte artikulerar väl så kan folk få för sig att deckaren heter "Den skållade mandeln". Men mandeln är annars en bra beståndsdel så här till jul, i kakbak och för glöggsmak. (Det sista var ett nödrim).

Polisprofessorn, emeritus, Leif G W Persson är inte direkt förtjust i deckarvärldens vimmel av seriemördare. De är ytterst ovanliga i verkligheten. Men ändå, den förmodade seriemördaren i Malmö som varit inburad i häktet över ett år nu verkar i alla fall vara en livs levande seriemördare även om han missade i flera fall.

Har själv funderat på en serie mördare i Strömlidens närhet, men det kanske inte blir någon seriemördare för det. Går det som jag har tänkt kommer bok nummer två ut strax innan nästa jul...

För övrigt anser jag att herr Persson är svensk mästare i svenska deckargenren med hjälp av den stora kunskap han samlat på sig med 40 år inom polisforskning, samt inte minst en härlig berättarkonst med mycket humor, inte minst sedan han införde "katastrofen" Evert Bäckström i sina romaner.

En God Jul med mycket avkoppling önskas alla besökare på min sida och till alla som bekantat sig med Strömliden, Ellert, Merit, Bodén, Liisa Kohonen m fl!

Julgrisen såg ut som en sittande babian

Inhämtade lite energi i Skåne, som kan behövas när sista slaget om julpaketen startar. Bara tre dagar kvar snart.
Fajtades lite på bokhandeln med nyförlösta krafter, jo men visst, man lär sig när man bor i storstan.
Lyckades få uppmärksamhet från bokbiträdet eller vad det kan heta och släppte inte blicken förrän jag fått de utvalda sakerna inslagna - i guldpapper till och med. Då kände jag mig nöjd och smilade mot de övriga i den långa kön.
I Skåne blev det förförjulskväll, förjulskväll och efterjulskväll trots att julaftonen inte uppenbarat sig än. Men det blev pepparkaksbak med småtomtarna, bland annat, där jag kom till korta bland de kortare. Jag fick ingen snits på överförandet från bakbord till bakplåt. Julgrisen såg ut som en sittande babian, hemsk att skåda. Medan sjuåringen och femåringen visade på finmotoriska excesser. Men god var den, grisen! Receptet är så hemligt att det låses in i ett kassavalv i väntan på nästa jul.

Diffusa minnen av lussefirandet

Jag tror att jag kan det där nu, lussefirande framför teven och slår mig ner i en skyddad hörna där teven inte syns så bra. Men jag hör ändå att körer avlöser varandra i en aldrig sinande ström. Zoomning på Lucian. Ja, hon är fortfarande vaken och har inte brutit ihop, ser jag då jag sträcker mig fram....

Själv lyckades jag dåligt med att möta allmänhetens blickar mot skolans Mikro-Lusse-grupp, främst när blickarna riktades på mig, agerande liten tomte i någon konstig röd luva. Ja, agera och agera, jag stod väl mest still, paralyserad av den stora händelsen. Kvar finns bara några diffusa minnen.

Sedan dess har jag klarat av minst 40-talet (så känns det i alla fall) lussefirande framför teven och levt in mig i alla våndor barnen och ungdomarna måste uppleva framför kameran, eller...?
Nä, om man får utgå från alla käcka ungdomar som uppträder med siktet på Globen i alla dessa musiktävlingar, så vet de inte vad jag pratar om. De verkar vara vaccinerade från scenskräck.
Men lite rädda är de väl?

Kände mig som en klappsnappare

Kände mig som en klappsnappare häromdagen. Ja, inte tjuv direkt, men fort gick det att snappa till sig  böcker av modell pyssel samt pussel max 200 bitar, sedan jag väl trängt mig genom horder av människor med giriga eller tomma blickar på jakt efter klappar eller försöka hitta en väg tillbaka till hemmets lugnare (?) vrå.
För övrigt tycker jag synd om Kurre i klappsnapparna som bara har  kallgröt att äta, visserligen med extraingredienser som äppelskruttar i som kanske ger några vitaminer.Jag vet dock hur det känns att äta kallgröt utan mjölk, salt och sylt. Det gäller att härda sig om nu Euron, EU och hela faderullan brakar ihop. Då kanske man också blir en  klappsnappare på allvar.

Ett uppdrag i affärskedjegettot var att hitta en knepig sak med lika knepigt namn: "Bakugan Dragonoid" om jag tolkat sjuåringens versaler riktigt. På kartongen syns en drakliknande varelse som visar tänderna.

Zappade mellan TV4 och SVT i jakt på skidfantomerna, och det var rena befrielsen att slå över till den skattebetalda kanalen och slippa de evinnerliga avbrotten med reklamsjoken som sköljer in i vardagsrummet.
Som tur var det mer spänning och bättre resultat på SVT med Emil Jönsson och Teodor Peterson på pallen bl a.

Med dödsförakt tänder jag ett juleljus

Pepparkaksdoften smyger sig uppför trappen. S-granen vrider sig runt i upplyst skick på altanen. Mattor skakas i nysnön och glöms bort under natten och får dyvåta hämtas in för torkning. Det närmar sig jul!

Bilen ska få nya bromsar så att den inte känns som en släde som går på medar när jag bromsar.Fast det kan ju vara på sin plats i nära juletider, bara renarna fattas.

Försäljningen av deckaren knaprar på och det är också med någon slags förjulsglädje som jag noterar att allt fler vill läsa min bok.

Lagom till juleljusens tid kommer rapporten om att det kan vara farligt för lungorna att andas in tända ljus. Farligare än att andas in avgaserna på en frekventerad bilväg. Jag känner mig modig och tänder ett klarblått ljus. Och hade jag fortfarande varit rökare så hade jag nog tagit mig ett bloss, ett tomtebloss.

S-gran med svår uppväxt

En julgran har ovanligt nog införskaffats i god tid. Men vad jag inte såg när jag köpte den var att den var sned och vind. Den liknar i stort en S-kurva. Men charmig är den och när mörkret faller på märks inte den svåra uppväxten så noga.

Julklappar till de små kottarna - barnbarnen har även de inhandlats rekordtidigt på en bokhandel. 7-åringen har önskat sig ett spel som jag tyder till "Makos drago nojd" och jag söker och söker på nätet men blir inte nöjd. Får konversera med fadren som förhoppningsvis är lite mer insatt i barnens spelvärld. Men det rör sig inte om något krigande, hoppas jag.

Försäljningen av deckaren ökar i mörker och storm

Det mörknar vid tretiden redan, men inte så långt borta kommer ljuset tillbaka igen, efter den 22 december vänder det igen!
Långt inne i oss finns grottmänniskan kvar. Säkert var det inte så kul att trycka inne i grottans mörker och lyssna till vilddjurens prassel utanför. Det är kanske därför som jag låser ytterdörren när det börjar skymma...

Stormen Berit, som har samma namn som min fru, har blåst färdigt. Men nu är det hennes lillasyster som härjar i Norrland enligt Aftonbladet men som även börjat ta sig ton söderöver. Jag vet namnet på den nya stormen; Kerstin heter hon.

Boklistornas tio-i-topp lär jag inte nå, men jag är glad ändå när det visar sig att försäljningen tagit fart på nytt med tio böcker på två dagar av min deckare "Den skållade mannen"!

Bilprovningen fick ta fram papper och penna

Det kändes mer personligt på Bilprovningen i Enköping när "datan" inte fungerade. Man uppmanades att hojta på en bilprovare istället för att peta på skärmen.
Jodå det fungerade utan digital inkoppling. Fick en vänlig anmärkning på slitna bromsbackar.
 Datakrånglet, UNT

Mycket skratt och gråt på kanalerna

Plötsligt låg det där, det vita täcket. Men särskilt mjukt var det inte, det knarrade när man halkade fram på det. Javisst ja, det var så här det var förra året. Men OK lite ljusare blev det.

Innan täcket lades på under söndagskvällen och natten till måndagen blåste det ordentligt som de flesta säkert lagde märke till. Firandet av både Lucia och stadens tvåhundratusende invånare med medföljande jättefyrverkerier och briserande bomber fick helt enkelt ställas in. Men jag tänkte inte på dramat som utspelade sig ovanför Botaniska parken eller "Botán som man säger här med tyndpunkt på andra stavelsen. Under flera veckor har jag haft fullt sjå att följa med i Tevetablåerna och glo på den breda skärmen och hinner inte med något Storstadsfirande i Uppsala.
"Här är ditt kylskåp" på ettan.
"Veckans brott" på ettan.
"Så mycket bättre " på fyran.
"Sommarpratarna" på ettan.
"Bonde söker tjur", förlåt fru, på fyran. (Det är främst frun i huset som vill se på det här...)
" Svenskamerikanarna..." eller vad det heter på ettan. Jaså? -"Allt för Sverige" ska det heta.
"Starke man" på ettan.
Faktiskt mycket trevliga program och bölandet, gråtandet utgör en märkbar del i det hela.
Jag satt och smygtorkade en eller annan tår när den söta, yngre amerikanskan vad-hon-nu-heter åkte ut när hon förlorade i en tävling i att få upp eld. Tyvärr så blåste hon på den lilla eld hon fick till, så att allt slocknade.
Alla i det programmet gråter floder när de får svart på vitt om vilka deras förfäder var. Av glädje får vi hoppas.
Även i bonnprogrammet kläms tårarna fram. Stackars karl som var såå ledsen för att han bara kunde välja en fru när han ville ha båda.
Starke man då, ja man vet inte om man ska skratta eller gråta. Jag vrider mig av pinsamhet i soffan och tyvärr lär det nog finnas ett eller annat kommunalråd med liknande framtoning.
Men mest gillar jag nog kocken i kylskåpsprogrammet. Han är både genial i sitt matlagande och rolig.
GW Persson har jag börjat tröttna på, speciellt när han mästrar den duktiga Camilla Kvarntoft, som klarar av sin roll galant.

Märkeliga saker händer...

Höstsådden lyser illgrönt på åkrarna förstärkta av novembersolens låga bana. Termometern i bilen visar på 10 plusgrader precis en månad innan julafton. Det är bara att tacka och ta emot i väntan på den vita varan och de iskalla vindarna som skär genom märg och ben.

Nu vet jag hur det är att bli intervjuad, jag som intervjuat folk och fä i årtionden som journalist. Jag sa en massa saker som inte kom med, men det var kanske lika bra det.
Jag och min deckare blev porträtterad i den forna konkurrenttidningen, ÖP, medan en f d kollega till mig på ÖP, Bengt "Budda" Eriksson, blev intervjuad om sin nya deckare i hans konkurrenttidning, LT... "Märkeliga" saker händer..." med både väder och tidningskrigandet.

Läs gärna om min artikel i ÖP!

Genom snömos till kreativt skruvande

Efter 52 mil i kroppen är man inte så pigg, speciellt inte när vi tog oss hem igen längs staketvägen som betecknas som motorväg vissa delar av E4-an. Koncentration var ordet. Koncentration på att hålla sig på rätt sida om staket och bullrande och skakande när man råkar nudda med högerhjulen på de vita, perforerade linjerna. Men vissa kör 150 ändå, trots halvdimma, mörker och regn.
På vägen ner hann vi med en liten varnande sladd i snömoset på skogshöjderna ner mot Hälsingland.

Bristen på koncentration märktes i de två första serierna i panschisbowlingen dagen efter. Först i tredje hade jag vaknat till och samlat mig och avslutade med godkända 166.

Mörkret kommer fort nu och tar stryptag på kreativiteten. Skruvar pliktskyldigast ihop nyinköpta soffbordet och kan premiärfika på den oljedoftande ekskivan och känner mig, ja - kreativ.

"Lättläst deckare med mycket levande miljöskildringar av Malmö"

Äntligen droppade den första recensionen in! Bibliotekstjänst, BTJ, presenterar ett lektörsomdöme av "Den skållade mannen", min första deckare. Med viss bävan öppnade jag mejlet:

Svensson, Arne. Den skållade mannen. Recito. 203 s. Häftad.
En pensionerad rektor hittas död i sitt badkar. Det som först verkar vara en olyckshändelse blir istället föremål för en mordutredning. Bo Strömliden, som lämnat arbetet vid Stockholmspolisen efter en sjukskrivning, leder utredningen vid länskriminalen i Malmö. Strömliden inser att han får söka mördaren långt bak i rektorns förflutna och spåren leder till 50-talets Jämtland. Handlingen rör sig parallellt mellan dagens Malmö med dess grova kriminalitet och 50-talets Sverige där t.ex. pedofilbrott tystades ner. Författaren, Arne Svensson, har tidigare skrivit en ungdomsbok, men detta är hans deckardebut. Miljöskildringarna från Malmö känns mycket levande. Det är en lättläst deckare, även om intrigen med det förflutna som dyker upp känns igen och huvudpersonens privatliv tar ganska mycket plats i handlingen.- Lena Lithner Soutkari.

Oj då, tackar! Det kändes bra. Ja, kanske har Strömliden fått ta lite för mycket plats, men han är ju ganska lång.

Recensionen kommer att publiceras i BTJ-häftet nr 1, 2012, som går ut till biblioteken i nästa vecka (vecka 47)

 

Frustration med Juholt

Idag gav jag upp mitt springande efter en minut (!) och vandrade hemåt. Det kändes bara trist och jobbigt att kuta. Kaffe med ostmacka och svartvinbärs marmelad blev en skön tröst.

Men det är inte bara jag som tappar taget, Håkan Juholt som annars verkar trivas i sin nya roll ser ut att gå på sparlåga och ler bara svagt som svar på om han vill kommentera Anders Johanssons verbala attack och säger till slut vänligt att han inte kommenterar kollegor. Ja, vad ska karl´n svara på den fullständiga sågningen av Juholts timme på radioekot?

Jag tror att det är många s-väljare som förväntar sig att partiledaren ägnar mindre tid till försoningssamtal ute i distrikten och tar itu med politiken på allvar, visar lite skärpa i debatter med oppositionen och i kontakterna med media.

Anders Johansson, kommunalråd i Sigtuna (s), visade på en tydlig frustration med den nye ledaren. Förmodligen är han inte ensam om att känna så, men i skrivandets stund har ingen mer namnkunnig i partistyrelsen gjort sin stämma hörd i frågan?

Jag hade själv hoppats på Håkan Juholt, men nu är jag mycket osäker, kanske inte mest för lägenhetsaffären utan för att han verkar ha tappat taget- är för vag och därmed lämna spelfältet öppet för Reinfeldt.

Dimmig lördag och saknad av Olof Palme

Lördagen blev dimmig, inte på grund av alkoholhaltiga drycker utan av kylslagen fukt som kändes i märg och ben tillsammans med den isiga vinden. Men efter den timslånga promenaden i nära joggingfart hade blodet letat sig ut till alla kärl och fingrarna var varma även utan handskar.
Några talgoxar lekte tafatt i en häck, och vintern kändes nära.

Håkan Juholt kan sluta upp med besöken hos partivännerna, nu när det finns viktigare saker att diskutera. Vad sägs till exempel om det privata vårdbolaget Carema som skor sig på åldringarna med att dra in på blöjor och själv berika sig, åtminstone de som sitter i bolagsledningen. Fast Juholt hade faktiskt ett debattinlägg i DN idag om detta, men alltför försiktigt och luddigt hållet. Förstår fortfarande inte varför Juholt inte ställde upp i partiledardebatten.

Saknar stringensen och intelligensen hos Olof Palme i dessa dagar.

Då gick vi till Maxim...

"Då går vi till Maxim", lyder en gammal visa. Och det gjorde vi, gick till Maxim och såg Riktiga män med Johan Rehborg, Tommy Körberg Johan Ulveson och Erik Johansson. Vi skrattade så att tårarna rann åt Ulvesons dråpliga figur och tillkortakommanden i tillvaron. Han var suverän! De andra var också bra, Körberg överraskade med att vara en hygglig skådespelare och de andra med att kunna sjunga riktigt bra, men Ulveson var outstanding, som man säger.
Sedan gick vi inte från Maxim utan tog en taxi för att hinna med pendeln. Nu vet jag hur alla jäktade pendlare känner sig, när man kliver på tåget ett par sekunder innan det börjar röra på sig. Lugnt och skönt när vi väl satt på våra platser. Sedan klaffade det bra med Upptåget. Jag hann till och med köpa en korv. Vi klev av Upptåget, men det var där som dramat började, fast vi inte visste något då. Dagen därpå upptäckte frun i huset att hennes plånbok var väck. En plånbok med allt, busskort, bankkort, körkort. Panik och telefonringande för spärrning av korten. Ingen kul dag. Men så när väl vardagen inträdde igen ringde det en person och berättade att plånboken hade hittats i Tierp. Snacka om berg- och dalbana.

Pepparkaka enligt gammalt recept på en kvart

Blev fikasugen igår efter motionsrundan på 40 minuter.
Sockersugen skulle min fru säga.
Hur som helst när det inte fanns en banan i huset att dämpa suget med så letade jag upp ett gammalt recept på en sockerkaka modell pepparkakesmak.
Ugnen på 175 grader.  En form smordes in med smör/margarin samt pudrades med ströbröd.
2 ägg blandades med 2 deciliter socker och vispades ordentligt.
1/2 deciliter smör/flytande margarin tillsattes samt 1 matsked kanel och 1,5 tesked stött kardemumma. Dessutom 1 1/4 deciliter mjölk.
3 deciliter vetemjöl blandades med 1,5 tesked bakpulver i en separat bunke samt tillsattes till det övriga.
In i ugnen i 35-40 minuter. Efter ett tag fylldes köket av en härlig doft och smaken var det inte fel på heller. Jag uteslöt den hackade mandeln som fanns med i receptet.
En kopp kaffe och en stor bit pepparkaka blev en bra belöning för både kutandet och bakandet.
Allt som allt tog det bara en kvart med baket.

Fyra stjärnor av fem på Boktipset

Hittade min deckare på Boktipset.se där en recensent, Lena Leth, gav den 4 stjärnor av fem möjliga.
Tackar, tackar, säger jag. Betyget är satt den 22 oktober.
Stadsbiblioteket i Sundsvall har också uppmärksammat boken genom att placera den i höstens lista för spännande läsning. Sundsvalls Tidning berättar om detta.

Amortera mer behöver inte vara så dåligt

Känner att jag måste ut i naturen för att hämta lite endorfiner men väntar på att strilregnet ska upphöra och att molnen ska försvinna bakom horisonten.

Från tidningar kan man inte hämta så mycket lusthöjande. Eller ska man hurra för att största riskbanken, förlåt, Riksbanken nöjer sig nu, med att inte höja räntan. Men framöver så... Hotet vilar över villa- och lägenhetsägare. Förresten villaägare, det är ju oftast bankerna som äger större delen, upp till taket.

Samtidigt är ett annat statsorgan, kommer inte ihåg vilket, bekymrat över att skulderna är stora i boendet och föreslår därför att man amorterar snabbare och inte som idag att det skulle ta 150 år innan bostäderna är betalda. Det är klart, det finns en fara att man tar på sig för mycket i lån och för låg amortering om det skulle hända något med den personliga ekonomin, att man blir sjuk eller arbetslös.
Men att amortera lite mer, några hundralappar mer per månad behöver inte vara så dåligt. Sakta men säkert minskar skulderna.

Dimman lägrar sig kring nästa bok

Dimman var envis idag och ännu på eftermiddagen syntes inte solen men träden lyser upp istället med sina vackert färgade löv. Gick en timmesrunda för att sätta igång både kroppen och hjärnan. Kroppen verkar vara nöjd men hjärnan har inte gjort det jobb som jag tänkt skulle ske med ökad syresättning i den friska luften.
Jag hoppades att endorfinerna skulle vakna till och ge mig den ena idén efter den andra. Så brukar det ju vara i alla fall när jag springer och rör på påkarna lite snabbare än i dagens rätt så spänstiga promenadtakt, (om jag får säga det själv).
Nej likt Manuel kan jag bara säga: "Nothing!" Inget hände.
Ett enda uppslag kunde jag väl ha fått via en inre röst, till exempel: "Fortsätt med kriminalkommissarie Strömliden och gänget, de har ju börjat bli varma i kläderna efter första boken! Du behöver bara en bra historia att berätta, vad sägs om Mordet på släktforskaren?"
Men nu kom aldrig den inre rösten igång, så jag får väl bida min tid.
Hmm, Mordet på släktforskaren... Kan det vara något..?

Upptäckte mysig bokhandel i Uppsala

Upptäckte en mysig gammaldags bokhandel på Drottninggatan i Uppsala, Drottninggatans Bokhandel. Där tog man emot min deckare för försäljning. De andra, större bokkedjorna, är ofta uppbundna med restriktioner när det gäller lokala uppköp, vilket är lite tråkigt för en "frilansande" författare utan uppköpande förlag bakom sig.

UNT, Uppsala Nya Tidning, fick en bok för ev recension och Storvretabiblioteket köpte ett ex. Det knaprar på så sakteliga...

Om någon dag träffar jag en gammal kollega och kulturchef på Östersunds-Posten i Östersund, för en intervju kring min nya bok "Den skållade mannen". Vi träffas i Offerdal, i samma atmosfär som en av huvudfigurerna i  boken lever i...

E-boken "Stentornet" har fått nya läsare, hela 25 stycken - det kan tyckas lite, men jag är glad att boken/e-boken fått en större spridning utöver de 100 ex som trycktes. E-boken verkar allmänt vara på stadig framgång i takt med att läsplattornas antal ökar.

Riktiga män tröst i novembermörkret?

En verkligt fin höstdag närmar sig slutet. En nästan två timmars lång promenad i skogen hann vi med, men vände när vi hörde det smälla i buskarna. Aj då, älgjakt på gång!
Klippte sista grässtråna på vår minigräsmatta inför vintern, nu ser jag nästan fram mot skidåkning på skaren i mars men först ska vi kämpa oss igenom höstmörkret i november. Men redan nu kryddar vi den tyngsta månaden med ett Stockholmsbesök och har bokat ett par platser i november för att se "Riktiga män" på Maxim.

När har förtroendet reparerats?

Det lyser guld i björken, höstguld.
Och politikern med guldbyxorna, Håkan Juholt fick syndernas förlåtelse.
Men det tar nog tid innan förtroendet för honom har reparerats


- Posted using BlogPress from my iPhone

Solen skiner och Juholt fick nobben av Reinfeldt

Solen skina från en klarblå himmel, frosten på gräset smälter snabbt bort. Men det är inte frågan om att sommaren är tillbaka, plötsligt känner man att den varma, goa jackan behövs och de varma och sköna kängorna.

Hittills har jag klarat mig från skrapandet av isiga bilrutor med närmast halvcentimeters ispansar. Hustrun som behöver bilen får stå för skrapandet. Men igår ställde hon in bilen i garaget och slapp skrapmotionen.

Följetongen Juholt fortsätter. Han såg trött och ledsen ut i tv-rutan. Fortfarande har han stöd av s-kamraterna men en och annan vågar yttra sig om att man i hans ställning borde kunna hålla reda på bostadsbidraget, det får ju alla andra göra med betydligt mindre i inkomst.

I riksdagens partiledardebatt avvisade Fredrik Reinfeldt samarbete med Håkan Juholt och S.
"Du är inte vald för att socialdemokraterna ska samarbeta mer utan för att socialdemokraterna ska samarbeta mindre", sa Reinfeldt.

Svårt för Juholt sitta kvar

Hur klantig kan en partiledare få vara? Svaret på det lär komma inom kort efter den stora mediabelysningen av Juholts knepiga bidragsaffär.
Det kändes bara pinsamt att se Juholt som mysig gäst hos Robins dagarna efter avslöjandet att Juholt fått ett hyresbidrag från staten som han inte skulle ha. Jag kan inte tänka att det hela var planerat, men att inte ha koll på det hela känns minst sagt märkligt. Mer kan man begära av det största partiets ledare.
Själv blev jag skraj när ett bostadsbidrag ifrågasattes för fyra decennier sedan med krav på redovisning av aktuell inkomst. Jag var på rätta sidan om lagens råmärke, men det kan man inte säga om Juholt.
Det känns mycket dåligt med nyheten då Juholt  varit en frisk fläkt i övrigt moderatgråa politiken som idag styr Sverige.
Om det hela går till åtal blir det svårt för Juholt att sitta kvar.

Bokning av solstolar avdramatiserat

Bevittnade hur en man i mogen ålder tydligt märktes av ruelse över hur han skulle handla.
Det var första kvällen på hotellet som vi märkte att något hade hänt sedan besöket i Turkiet förra gången för två år sedan. Mannen vek ihop ett antal handdukar med omsorg, men såg som sagt bekymrad ut. Han lade på handdukarna på solsängen, tog bort handdukarna för att på nytt lägga tillbaka dem.
Men så bestämde han sig, packade med handdukarna och avlägsnade sig från platsen med svansen mellan benen kändes det som.
Den stora orsaken till dramat vid poolkanten var att palmerna runt bassängen var täckta med krassa besked om att det inte längre var tillåtet att boka solstolar till nästkommande dag!
Texten stod bl a på tyska.

Båtfärd på Smaragdfloden i Manavgat

25-gradiga havsbad dagligen och en och annan Efes, det turkiska ölet, tillsammans med goda maträtter, för att inte tala om konditoriprodukterna till kaffet, de närmast självlysande bakverken som var svåra att avstå, allt detta gjorde att man inte tänkte längre än deckaren räckte. Sol, bad, mat, öl och överblivna deckare på hotellets läsrum var det självklara receptet på en avslappnad vecka i Turkiet, mellan Side och Alanya.
En avstickare gjorde vi till Manavgat och den s k Smaragdfloden som förenar sig med Medelhavet. Den dagslånga resan ångrar vi inte.

Då small det bara till!

Det börjar röra på sig med bokförsäljningen av "Den skållade mannen". Boken finns presenterade på flera av näthandelns sajter, bland annat CDON.com, Bokus, Bokia och förstås på Recito förlag och beställningar har kommit.

T ex har Malmö stadsbibliotek köpt ett par böcker liksom ett antal privatpersoner, som jag förstås inte har några uppgifter om. Däremot har jag själv sålt några böcker till mina bekanta.
Det är kul att uppvakta bokhandlar och tidningar. Vi får se om det blir något resultat från detta.
Det har känts som om boken inte har varit verklig förrän nu, när andra har möjlighet att läsa den.
Välkommen att läsa ett smakprov på boken här intill.

De tidningar och bibliotek jag kontaktat är: Länstidningen, Östersund, Östersunds-Posten, Sundsvalls tidning, Sydsvenskan, Malmö, Storvreta bibliotek, Sundsvalls bibliotek, Kirsebergs bibliotek i Malmö.
Flera uppvaktningar väntar inom några veckor, bland annat en rad bokhandlar.

Det handlar mycket om att tidningarna skriver om den nya boken. Det märkte jag inte minst när jag gav ut förra boken, "Stentornet". Den största uppmärksamheten av boken kom när Sundsvalls Tidning till slut läste boken och presenterade en positiv recension. Då small det till och den blygsamma upplagan såldes slut. Dock lever Stentornet kvar som e-bok. (Går att söka på elib.se)

Deckarmorden och verkligheten

Sedan jag började skriva deckare har jag blivit mer uppmärksam på verkligheten i form av mord och misshandel - både kroppslig och själslig. Tidningar är fulla av notiser eller större artiklar som var och en kunde vara underlag till en kriminalroman. Verkligheten slår dikten många gånger.
 Jag läser själv deckare och har blivit tilltalad av att följa en spännande berättelse. Det är ju bara på låtsas ändå...

Mankell är mästaren i att skriva spännande och enkelt, likaså bortgångne Stieg Larsson och norska Karin Fossum.

Ibland kan jag dock tycka att det är för mycket blod och våld, åtminstone i en del filmversioner.
Om jag också framstår som en "blodbesudlad författare", återstår att se.

Ska vårdcentraler skänkas bort?

Till slut kom den, förkylningen. Omgivningen nös och frös men jag kände mig frisk och stark och trodde att jag skulle undkomma den årliga jättesnuvan. Men den kom till slut, möjligen lite mer trevande än tidigare gånger med halsont och sedan.. , ja bara ett långt lidande. Ja, jag vet, "Det är många som har det värre.."
Men det är skönt någon gång oförblommerat få tycka synd om sig själv.
Men ute i solen, som just försvann bakom blyertsgrå tjockmoln, finns det säkert kantareller som väntar tålmodigt på att bli plockade. Kanske man ska ta sig ut?

Det pratas annars om ansvar. Någon hade tydligen tålamodet att räkna hur många gånger Reinfeldt sagt ordet "ansvar" vid riksdagens öppnande, och kom upp till 26 gånger.

Riktig ansvarslöshet känns det som om majoriteten i Uppsala landsting visar när man skänker bort tre vårdcentraler i stan till Carema. Tidigare har tre andra vårdcentraler sålts för 25 miljoner kronor. Vårdcentralerna har byggts upp med skattepengar, ska de över huvud taget säljas? Men skänkas bort? Det protesterar i varje fall vänsterpartiets kommunalråd Sören Bergqvist mot. Om detta skriver UNT.

Nätfiske och boksläpp

Åter i lärdomsstaden efter en dryg vecka i Jämtland och Örebro-bowling och försiktigt boksläpp.

Usla serier i Örebros förnämliga bowlinghall i pensionärsligan. Hade bara en godkänd serie på 165, de övriga tre ska vi inte tala om, ja kanske den på 151 points.

Usel fiskrensare, får jag väl kalla mig också, men siken fixade jag nog, där uppe i Börtnan-sjön. Abborren var däremot för tuff att få ut från nätet utan att bli ihjälstucken, så det jobbet gav jag lätt bort till flåspecialisten Calle C som med tålamod och skicklighet klädde av borrarna.

Usel deckare, hoppas jag inte att det står som rubrik i de tidningar jag kontaktat om min deckare " Den skållade mannen".  Kolla själv hos förlaget Recito om mer information om boken.
www.litenupplaga.se/844
Ev recensioner/artiklar presenteras framöver.

Nu går deckaren att beställa!

Nu går det att beställa deckaren "Den skållade mannen".
Recito förlag säljer boken.
www.litenupplaga.se/844




- Posted using BlogPress from my iPhone

Svårt skilja på äkta och falsk kantarell?

Oj så fina svampar tänkte jag och halvfyllde en plastpåse. Väl hemma insåg jag till slut att endast två av svamparna var riktiga kantareller. Den största mängden var smaklösa, vattniga brandgula kantareller, egentligen inte någon "äkta" kantarell. Men vackert brandgula var dom.
De två äkta kantarellerna syns längst ned på bilden och falsk kantarell även kallad brandgul kantarell är överst (1 st). Foto: Arne Svensson



- Posted using BlogPress from my iPhone

I väntan på Godot och boken hjälper jag studenter att hitta i stan

I väntan på Godot och min första deckare, hjälper jag nya studenter i stan att hitta till bussarna.
Det är påtagligt att det kommit nya uppsalabor den senaste veckan, främst de som ska plugga vidare på universitetsnivå.
Men de verkar vara precis lika osäkra som vilken förstaklassare som helst. Förresten, de sistnämnda har ju i alla fall prövat att gå förskoleklass. De andra, lite äldre barnen, förlåt, ungdomarna har ju bara prövat på gymnasiets labyrinter.

Deckaren, "Den skållade mannen", är på trycket, och har lovats komma ut kring den 18 augusti, ett datum som passerat med god marginal. Men snart så. Meddelar på denna sida när det går att beställa boken.

För övrigt har jag kommit fram till sidan 399 i Amoz Oz "En berättelse om kärlek och mörker. Det går segt men känns trivsam som självbiografisk skildring om en uppväxt i den nya staten Israel.

Mellan surdegslimpa och kanelbullar

Det går upp och ner och det går ner och upp, men mest ner i dessa dagar av börshysteri som förstärks med trumpetandet om hur dåligt det är ställt med världen, den ekonomiska alltså.
Till slut nådde smittan mig, och började med skälvande fingrar röra på placeringarna i min tunna och nedslitna aktieportfölj.
Det skulle jag inte ha gjort, tydligen. De röda siffrorna ökade i mängd... Alltså, aja, baja inte röra.

En annan sak som pekade ner i backen, är konditionen, trots höghöjdsträning på gamla soptippen i Storvreta, "Tipptoppen". Halva sträckan bortom Ängeby gick bra och jag kunde njuta av landskapet, på vänster sida surdegslimpa, på höger sida kanelbullar. Nej jag fick inte fnatt, men om jag beskriver sidorna av den ringlande vägen som rågfält och vetefält blir det kanske lättare att förstå.

Apropå surdeg så har jag för första gången startat en sådan. Experterna säger visst så, man startar en surdeg. Det var hur enkelt som helst, och gott. Receptet står på påsen, grovt rågmjöl. Nu har jag bröd fram till domedagen, om jag orkar fortsätta succébakandet.

Höstterminen startar med bowling, skola och fiske

Höstterminen har startat - för bowlingen. Kom igång bra med ett antal "strajkar" på första träningen efter sommaruppehåll.

Höstterminen startar snart också för 7-åriga barnbarnet om någon vecka. Hoppas han tycker att skolan är kul. I stort handlar det nog om att han har klasskamrater som han gillar och kommer överens med. Läsa och räkna kan han ju, enligt honom själv. Spöa farfar i schack har han också klarat av.
Känner att ansvaret är stort för lärarna att kunna engagera de som står på tröskeln till den långa skolvägen.

Ett sensommardopp blev det i helgen, i Hårte, Hälsingland. Blåsigt, tångrikt men friskt och skönt.

Ett höstdopp väntar i Börtnan i Jämtland, med nyinköpt fiskenät.

Cecilia Forss frisk fläkt i sommarblötan

Regnet strilar både ute och på tv. Gene Kelly hoppar i vattenpölarna i rutan men utanför ser jag inte ens en katt. Hann just måla färdigt runt ett fönster och hoppas att färgen stannar kvar.

Lyssnade med ett öra på sommarpraterskan Cecilia Forss. Kommer inte på att jag har sett henne förut, men hon var en frisk fläkt i sommarvärmen - innan det började regna förstås.

En ung tjej som med friskt mod kämpat för att höras och synas, busringde till okända för hörselprov och njöt av att kunna domptera sin publik. En naturkraft med andra ord.

Men man undrar ju vem den där 2-metersmannen var som lade sig i hennes säng och mer eller mindre tvingade till sig en kyss, av den då 13-åriga Cecilia. Han borde vara 40-50 år nu cirka. Hmmm.. Skådespelare, hmmm..., 2 meter lång... Nej, jag kan inte lista ut det.

I varje fall var det inte Gene Kelly, han såg ju väldigt kort ut. Kanske han "kympte" i regnet.

Cecilias sista låt vävdes snyggt in med Olof Palmes tal om främlingsrädsla!

Lyssna på radio

Fiktiva pengar på (i) börsen

I romaner rör författaren sig med fiktiva, icke existerande figurer. På börsen rör sig placerarna med fiktiva pengar. Den vinst man tidigare gladde sig åt hemma vid datorn är bortblåst, istället lyser röda siffror på skärmen, minus!

Men fortfarande gäller det att ha is i magen. Nu kan det vara läge att köpa, om man nu har några pengar kvar. Gör själv ett försök med Lundbergs B-aktier.

Försöker sedan koppla bort aktiemarknaden, men det är svårt när man påminns vid varje nyhetssändning och i tidningarna. Jag tror att informationssamhället bidrar till den masshysteri som verkar råda. Ständigt nya informationer gör att människan känner sig osäker och så även börsfolket gissar jag.

Nej nu lockar den ständigt sköna värmen här på vreten. Någon skur mellanåt, sedan är värmen tillbaka igen. Kanelbulle och en kopp kaffe förgyller det hela.

Lika som bär: Plura och Leif GW

Sista programmet "Sommarkväll i SVT blev lysande, tack vare Plura som verkar ha en förmåga att bara vara sig själv, trots kameran direkt i fejset. Även Helena Bergström bjöd på sig själv på ett naturligt sätt liksom nya värden Niklas Källner, han som  framgångsrikt ställde personliga frågor till folket på gatorna i programmet Skavlan. Jesper Parneviks försök att vara rolig föll dock platt till marken. Det blev bara pinsamt med könsord mitt i maten, kändes närmast pubertalt eller ska vi säga barnsligt.
Plura Jonsson påminner en hel del om Leif GW Persson, inte bara rondören, utan någon slags underfundig och charmig långsamhetens lov. Fast Leif GW flåsar nog mer.

Nu är den klar - deckaren "Den skållade mannen"

Här kan du förhandsbeställa boken "Den skållade mannen".

Klicka här! http://www.litenupplaga.se/




Ett tiotal våningar upp i Malmös stolthet, Turning Torso,

bor en av de misstänkta i kriminalromanen av Arne Svensson

  Nu är min debutdeckare på tryckeriet och väntas vara färdigtryckt den 18 augusti! Den går att förhandsbeställa. Klicka bara på bilden så kommer du till förlagets, Recitos, sida.

Det är en roman som jag skrivit med påhittade, fiktiva, figurer. Men det är klart att jag berättar utifrån de miljöer och människor som har gett mig intryck under livets gång.

Följ med Bo Strömliden, kriminalkommissarie vid Malmöpolisen. Hans första fall på nya arbetsplatsen i Malmö blir att utreda ett märkligt dödsfall i området Kirseberg i Malmö. En äldre man har hittats död i sitt badkar.

Utredningen för Strömliden till Sundsvall och Offerdal i Jämtland och tillbaka till 1950-talet.

Till sin hjälp har han den snabbtänkta polisassistenten Liisa Kohonen som vill utbilda sig till forensiker, specialist vid Rättsmedicin och den lite inbundne, till synes buttre MFF-supporten Jörgen Bodén som aldrig vill pensionera sig.

Många torn blir det

Lämnade just in en bild för omslaget till min förstfödda deckare. Kom på mig att jag måtte gilla torn. Först "Stentornet", titeln på första barn/ungdomsboken och nu en bild på Turning Torso i Malmö till den andra boken.
I Malmö-tornet har jag som författare placerat en av de misstänkta i deckaren. Tornet i Sundsvall, stod en gång på Södra stadsberget, men är nu borta för att ge plats för en konferensanläggning.

Päron och deckare på gång

Päronträdet dignar av frukt. För en gångs skull ser päronen inte ut att vara angripna av insekter som borrar sig in i kärnhuset.
Varm, fuktig augustiluft i slutet av juli hjälper päronen att växa.
Med god hjälp av sonen har ogräset decimerats med många decimeter.
Sista korrekturet av Den skållade mannen ska göras, här på platsen för "brottet". Utgivning i samband med bokmässan i Göteborg i slutet av september.
Kolonins höjdare; Viktoria-plommon, söta, goda.
Kolonins överraskning; den purjolök jag trodde mig ha satt kom upp som finfina vitlökar!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Mörkrets makter är här

Plötsligt är det här - mörkret. Det är inte bara den fruktansvärda händelsen på Utöya och i Oslo centrum som gör att mörkret tränger sig på, vi börjar närma oss augusti och solen orkar inte hålla sig uppe så länge.
Jag gillar inte mörker, det är något jag har i generna tror jag, kanske långt tillbaka i tiden förvärvad från mina förfäder som tillbringade natten i en grotta och kanske med en skyddande eld utanför.
Jag gillar inte att se den galna blicken från Anders Behring Breivik som ler från tv-rutan. Plocka bort bilderna på honom, tycker hustrun.
Nu har resultatet av massmorden korrigerats i media, 68 döda på Utöya och 8 efter bomben i Oslo centrum. Men fler personer saknas och dödssiffran kommer att klättra upp igen.

En galnings verk

Det är inte en galnings verk det som hände på ön utanför Oslo och i Oslo centrum.
Det kan man läsa sig till i vissa kommentarer kring det närmast ofattbara som hände där närmare 100 unga människor dog och nära 100 unga människor skadades av gevärskulor, samt de som dödades och skadades i Oslo. Kanske inte en galning som inte vet vad han gör eller befinner sig i psykos, men likväl är han en galning, formad av ett hat som han tydligen sugit åt sig av de mörka krafter som finns att ta till sig av via internet bland annat.
Vem är då en normal, tänkande och reflekterande människa om denne 32-åring är det? Han verkar inte ha någon ruelse över att ha dödat så många, en del närmast barn.
Det är något så ofattbart hur man kan komma till en slutsats att medvetet döda försvarslösa människor såväl på den lilla ön som i Oslo som i alla dessa krig som pågår världen runt. Att ta en annans liv med berått mod. De norska massmorden är en galnings verk.

Trädgårdsliv: Svårt skylla på Barbastark

Ogräset frodas i den s k rabatten. Efter den månadslånga torkan kom så regnet till plattlandet och allehanda gröna slingrande växter tittade fram, främts växter som börjar på O. Jag får snabba associationer till gårdagskvällens lektyr som jag avnjöt med sjuåringen, Barbapapa på Mars. Efter rymdfärd till Mars började en grön växt ta över allt, den snodde in sig och växte till enorma proportioner. Det var Barbastark som till slut erkände att han smugglat med bönor på färden då han fruktade att maten inte skulle räcka till.

Men jag kan nog inte lägga skulden på Barbastark. Möjligen kan jag skylla på leran som tidigare i torkan var hård och omutbar och missade i början den gröna revolutionen.
Att äta upp ogräset, som Barbasläkten bl a gjorde känns lite främmande, men jag åt i alla fall bönor och köttfärssås till middag, d v s bönor från burk.

Nu är det nära!

Den här veckan ska jag vara klar med mitt manus av "Den skållade mannen"!
Jag känner hur deadline närmar sig som ett tyst rovdjur. Men viss vana till deadline finns inlagrad i hjärnan, hoppas jag efter alla dessa år med tidningsmakeri, för att kunna skärpa mig och prestera senast den 17 juli då manus ska vara inskickat!
Då som nu utnyttjar jag det professionella företaget Recito för att ta hand om layout, tryckning, distribution och viss marknadsföring. Men största lasset får jag dra själv för att nå ut.
Det är med viss skräckblandad förtjusning jag kastar mig ut i tyckandets brunn.
Jag undrar om det är någon som tar till sig 60-årshippien Ellert Hansson till sitt hjärta. Han som fick bevittna det nesliga som hände hans bäste kompis och gått och ruvat på hämnd i ett halvsekel.
Kriminalkommissarie Bo Strömliden verkar inte vara en så munter typ med en ständigt pågående tinnitus. Men han stänger dörren till sitt rum när han ska läsa om det stora antalet polisanmälningar som kommit in från f d rektor och fullmäktigeledamoten Gustav Adolf Friman. Han är rädd för att hans skrattsalvor ska eka ut i korridoren. Det går inte för sig, han som nyss varit sjukskriven, blev förbannad på Försäkringskassan och började jobba på heltid i Malmö, 60 mil från sin gamla arbetsplats på rikskrim.

Sen trandans när Borg charmade i rutan

Efter tre veckor vid det jämtländska torpet med ett rikt fågelliv inpå knutarna är det inte så svårt att avstå från teveapparaten. Det blir liksom naturlig avvänjning. Vi intresserar oss mest för tranfamiljen som decimerades med en icke flygfärdig unge och nu består av tre individer, ett troget par och en unge som verkar ha nått "tonåren" snabbt och vinglar iväg. "Kan själv" utstrålar den där den vinglar mellan föräldrarna på ängen.
Hade också närkontakt med en hussvala som schvissade förbi min kind. Kanske hade den fortfarande ungar inne i kornladan?
Såg till slut på teve 52 mil senare där trevlige finansminister Borg var med i ett av alla de sommarprogram som just schvissar förbi i rutan, inte helt olik en trana i trandansen när han tacklade privata frågor med att vrida sin kostymkropp i en sinnrik rörelse. Men ingen kan väl tycka illa om honom? Han tyckte ju också att Carl Bildt var en stor humorist. Där är han ju rolig själv, Borgen. Snäll är han också, som vill ge alla arbetande pengar tillbaka på skatten. Frågan är vad det blir kvar till offentlig verksamhet? Visst ja, den ska ju läggas ner och privatiseras. Allt blir privat, såklart!

Naturdrama vid torpet

Svalorna gör hisnande svängar kring ladan och ibland genom ladan via en öppen lucka och en dörr. De verkar inte sakna eltrådarna som ersatts av jordkabel. Men vi saknar nog ladusvalornas sällskapliga kvitter på trådarna i varma julikvällar.
En tranfamilj med ungar har varit den stora underhållningen på torpet. Trots trafiken springer de över vägen mellan två ängar med sina beigegrå ungar. Tyvärr har en unge försvunnit, men kanske en räv har nappat åt sig ungen. Ett dramatiskt steg i näringskedjan som vi inte accepterar direkt, vi har ju blivit ganska nära bekant med familj Grus grus.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Hjälp Saab med satsning på hybridbilar Maud!

Istället för en hotande konkurs borde de duktiga ingenjörerna och monterarna i Trollhättan ha tillgång på statliga medel för en storsatsning på hybridbilar. Redan nu har Saab en modell som bara drar 0,45 liter per mil och det borde bara vara att gå vidare i utvecklingen.
Läs också ledarskribenten Kalle Olsson i Dagens LT Midsommarafton: www.ltz.se



- Posted using BlogPress from my iPhonm

Vinn en deckare!

Oj, har skrivit färdigt min spänningsroman, deckare. Slutet kom plötsligt även om jag hade planer för hur det skulle sluta. Handlar om en äldre man som skållas och dör i ett badkar. Lösningen i mordet står att finna långt tillbaka i tiden. Ett gruppfoto på några vargungar i scouterna i Sundsvall leder vidare genom årtionden. Det är det första fallet för kriminalkommissarie Bo Strömliden, som börjat en ny tjänst på länskriminalen i Malmö. Han har varit sjukskriven för depression och tinnitus men bestämmer sig för att börja om på nytt och friskskriver sig själv som protest mot Försäkringskassan.
Han jobbar med en duktig kriminalinspektör, Jörgen Bodén och den överkompetenta assistenten Liisa Kohonen, som disputerat i medicin.
Det handlar också om Ellert Hansson som flytt Sundsvalls skuggvärld och supkompisar för en stuga i en spökby i Jämtland.
Rösta fram ett av de tre alternativa titlarna till boken och vinn en bok!
A: Den skållade mannen
B: Han såg snäll ut
C: Blondinos hämnd
"Han såg snäll ut" bygger på intrycket som en man gjorde som beställde ett lass obrunnen svingödsel till en person som var hans scoutledare i barndomen.
"Blondinos hämnd" bygger på första gången efter många år sedan då en man av en slump träffar sin scoutledare och trakasserar honom och hans fina Mercedes.
"Den skållade mannen" symboliserar slutresultatet av ett drama som startade  på 1950-talet i Sundsvall.

Gröna småbilar till banken men långtradarchaffisen ger fanken...

Åter till vardagen efter tre veckor i Skåne. Värmen följde med till slättlandskapet. Ett st uppstammad Tuja verkar ha gått hädan i torkan när båda trädansvariga var i var sin ände av Sverige. Testar med vatten i alla fall.
Genom den sju timmar långa bilfärden hemåt upptäckte jag att en bank får nya gröna småbilar levererade norröver samt andra kunder med större anspråk på storlek av bil får sina biffiga stadsjeepar. Själv nöjer jag mig med en smårostig Mondeo som snart ska pensioneras men fortfarande bär föraren framåt även om det bullrar en del från vinterdäcken (utan dubbar).
Jag undrar hur långtradarchaufförerna gör när de blir nödiga, har de en hink med sugkopp och slang bredvid sig? En del verkar köra på timme efter timme utan "nödstopp". Eller har de lärt sig knipa med Lanefeldt?

Ljuvliga Nelly

Nelly Moser, min Clematis på kolonilotten i Skåne är i praktslag och ringlar sig uppför det gamla päronträdet och sänder ut sina stjärnor längs stammen.
Nätstaketet lever sitt eget liv och ligger där ihoptrasslat på marken, men ett par meter fick jag upp innan jag gav upp för en samlande kaffekopp. Skyller på mitt enögda seende som gör att jag inte har något djupseende.

F ö har jag inga åsikter om kungen.


- Posted using BlogPress from my iPhone. Foto: Arne Svensson

Konsten att spänna fast ett nätstaket

En trevlig bekantskap dök upp på kolonin, en trevlig, vacker liten rödstjärt, roströd bak och med svart haklapp. Det var ett kärt återseende. Dessutom har jag fått en hyresgäst, i form av en familj blåmesar. Två föräldrar som matar ungarna i parti och minut med ibland bara ett tiotals sekunders mellanrum.
Nu kommer värmen tillbaka. Skönt att njuta av solen igen då jag med stor möda tillsammans med kolonigrannen ska försöka få upp ett nätstaket. Det borde vara ganska lätt men har varit ett stort bryderi. Dock fick jag hjälp av annan kunnig granne och fick tips om att spänna översta linan först med stadiga don och därefter hänga på nätstaketet och knipsa fast på linan.
Som om inte detta var nog så har jag grävt ett avloppsdike och fyllt igen det, 1 meter djupt och 15 meter långt.
God hjälp har jag haft av sonen.

Vedtraven värmer ända till Skåne

En vedtrave är en kortvarig rikedom. Visst, den brinner till slut upp. Men där emellan en lång väntetid, tills den blir torr. Men ändå känns det tryggt och bra att tänka på den där vedtraven. Den ligger och sakteligen torkar(?) trots alla regnskyar som drar in från väster och som jag bevittnar i tv-rutan, rekordförkyld 100-talet mil därifrån.


- Posted using BlogPress from my iPhone

På platsen för brottet

På plats för det fiktiva brottet i min kommande deckare. Det vilar ett djupgrönt skimmer över parken. De stora träden som jag inte vet vad de heter bildar en skön lövsal med taket högt där uppe. Kanske det blir här i parken som de sista trådarna sys ihop. Parken heter som ett byggföretag, spritt över hela det avlånga landet. Staden är Malmö och här jobbar kriminalkommissarie Bo Strömliden med att utreda ett mord på en gammal man.
200 pocketsidor lång är berättelsen om "Den skållade mannen".
Gatan intill kantas av jättelika hästkastanjer som lyser upp med sina omvända druvklasar, mitt i den korta blomningen. Allt är förgängligt.

Slutet nära för debutdeckare

Nu är det nära kan jag säga, nära att det blir en bok till, min debutdeckare. Tidigare har jag skrivit en barn- och ungdomsbok, "Stentornet", en bok om vänskap mellan några tioåringar, ute på äventyr i 1950-talets Sundsvall. Denna barn- ungdomsbok lockade även de som växte upp på 50-talet. (Finns som e-bok)
Har läst igenom det nya manuset för sjuttielfte gången i ett enda svep, strök bort, lade till, utvecklade, korrigerade, vilket tog en dag och kväll.
Nu är det bara slutet som ska sys ihop, och fortfarande har jag inte fullt klart om vilken eller vilka som är mördare. Deckaren  tilldrar sig främst i Malmö och Sundsvall men även i Jämtland och i Uppsala.
Följ kommissarie Bo Strömliden i hans yrkesbana i boken med arbetsnamnet "Den skållade mannen".
Slutet är alltså nära.

Nära döden upplevelse - internet försvann

Vad gjorde man innan Internet fanns? Och vad gör man om inte internet fungerar? Två stora frågor som kan vara värda att fundera över. Den andra frågan har jag kläm på. Fungerar inte internet blir man rastlös, orkeslös och kontaktlös. Det var som om man stod utanför livet, visste inte vad som var på gång.
Var det så här att vara död?
Orsaken till den stora tomheten var att ett skåp skulle flyttas i köket och att telefonjacken skulle bytas mot en smidigare sak än den förväxta knulen som satt intryckt i väggen. Allt för att skåpet skulle få plats.
Men det slutade med total informationsbrist, ingen facebook, ingen kontakt med bank, Konsum och Ica.
Ute sken solen och värmde luften till nära 25 grader, men allt kändes tomt tills jag fick kontakt igen med cyberrymden.

Norrländska dialekterna i topp

Har varit på resande fot i norr där man pratar norrländska, den näst populäraste dialekten. Norrländska, vad är det egentligen? Är det Skelleftemål där man istället för ett "visst" eller "ja" gör en insugning som låter som "uushh" eller något liknande. Eller är det Indalsmål från inre delarna av Medelpad där man har samma tjocka "In" som hos fiiiinfolket på Liiiidingö. Läste en begåvad krönikör i UNT, Jackie Sjödin, som tog upp det praktiska "norrländska" verbet "hä". Till exempel, "hä in mjölken i kylen", istället för sätt in, ställ in. Ett mycket bra uttryck tyckte han och får troligen medhåll av Stenmarkarn som förklarade sin framgång med: "Hä ä bar å åk".
Förresten norrländska som tvåa, när jag gjorde en klassresa, ja inte socialt utan med min folkskoleklass från Skönsmons skola i Sundsvall till Göteborg för att fröjdas på Liseberg bl a, då fick vi mycket beröm för vår fina dialekt. Det lät så fint, tyckte en urgöteborgska. Så de norrländska dialekterna borde ligga på toppplats.

Sommaren snart här och deckarförfattaren får bråttom

Nu har jag fått pressen på mig, nej inte massmedia, men den självpåtagna pressen på att komma till slutet i min andra bok med arbetsnamnet "Den skållade mannen". Lagom till Bokmässan i Göteborg (22-25 september), ska den vara klar har jag bestämt mig och kommer att ges ut på Recito förlag.

Har varit i Malmö för research och träffat en riktig kriminalkommissarie och en riktig rättsläkare som på ett bibliotek i området för brottet (!) informerade om skillnaden på böckernas Wallander och verklighetens kriminalkommissarie samt rättsläkare. Både kommissarien och rättsläkaren var trevliga figurer även om de visade på lite läskiga bilder från verkligheten.

Har nöjet att få följa vårens och sommarens utspridning i vårt avlånga land. I Höör i Skåne såg jag de ljuvligaste vitsippsbackar och i Malmö hade hästkastanjernas blad  vecklats ut med en nära liggande blomning.
På väg till havsörnarna i närheten av Forsmark kantades dikena av både blåsippor och vitsippor och något gult - kan det vara smörblommor redan nu?
Nu startar snart resan mot Jämtland där snön har försvunnit och björkarna börjat veckla ut sina ljusgröna, skira blad. Rekordtidigt säger man där.
PS Någon havsörn såg vi inte till.

Kolonin blomstrar och Putin pratar med kungen

Kolonin visade upp sin bästa sida i påsk. Solen sken, fåglarna kvittrade och ungdomarna twittrade. Det sista antar jag.
Alla frukträden blommade mer eller mindre. Körsbärsträdet hade kommit längst.
På väg till bröllop i skånska Höör fick vi se otroligt vackra vitsippsbackar och sedan ett vackert och lyckligt brudpar, precis den tid när naturen är på sitt mest överdådiga humör och bara vill påminna om hur bra vi egentligen har det på vår jord, åtminstone här i Norden.

Putin kommer till Stockholm idag och det varnas för trafikkaos då en del vägar ska stängas. Visst är han bredaxlad men så bred är han väl inte att andra inte ska få plats i trafiken. Putin ska prata med kungen och regeringen, d v s inte Silvia utan med de allierade politikerna.

En koloni som det inte direkt blomstrar kring är fångkolonin Guantanamo på Kuba. Sanningen om USA:s hårt kritiserade läger ska nu granskas ännu mer efter tillgång på hemliga dokument via Wikileaks.

Solen värmer skönt och sommartorkan har nått kvällspressen

Skärtorsdagskväll och solen fortsätter att lysa på kolonitomten. Skatorna har gått till vila. De fick nog några feta maskar efter mitt grävande. Planterade om en Clematis som såg heldöd ut. Men när jag tuktat den med sekatören såg jag att den hade liv. Det var inte så att den sa "Aj", men jag såg att den inte var helt torr, som en godtemplare festande på påskmust.

Ser i Aftonbladet att den största nyheten är att någon "Mannerström" haft ett utbrott mot en finalistkock. Jag orkar inte ens bläddra till sidan. Verkar fullkomligt ointressant. Läste även om en tjänsteman på Finansdepartementet som avslöjats för att ha porrsurfat på arbetstid. Vad chefen för "departemanget", Anders Borg, säger om detta vet AB inte men har väl en bild på "tjifen" på sidan ett. Det var två av de största nyheterna på Aftonbladet den här Skärtorsdagen. Sommartorkan verkar ha startat rekordtidigt.

Taltrasten drillar i skogen

Hör vårfåglarna drilla i skogen. Är det inte en rödvingetrast? Den låter lite väl högt. I stugan i Jämtland är jag helsäker på vilken trast som låter, rödvinge eller taltrast. Rödvingen kör ett "schyyyande" efter melodislingan.
Kanske jag håller taltrasten för favorit i sitt snickrande av olika strofer, fyra korta verser i makligt tempo. Det kan låta allt från en panflöjt till en smäktande koltrastsång. Jag hoppas att de kvarlämnade träden uppe vid stugan räcker till för att trastarna ska trivas i den övrigt nyavverkade skogen.
Hör taltrasten
Hör koltrasten

För den som läste om mitt projekt att plocka dubb ur vinterdäcken och använda dem på sommaren kan jag meddela att det gick bra, men det var ganska slitigt jobb med att först våga trycka ner en smal mejsel intill dubben, sedan få mejseln under bottenplattan på dubben och sedan lyfta upp dubben. Men efter ett tiotal dubb var man mästare, men jag fick en jätteblåsa i handen av mejseln, så sätt på en stadig handske eller ett par om mejseln slinter. Luften håller än så länge.
Jag har uppfattat att det inte är olagligt att köra på odubbade vinterdäck på sommaren, men man bör nog ta det försiktigt vid häftigt regn då sommardäcken förmodligen transporterar bort vattnet bättre.

Våren är här - underbara dagar framför oss

"Underbara dagar framför oss." Det är titeln på Henkrik Berggrens biografi om Olof Palme, men det kan även vara ledorden för den tid som nu har startat, våren!
Varma vindar överraskar utomhus. Plötsligt är tröjan ett överflödigt plagg.
Våravslutningen i bowlingligan slutade med ett sista bra terminsbetyg, 502 på tre serier. Det är jag mycket nöjd med. Skönt att lyckas någon gång.
Vi får se vad betyget blir på bilbesiktningen för den 13-åriga Forden. Blir det godkänt är jag mer än nöjd.
Ta vara på de underbara dagarna vi har framför oss!

Vårsyssla: Plocka dubbar istället för blommor

Ett pillergöra ligger framför mig, något som ska ske inom nära framtid. Att plocka bort nedslitna dubbar i vinterdäcken. I valet och kvalet att köpa nya sommardäck eller att rulla vidare på hyggliga vinterdäck utan dubbar segrade dubbplocket. Men jag kommer inte undan att ta av hjulen, för annars kommer man inte åt dubbarna. Synd.
Bara jag inte gräver för djupt i däcken med mejseln så att hela härligheten exploderar i ansiktet. Men det ska nog bra, det gjorde ju det för min bowlingkompis och han har nu kört på vinterdäck både sommar som vinter helt lagligt.
Kanske man kan aspirera på att bli dubbad till riddare efter dubbplocket. Man sparar ju på asfalten om man kör dubbfritt på vintern och så blir det tystare i trafiken. Riddare av gatufriden, skulle det kunna vara något...?
Då kunde man utan dåligt samvete köra på Kungsgatan i Uppsala, där dubbförbud gäller.

Dubbad till riddare, fakta

Ny blogg om Sundsvall på 1950-talet

Nu startar jag en ny bloggsida: "Sundsvall - min barndoms stad". Efter boken om Peo och Jerry i Sundsvall på 1950-talet dyker det upp en del från den tiden i mitt huvud. Bland annat lär det dyka upp texter om hur det var att vara springpojke på den tiden, en syssla jag höll på med ett år efter folkskolan.
Jag kommer att fortsätta med att skriva på den här sidan om stort och smått så länge jag har inspiration och att det känns roligt.
Väl mött på båda mina bloggar!

Möter våren med cykelfärd

Gråkallt och dimmigt denna till synes dystra fredag. Bättre var det igår med premiärcykling ut på landsbygden med lätt snötäckta åkrar. Gula blommor i dikesrenen, ej tussilago, möjligen vintergäck som jag tidigare bara sett i Skåne lyste upp färden på den ringlande smala asfalterade vägen mellan Ängeby och Vallby i Uppland.

Hörde några vårystra, revirstärkta talgoxar vissla högt och självsäkert, såg ett gäng vackra bofinkar picka i en gräsmatta. Jo, det är vår, helt klart. Livet går vidare trots världskatastrofer som vi långt här uppe i nord kan bevittna via bildrutan i vardagsrummet.

Den stadiga stålhästen med rejäla ballongdäck tar mig både bort och hem på ett betryggande vis i maklig takt så att jag inte jäktar ifrån tankarna som uppstår.

Inga kanoner mullrar i bakgrunden

Vårsolen strålar som besatt nu på förmiddagen. Himlen är blå och en vimpel utanför i gult och blått rör sig lätt i en svag vind.
Inga kanoner som mullrar i bakgrunden, ingen annan strålning än den från solen. Inga släktingar som ligger gömda av tonvis med bråte. Inga hus som skjutits iväg av tsunamivågor. Inga förlupta kulor som slår in i grannarnas hus.
Krig och naturkatastrofer har kommit närmare genom bildrutan, tidningar och radio.

Vad kan vi lära av det som pågår på vår jord? Kanske att 100 000 år för förvaring av utbränt kärnbränsle är en ganska lång tid, svårt att ens tänka tanken.
Istället för att ständigt upprepa tillväxt som ett mantra, kanske vi ska fundera på hur vi kan spara energi.

Solens kraft är enorm. Dags att ta tillvara den på ett bättre sätt. När finns det heltäckande tak med solceller till alla byggnader, solceller som kan långtidslagra energi?

På topplistan!

Tänk att man skulle hamna på en topplista en gång i livet!
Min e-bok "Stentornet" ligger trea på Recito förlags topplista på Elib.se. Tänka sig.
Men jag antar att det rör sig om ett blygsamt antal sålda eller utlånade ex. Vi får väl se när statistiken kommer med resultat för det första halvåret, någon gång i höst.

Du kan köpa e-boken "Stentornet" på Elib.se. Där finns också Recito förlags topplista, samt alla e-böcker från förlaget.
E-böcker läser du när du vill på dator, Iphone eller Ipad. Du kan köpa en bok eller låna den på biblioteket i 28 dagar.

Juholt ingjuter nytt mod hos osäkra socialdemokrater

Det märktes på de långa rungande applåderna i  nybygget Stockholm Waterfront att s-kongressens medlemmar ser framåt med nytt mod. De har fått en karismatisk och orädd ledare i Håkan Juholt som ska kunna ta matchen mot Fredrik Reinfeldt.

"Så ska de låta" kändes trevligare och bättre än den flåshurtiga och skrikiga premiären förra veckan. Det berodde till en del på gästerna Ann-Louise Hansson och Lill-Babs Svensson med döttrar. Vilka härliga döttrar de båda schlager-ikonerna har! Peter Settman hade lugnat ner sig till en bra nivå. Jag kan förstå kritiken från mästertyckaren Croneman i DN mot både Peter Settman och "Vem vet mest"- Rickard Olsson. Det kan bli lite för mycket ibland. Men både Peter Settman och "Duracell-kaninen" Rickard Olsson som gör det ena "Vem vet mest"-programmet efter det andra gör ett bra jobb i stort.

Egenträningen är inne på dag två. En halvtimmes gång och småspring i två respektive tre minuter börjar göra sitt. Men visst var det kämpigt i isande nordanvind igår. Men väl hemkommen till det egna tjället kändes det utmärkt både för samvetet och kroppen. Ut och lubba utan att snubbla! Alltså två minuters gång, spring sakta i tre minuter osv enligt maratonlöparen Anders Szalkais träningsprogram som tog mig ända till Stockholm Marathon för ett par år sedan. Naturligtvis utökar man antalet minuter som man springer, men i den takt som känns bra. Till slut springer man korta och längre sträckor upp till två timmar om man tränar för maran.

Juholt, ta vara på vänlige Östros!

Thomas Östros är en mycket vänlig och trevlig man. Det märkte jag när jag intervjuade honom när han var på besök i Östersund för ett antal år sedan. Men det var något som gjorde att jag hade svårt att komma ihåg vad han hade sagt efter intervjun. Han hade inga färdiga punchlines, rubriker att servera som vissa politiker släpper ut och det sedan är bara att anteckna i notisblocket.

En sådan person som hade färdiga rubriker att servera efter kommunstyrelsens möte i Östersund, var förre s-politikern och kommunalrådet Thore Holmberg. Reportrarna noterade hans brasklappar och ofta kom de in i lokaltidningarna, han visste vad som gick hem. Holmberg uttryckte sig i klarspråk och ibland lite utmanande.

Jag hoppas ändå som nybliven s-medlem att Juholt släpper in Östros och tar vara på den kunskap han har. Jag tror han står för humanismen och det behövs mer än någonsin idag när teknokraterna tar över mer och mer. Det gäller bara att lyssna bättre på vad den universitetsutbildade uppsalabon säger.

Julgranens vara eller inte vara

Julgranen har blåst omkull. Den är fortfarande grön och tät och verkar leva. Ja, just det, blåst omkull. Den flyttades ut med julgransfot och allt. Kanske den rotar sig i gräsplätten om jag ställer den upp och plockar bort foten?
Eller så blir det deponin, om de tar emot övervintrande granar.

Har författaren ansvar för sina figurer?

Har författaren ansvaret för sina konstruerade figurer? Det är nästan så att jag fått dåligt samvete för vad en av personerna i bokmanuset ställer till med, men så tänker jag; det är ju inte mitt ansvar, att han gör si eller så. Han får väl stå för det själv, kommer jag på, nu lite mera lättad.
Det är lätt att man följer med själv in i spaltraderna. Vad jag ändå har upptäckt är hur man plockar av sitt eget liv och uppväxt. För hur skulle det vara annars? Någonstans ifrån måste ju intrycken komma, från det verkliga livet, men mer eller mindre transformerat i andra skepnader.

Mästarnas mästare något att se fram mot?

Mättnadskänslan för skidor på teven stiger i takt med att snölagret smälter och solen lyser utmanade där ute. Men jag kan nog inte hålla mig ifrån dagens skidäventyr ändå via teve, skidor två respektive fyra mil för de som åker utan gevär och så dessa tappra med gevär på ryggen. Vad nära det var att det blivit en svensk seger och silver med Ferry och Lindström och vad besviken åtminstone jag blev. Ferry och Lindström däremot verkade ta det med en klackspark.

Mättnadskänslan gäller också program som "Så ska det låta". Inte nog med att de bytt ut herrpianisterna Putte och Stefan, det var ingen hejd på hur kul alla tyckte att det var. Christer Sandelin for runt som en skållad råtta och skuggboxades. Hade han ätit något olämpligt, undrar man ju. Eller är det bara så att man växt ifrån tillställningen, att man åldrats?
Men ändå, Mästarnas mästare ser jag faktiskt fram emot. Det är inte lika flåshurtigt som många av dagens nya program, om "dom på teve" inte har gjort om det hela här också..?

Strålande sprint och vårsol

Visst var det skönt att se smajlet på Emil Jönsson när han överlägset vann Slottssprintern i Stockholm på onsdagen.
För de som inte gillar Northug var det kanske samma glädje att se Petter hänga med huvudet efter målgången. Norske Hattestad såg annars omöjlig ut efter utklassningen i kvartsfinalen, men fick ge sig redan i semin då Jönsson spurtade förbi på vallade skidor. Det fick Hattestad att byta till vallade skidor också i finalen, men var även han chanslös.
Prövade själv att skejta på den knallhårda snön som lagt sig som en glaciär på åkrarna kring Fyrisån. Resultatet blev värk i ljumskarna. Det för tankarna till hur hårt tränade dagens skidåkare är, hur de pressar sina kroppar till max i tävlingar.
Nu har det varit strålande sol i ett par dagar och man skäms nästan för att sitta inomhus och knacka på en dator. Men vårsolen lär inte vara så nyttig. För mycket strålning är inte bra, lagom är bäst.

Mitt bokprojekt "Den skållade mannen" förföljer mig och jag tog nya tag med genomläsning av de 174 pocketsidor som manuset nu består av. Riktigt bra, vågar jag tycka. Men det fattas att knyta ihop några lösa trådar, för att spänningen ska hålla sig ända fram till sista kapitlet.

Vart är vi på väg, med tillväxten?

Vart är vi på väg, frågade Kristian Luuk de tävlande i TV-programmet "På spåret". Ja, allmänt kan man fråga sig i dagarna vart arabvärlden och Japan är på väg. Det är svårt att fatta vidden av både det som händer i norra Afrika, speciellt Libyen, med en ledare som Kadaffi som verkar kämpa tills döden hindrar honom från mer våld på sin egen befolkning. Som det ser ut nu, efter rapporter från svenska media, är det mycket oklart hur stridigheterna i främst Libyen slutar.
Vart är Libyen på väg?
Japanerna är chockade över den obändiga kraft som både jordbävning och efterföljande tsunami-vågor besitter. Det är chockerande bilder som visas i teve när svarta tiotals meter höga vågor vräker sig in mot land och tar med sig stora fartyg, bilar och bråte. De japaner som räddats får själva finna vägar att ta sig fram på bråtet över söndertrasade hus och döda människor.
Vart är Japan på väg?
Vart är Japan på väg med sina kraschade reaktorer, alltså reaktorer inte datorer?
Man blir fundersam över hur ett land som Japan som ligger mitt i ett jordbävningsområde vågat att bygga kärnkraftverk i så stor skala. Allt för tillväxten?
Hur ser vi i Sverige på kärnkraften och hur ser vi på vårt levnadssätt. Är det dags att tänka på något annat än tillväxten som ständigt prisas, inte minst av den sittande regeringen i Sverige?

Märker Reinfeldt flåset från Juholt?

Petter Northug tog med sig flera pluspoäng i Skavlans program på fredagskvällen när han beskrev varför han enligt SVT:s Jonas Karlsson betedde sig som en gris när han sladdade in framför mållinjen och Hellner i VM i Oslo.
Det var till och med så att jag kände igen mig själv när jag och en löparkompis visade vår tillfälliga överlägsenhet i halvmaran i Höga kusten Maraton i Ångermanland för ett antal år sedan och högt och ljudligt prisade den underbara utsikten, när vi sprang om några som hade det jobbigare i uppförsbacken. Man påverkas av sin styrka och "odödlighet", liknande som Petter beskrev när han med lätthet kunde köra ifrån de andra. Därmed ingen jämförelse med Northugs enorma styrka och smartness i spåren.
Northug överraskade också med en god engelska i samspråk med andra gäster.

Andra gästen i Skavlan, Fredrik Reinfeldt, var ovanligt öppen och frejdig. Tråk-Fredrik var borta för tillfället. Kan det möjligen bero på att han redan känner flåset från den mer naturligt karismatiske, humoristiske blivande partiledaren för socialdemokraterna, Håkan Juholt?
Det känns verkligen uppiggande med en partiledare som kan ta upp kampen mot Reinfeldt. Har länge undrat när någon ska avslöja honom som den högerpolitiker han är.

Håkan och Carin - ett (s)uccéval

Håkan Juholt och Carin Jämtin blev valberedningens val av partiledare och partisekreterare inom socialdemokratiska partiet, ett succéval som kan dra upp det gamla partiet till nya strider.
Sven-Erik Österberg hade jag gissat på, men när man ser och hör Håkan Juholt agera framför massmediauppbådet i Stockholm på torsdagen, kan man bara önska honom lycka till. Han "går genom rutan" med klara besked och en hel del humor. Varför plockade inte valberedningen fram honom på direkten kan man undra, kanske var man rädda för mustaschen.
Carin Jämtin blir en bra partisekreterare och på sikt kan hon vara en partiledarkandidat, när den dagen kommer.

Nötväckan fenomenal klättare

Efter några dagars jobb på kalhygget i Jämtland upptäcker jag att kroppen mår bra av hugg och slag. Rättare sagt vedhuggning med yxa och sågning med motorsåg. Okända muskelgrupper ger sig till känna med en känsla som inte bara är smärtsam. En smärta som näst intill är njutbar. Det känns att man uträttat något. Det handlar om rent fysiskt arbete, något som försvinner mer och mer i vår nanotekniska värld.

Fåglarna verkar gilla ljuset, att det är betydligt glesare mellan träden. De charmiga nötväckorna med sina spolformade kropparna som svischar genom luften på väg tur och retur mellan stenplattan där fröerna har spritts ut för intagande av många gratismål. Läste om att nötväckan egentligen inte ska finnas på vår breddgrad, men så är fallet. Snarare ser det ut som om populationen har ökat i antal år efter år. Nötväckan är den enda fågel som både kan gå uppför och nerför en trädstam, enligt vår fågelbok. Ungefär som el- eller telemontörerna på 1950-talet som klättrade upp och ner i trästolparna med skor försedda med en krok som de hakade fast med.

Northug åkte så att di svenske fick anledning att gråta

Han vickar lite på skidorna och tar några skejtskär i en innerkurva och susar ifrån konkurrenterna till synes utan större besvär. Plötsligt är han flera meter framför dem. Northug är namnet, en skidande gud som med bottendjup barnagråt plötsligt visade att det fanns annat innanför bröstet än en infantil retsticka. Han blev mänsklig.
Men igår var han omänsklig, fråga hela svenska laget som blev frånåkta utan medalj trots tappra försök.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Säkert silver för starka svenskorna

Svenska skidtjejerna samlar på sig ädla metaller, först guld och idag silver i 5 km stafett. Omöjliga Norge hade kunnat vunnit med en Marit Björgen som inte varit i toppform men hon körde på i god stil. Det var nästan som att man hopats att Björgen eller någon annan i den norska kvartetten stått på öronen. Men då hade man väl klivit upp och vunnit ändå.
Men mycket bra av de fyra svenskorna där Britta Norgren överraskade med att först se helt slut ut och sedan spurta ifrån finskan och kunna dunka Kalla i ryggen som tvåa.

Var ute i vårsolen för andra dagen i rad. Nu gick det bättre med fästet. Liksom landslaget hade jag kommit på att det var något fel på strukturen och borstade under steget med både stålborste och ettans sandpapper. De tidigare döda skidorna återuppstod och rörde sig lekande lätt över lägdan.
En apelsin i en solbacke blev belöningen.

Rätt valla då kan inget stoppa Kalla!

Ida Ingemarsdotter och Charlotte Kalla gjorde en enormt bra sprintstafett. Ingemarsdotter hade kraft att gå om på sista sträckan och drog ifrån Italien. Tre lag gjorde upp om VM-medaljerna; Norge, Finland och Sverige när Kalla drog ifrån redan vid växlingen med Ida och den ledningen behöll hon och drygade ut till en överlägsen seger före Finland på andra plats och Norge på bronsplats.

Underbara dagar framför oss

En underbar marsdag med strålande sol och skidspår inpå knuten här i slättlandskapet. Det är nästan som att åka i fjällen med stora vidder runt om. Vad kan man mer begära? Det är klart,fästet kunde ha varit bättre, men varför klaga, då tränar man ju upp armarna.

Henrik Berggrens bok om Olof Palmes liv har titeln "Underbara dagar framför oss" och idag stämde det verkligen. Vi får bara hoppas att Emil Jönsson, Jesper Modin, Charlotte Kalla och Ida Ingemarsdotter får en underbar dag, med fäste i tillvaron och i skidspår. Lycka till, som Ahlmark sa.

Knepig kombination borde spetsas till

Nordisk kombination med backhoppning och längdskidåkning är en udda idrott. Men den skulle bli ännu mera udda men kanske locka fler tittare om man behöll backhoppningsskidorna på till längdloppet.

Charlotte Kalla gnuggade på ordentligt i lördagens 15 km, något mindre annorlunda än nordiska kombinationen. Här nöjer man sig med att skifta skidor, från klassiskt till skejt efter halva sträckan.
Marit Björgen kunde inte ens strula till det med bytet för en högre spänning i loppet utan tog sin andra seger. Kalla slutade som ganska nöjd fyra.

I Åre åktes det störtlopp. En stackars schweitsiska (heter det så?) störtade in i skyddsnätet i en vådlig krasch men klarade sig med en ömmande arm, ev bruten. Anja åkte fel och så var den dagen förstörd för henne. Som många gånger förr vann Lindsey Vonn.

Hur det känns att störta i backen skulle jag kunna berätta om, om jag inte hade slocknat några minuter. Men enligt vittnen var fallet lodrätt där i Grevebäckens skidbacke i Sundsvall, efter en kortare flygfärd från sprätthoppet som vi grabbar byggt.

Skidfesten kan börja!

Skidfesten på TV kan börja. Emil Jönsson är en av favoriterna till guld i sprinten, Petter Northug en annan. Men jag tror att det kan finnas någon outsider som slår sig fram. Var det Harvey han hette? kanadensare eller var han från USA? Bland damerna finns det Björgen, alltid denna Björgen, men hon får stark konkurrens av amerikanskan Kickan Randall! Svenskorna har nog inte så mycket med segern att göra, eller...?

Bowling är en trevlig hobby. Här riskerar man inte så mycket idrottsskador. Ja, det skulle ju vara att man står på öronen i banan, in på den oljade delen. Eller tappar klotet på fötterna. Men jag lyckades få en skada i omklädningsrummet. Klotet rullade ner från bänken och på min fot och en av mina sedan tidigare ömmaste tå. Nu börjar den anta en mera blågul ton efter att ha varit röd och lila. Aj, aj aj, som Gernandt sa i teve när hästarna sprang in i hindret.

Väntar på att min E-bok "Stentornet" ska komma in på marknaden.

Heja skidsprintare och andra - hur orkar ni?

Heja skidsprintarna Emil, Kalla och Hellner, och inte minst heja Daniel Rickardsson som vann 15 km klassiskt i Drammen i helgen. För den som är intresserad av den svenska skideliten och var de kommer från så är DN:s skidspecial i söndagstidningen inför VM i Oslo en suverän källa att ösa ur. Jag kan också kosta på mig med ett heja Petter Northug, som har en viss förmåga att tagga upp medåkarna, alltså inte i sparkstötting-VM utan på skidor. Han vill visa hur överlägsen han är. Men mot Rickardsson hade han inte tillräckligt att sätta emot. Efter att ha åkt bakom honom i flera kilometer var han fullkomligt slut i mål medan Rickardsson inte såg tagen ut alls.
DN-sport

Heja Byggmark, måste jag också utbrista efter sensationella silverplatsen i slalom  i VM!

Heja Söderling slutligen, som tog tredje segern för året i franska Marseille.

Försökte själv ta mig ut på ski, men gav upp efter 400 meter i en svag motluta, som Assar Rönnlund skulle ha sagt. Fästet var obefintligt och glidet sådär. Dessutom var stavarna för korta och försedda med tunga kringlor. Men pjäxorna var bra och jag slapp frysa tårna  av mig. Får nog leta efter vallaburken till nästa gång eller göra något annat drastiskt, kanske borsta upp en struktur som håller emot i uppförsbackarna och som lägger sig ner i ev nedförsbackar.

Gåtan om den skållade mannen

På gång 1: Finslipande på E-boken "Stentornet". Vilken i stort har samma innehåll som pappersboken "Stentornet". Kompletteras med en enkel karta över platserna där allt hände - i Sundsvall på 1950-talet.

På gång (2): Genomgång av manuset "Den skållade mannen". Höll på att ge upp ett tag då jag inte haft en riktig ordning på personerna i boken som kan kallas roman, polisroman, spänningsroman, deckare. Visst dör en del personer, någon naturligt andra onaturligt, men så värst mycket blod är det inte i manuset eller på manuset. Men förhoppningsvis tycker läsarna att den är spännande ändå när jag nu kommer till slutet och begär rättning i ledet av mina figurer som inte är överens med författaren om tid och rum.

Arbetet fortsätter och tron på att det ploppar ut en bok under våren är ganska stark. Det mesta av handlingen tilldrar sig i Malmö och Jämtland under våren 2010 till vintern 2011.

Liksom andra deckare har även den här boken en kommissarie som historien kretsar kring, en kommissarie Bo Strömliden som lessnar på Försäkringskassan och att gå sjukskriven för sin tinnitus, flyttar från sin fru och lämnar sitt arbete på rikskriminalen i Stockholm för ett nytt jobb i Malmö. Ett Malmö som lever i skräck för en seriemördare som siktar in sig på invandrare. I boken jobbar Strömliden och hans personal parallellt med "Den skållade mannen", en 80-årig gammal man som dog i sitt eget badkar i en ruffig lägenhet i Kirseberg, Malmö och jakten på serieskytten eller Malmöskytten som han kallas i tidningarna. Fiktion och verklighet går hand i hand under de tio månader det tar att lösa mordet på 80-åringen och Malmöskyttens öde.

På gång (3): Promenader och landsvägslunk. Behövs efter mycket god mat inmundigad i Skåne på barnbarns-besök. Alltså, inte barnmat utan vuxenmat med en och annan god sås.

På gång (4): Så hette Länstidningens ungdomssida en gång, (LT i Östersund) illustrerad av ett antal fotspår i layouten. Då kändes den toppmodern, idag tror jag inte den skulle tagits emot av dagens ungdom

Gröna gräsmattor och isande vind

Isande vindar tar sig från havet in till stan. Gräsmattorna är dock gröna, något frostbitna. Det är februari och gryningsljuset anländer redan vid 7-tiden. Det är i kaninernas land, i Skåne. Var vittne till en eldröd solnedgång bakom bron som binder två länder, Sverige och Danmark. Tonvis med tång som vilar mot de frusna sanddynerna talar om att här finns det gratisgödning till kolonistugeägare och andra.
Turning Torso 290 meter över just havet vrider lite högfärdigt på sig vid solens nedgång och speglar sina mångfacetterade ögon i strålarna från moder energi.

I Egypten gläds man fortfarande över segern. En moralisk seger för demokratin, men med grönklädda och guldprydda militärer  som till synes passiva åskådare bakom gardinerna.

Robin Söderling gläds över den andra finalsegern för i år och verkar inte vara rolig för framtiden, trots rykten om att den nye tränaren slutar.

Själv vågar jag mig på att beställa en ny utgivning av min bok Stentornet, nu som E-bok. Det känns spännande för mig.

Vad hade Palme sagt om Egypten och Tunisien?

Henrik Berggrens mastodontbok om Olof Palme, "Underbara dagar framför oss" imponerar. Då tänker jag inte på hur han kunnat fylla hela 700 sidor utan mer på att han skapat en intressant bok av Palme både som privatmänniska och som ledande politiker. Han har lyckats "lyfta på locket" med hjälp av både intervjuer bland Olof Palmes nära och kära och plöjt igenom massor av vad andra har skrivit om honom. Ett otroligt ambitiöst arbete ligger bakom bokens tillkomst. Det allra svåraste är kanske att få någon styrsel på alla fakta och kommentarer och få berättelsen att flyta. Henrik Berggren har lyckats och visar upp en glad gamäng, en självsäker och begåvad yngling och hans väg in i politiken, hans aristokratiska arv både från Lettland och Finland och de driftiga förfäderna, bland annat hans farfar Sven Palme som startade försäkringsbolaget Thule. Han visar också en irriterad Palme som var hårt ansatt i bland annat media den sista tiden av sitt liv.
Det var trevligt att få göra bekantskapen med personen Olof Palme och på köpet av biografin får läsaren en utmärkt historiebeskrivning om vad som tilldrog sig under Palmes tid på jorden från 1927 till 28 februari 1986 när han föll för en mördares kula på väg från biografen Grand på Sveavägen tillsammans med hustrun Lisbet.
Man kan sakna hans retorik och energi idag i både inrikes- och utrikespolitiken. Vad hade han sagt om den närstående diktaturen i Egypten och Tunisien?
Svenska Dagbladet recenserar

Pavlovs hundar och makten i Egypten

Det var för väl att kunnige och sympatiske SVT-korren Bert Sundström inte kommer att få några fysiska men av påhoppet i Kairo. Korrespondenterna som rapporterar från världens alla hörn blir som goda vänner när de strålar ut i vardagsrummet och man känner när de engagerar sig extra.
Har vistats i det jämtländska landskapet några dagar och upplever att ljuset är på väg tillbaka. Hoppas ljuset även når president Mubarak som en uppenbarelse, att det i längden inte går att styra ett land med makt utan insyn och demokrati.

Vetenskapens värld på SVT visade på nytt hur man för inte så länge sedan experimenterat med barn och vuxna för att tränga in i hjärnans vindlingar genom att bland annat operera in en elektrod i hjärnan.
Den moraliska sidan fick köpa ner sig. Pavlos hundar fick också en annan innebörd efter filmen.

Tankarna far tillbaka till torget i Kairo och den flygande presidenten och hur en ledargrupp främjar makten och inte människorna, hur man styr landet med hårda tyglar för att belöna sig själva.
Vetenskapens värld

Vattenflödet ökar och pensionen minskar

Det känns som vår i början av februari. Småkillar och tjejer är ute med spadar och hjälper smältvattnet att rinna ner i avloppsbrunnen. Vattnet är ett element som barn och vuxna har ett speciellt förhållande till  och fascination för, precis som elden. Jag kommer själv ihåg när man som barn dämde upp vattnet till en damm och hur spännande det var. Men jag får försöka hålla tillbaka och inte gå ut till barnen och visa hur man gör för att få bättre fart på flödet.

Det går bra för Sverige säger både skattmästaren Anders Borg och mäster själv, Fredrik Reinfeldt. Men vilka går det bra för? Alla med onödigt stora bonusar förstås, det är klarlagt. Men i varje fall inte för pensionärerna. Även om de flesta av dagens pensionärer inte lever med fattigstämpeln på sig kan inkomstminskningen i år vara kännbar för många. Själv noterar jag en minskning i kassan på dryga 400 kr per månad. Skillnaden till de som jobbar ökar dubbelt, då regeringen bjuder på en skatteminskning till de som jobbar.

Gösta Ekman mest trovärdig som Beck och Rolf Lassgård som Wallander

Ifånen (Iphone) spelar mig spratt ibland, som idag när jag ringde upp mig själv till den fasta telefonen. Jag skulle till att svara, jo jag gjorde det också även om det stod mitt namn på displayen. Va, ringer han till mig? Då kände jag mig som en ifåne.
Sedan mobiltelefonerna kom har man fått vara försiktig med knappar och displayer som reagerar sekundsnabbt på minsta beröring. Men det går lätt att fumla till ett meddelande till fejsbok eller sms-meddelande när fingrarna glider iväg på egen oplanerad färd. Det kanske är så man skaffar sig nya vänner, eller kanske ovänner.

Såg Wallanderfilmen Hämnden i helgen med Krister Henriksson som kommissarie, en film som kändes jättegammal. Här fanns poliser som verkade vara rädda för att använda sig av datorn i jobbet och unga aspiranter fick visa mod och hur man gör. Det har hänt en del på it-fronten. Författaren Henning Mankell har gjort slut på kommissarie Kurt Wallander i sista boken när Wallander först klev in i senilitetens dimma och sedan lämnade jordelivet eller livet som skapats av Mankell. Men filmerna tar inte slut för det. Se bara på författarparet Sjöwall-Wahlöös kommissarie Beck. Serie på serie produceras. Filmkommissarierna har kommit och gått, Carl-Gustav Lindstedt, Gösta Ekman, Peter Haber och nu Kenneth Branagh, enligt Länstidningens Härjedalsredaktion i Sveg.
Enligt LT ska en serie på sex avsnitt filmas.
Rolf Lassgård känns mest trovärdig i Wallanderfilmerna och Gösta Ekman i Beckfilmerna, tycker jag.

Marskatter i januari

Hankatterna i området verkar ha sett fel i kalendern. De slåss hejvilt fast det är januari och inte mars. Av någon konstig anledning har de valt vår lilla bro som plats för råkurret.
De skriker som småbarn, spänner ryggarna våldsamt och hoppar på varandra utan pardon. En katt har en bit av svansen borta, åtminstone håren. Men det är ingen fridsam Pelle Svanslös utan båda är tuffingar, fram tills dess att den ene ger upp och lägger sig demonstrant på rygg. Man kan verkligen tala om urkrafter när stirrandet kattöga mot kattöga och krampaktigt krökta ryggar under flera minuter får en upplösning i en explosionsartad fight. Nu kan jag möjligen förstå boxningspubliken. Det är spännande med all agressivitet som släpps lös.
Men om det nu ska vara en katt på vår bro, får den hellre vara en Gösta Knutsson-modell a la Pelle Svanslös, som inte skvätter sitt revirpink på huset.

Dags för en e-bok?

Plusgrader igen, jojo-vädret fortsätter men känns helt OK. Jojo går det också på bowlingbanan, fast mest ner i antalet poäng. Men det är kul ändå och det måste väl gå åt andra hållet snart och följa jojo-banan.
Fick reda på att jag ska åka Sälen - Mora en måndag i februari. Men som tur är får jag åka bil och slipper tänka på vallning. Däremot får sonen nog se till att han är både tränad och nyvallad när han ska ut i det öppna spåret.
För övrig börjar jag känna mig mätt på skjutandet och skidåkandet och sprintandet och längtar efter en seg, lång femmil. Framför teven så klart. Tar man en skidpaus nu orkar man nog igenom VM framför teverutan.

Funderar på att ge ut min lilla bok "Stentornet" på dryga 90 sidor som e-bok. Kan det vara något, frågar jag mig och kastar ut den i cyberrymden?
PS Enstaka exemplar av "pappersboken" kan finnas kvar hos Bokia Vängåvan i Sundsvall.

50 år sedan J F Kennedy blev president - men mordet kommer jag främst ihåg

Idag är det 50 år sedan John F Kennedy blev president i USA. Han regerade i 1000 dagar då hans liv ändades i Dallas, i Texas av två kulor från ett gevär.
Jag kommer främst ihåg den dagen när han dog, den 22 november 1963. Jobbet i sätteriet på Sundsvalls Tidning där jag jobbade som typograf blev stillastående när budskapet gick ut från en radio i lokalen. Det ofattbara hade hänt, USA:s president hade skjutits i huvudet när han och hans maka Jacqueline, åkte i en öppen bil i Dallas. Det kändes som om tryggheten försvann, även i Sverige.
Knappt 23 år senare den 28 februari 1986 dog Sveriges statsminister Olof Palme av en kula genom huvudet, på väg från biografen Grand i Stockholm med hustrun Lisbeth. Han hade jämförts en del med den amerikanske presidenten. Han kom från liknande förhållande och var nydanare och karismatisk.
Det ofattbara hade hänt även i Sverige. Även då jobbade jag på en tidning, Länstidningen i Östersund, som nattredaktör.
Fortfarande spekuleras det i båda morden om vem det var som sköt.

Början till slutet på nya boken om mord i Malmö

Börjar närma mig slutet på min historia, d v s historien om den fiktive kriminalkommissarien Bo Strömliden och det fiktiva dödsoffret. Visst är det påhittat men manuset till det som ska bli en bok är även plockat från verkligheten, förstås.

Nu har jag skrivit 170 pocketsidor, min debutbok Stentornet innehöll drygt 90 sidor och några ex finns till salu hos Bokia, Vängåvan i Sundsvall. Något exakt slut har jag inte ännu i mina tankar. Men på ett ungefär. Det är en konst att inte avslöja alltför mycket alltför tidigt. Då är ju bokläsandet slut. Men det är faktiskt spännande för författaren att i skrivande stund inte veta hur allt ska sluta. Konsten är också att få ihop det på ett snyggt och överraskande sätt. För så ska det väl vara.

Har tidigare skrivit ett manus till en annan kriminalroman. Men det ligger ännu i byrålådan och ska kanske inte plockas fram. Den berättelsen eller texten handlar om vad som tilldrog sig en blåsvart morgon på spårområdet vid Östersunds järnvägsstation mars 1994. Men det är en annan historia.

Nu gäller det snart att skriva ut alla sidorna, kanske 200 så att jag får en översikt över "Den skållade mannen" som är arbetsnamnet och kan fortsätta att bearbeta texten.
Handlingen tilldrar sig i Skåne och Jämtland främst, men även i Sundsvall och Uppsala.