Efter 52 mil i kroppen är man inte så pigg, speciellt inte när vi tog oss hem igen längs staketvägen som betecknas som motorväg vissa delar av E4-an. Koncentration var ordet. Koncentration på att hålla sig på rätt sida om staket och bullrande och skakande när man råkar nudda med högerhjulen på de vita, perforerade linjerna. Men vissa kör 150 ändå, trots halvdimma, mörker och regn.
På vägen ner hann vi med en liten varnande sladd i snömoset på skogshöjderna ner mot Hälsingland.
Bristen på koncentration märktes i de två första serierna i panschisbowlingen dagen efter. Först i tredje hade jag vaknat till och samlat mig och avslutade med godkända 166.
Mörkret kommer fort nu och tar stryptag på kreativiteten. Skruvar pliktskyldigast ihop nyinköpta soffbordet och kan premiärfika på den oljedoftande ekskivan och känner mig, ja - kreativ.
På vägen ner hann vi med en liten varnande sladd i snömoset på skogshöjderna ner mot Hälsingland.
Bristen på koncentration märktes i de två första serierna i panschisbowlingen dagen efter. Först i tredje hade jag vaknat till och samlat mig och avslutade med godkända 166.
Mörkret kommer fort nu och tar stryptag på kreativiteten. Skruvar pliktskyldigast ihop nyinköpta soffbordet och kan premiärfika på den oljedoftande ekskivan och känner mig, ja - kreativ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar