Knepig kombination borde spetsas till

Nordisk kombination med backhoppning och längdskidåkning är en udda idrott. Men den skulle bli ännu mera udda men kanske locka fler tittare om man behöll backhoppningsskidorna på till längdloppet.

Charlotte Kalla gnuggade på ordentligt i lördagens 15 km, något mindre annorlunda än nordiska kombinationen. Här nöjer man sig med att skifta skidor, från klassiskt till skejt efter halva sträckan.
Marit Björgen kunde inte ens strula till det med bytet för en högre spänning i loppet utan tog sin andra seger. Kalla slutade som ganska nöjd fyra.

I Åre åktes det störtlopp. En stackars schweitsiska (heter det så?) störtade in i skyddsnätet i en vådlig krasch men klarade sig med en ömmande arm, ev bruten. Anja åkte fel och så var den dagen förstörd för henne. Som många gånger förr vann Lindsey Vonn.

Hur det känns att störta i backen skulle jag kunna berätta om, om jag inte hade slocknat några minuter. Men enligt vittnen var fallet lodrätt där i Grevebäckens skidbacke i Sundsvall, efter en kortare flygfärd från sprätthoppet som vi grabbar byggt.

Skidfesten kan börja!

Skidfesten på TV kan börja. Emil Jönsson är en av favoriterna till guld i sprinten, Petter Northug en annan. Men jag tror att det kan finnas någon outsider som slår sig fram. Var det Harvey han hette? kanadensare eller var han från USA? Bland damerna finns det Björgen, alltid denna Björgen, men hon får stark konkurrens av amerikanskan Kickan Randall! Svenskorna har nog inte så mycket med segern att göra, eller...?

Bowling är en trevlig hobby. Här riskerar man inte så mycket idrottsskador. Ja, det skulle ju vara att man står på öronen i banan, in på den oljade delen. Eller tappar klotet på fötterna. Men jag lyckades få en skada i omklädningsrummet. Klotet rullade ner från bänken och på min fot och en av mina sedan tidigare ömmaste tå. Nu börjar den anta en mera blågul ton efter att ha varit röd och lila. Aj, aj aj, som Gernandt sa i teve när hästarna sprang in i hindret.

Väntar på att min E-bok "Stentornet" ska komma in på marknaden.

Heja skidsprintare och andra - hur orkar ni?

Heja skidsprintarna Emil, Kalla och Hellner, och inte minst heja Daniel Rickardsson som vann 15 km klassiskt i Drammen i helgen. För den som är intresserad av den svenska skideliten och var de kommer från så är DN:s skidspecial i söndagstidningen inför VM i Oslo en suverän källa att ösa ur. Jag kan också kosta på mig med ett heja Petter Northug, som har en viss förmåga att tagga upp medåkarna, alltså inte i sparkstötting-VM utan på skidor. Han vill visa hur överlägsen han är. Men mot Rickardsson hade han inte tillräckligt att sätta emot. Efter att ha åkt bakom honom i flera kilometer var han fullkomligt slut i mål medan Rickardsson inte såg tagen ut alls.
DN-sport

Heja Byggmark, måste jag också utbrista efter sensationella silverplatsen i slalom  i VM!

Heja Söderling slutligen, som tog tredje segern för året i franska Marseille.

Försökte själv ta mig ut på ski, men gav upp efter 400 meter i en svag motluta, som Assar Rönnlund skulle ha sagt. Fästet var obefintligt och glidet sådär. Dessutom var stavarna för korta och försedda med tunga kringlor. Men pjäxorna var bra och jag slapp frysa tårna  av mig. Får nog leta efter vallaburken till nästa gång eller göra något annat drastiskt, kanske borsta upp en struktur som håller emot i uppförsbackarna och som lägger sig ner i ev nedförsbackar.

Gåtan om den skållade mannen

På gång 1: Finslipande på E-boken "Stentornet". Vilken i stort har samma innehåll som pappersboken "Stentornet". Kompletteras med en enkel karta över platserna där allt hände - i Sundsvall på 1950-talet.

På gång (2): Genomgång av manuset "Den skållade mannen". Höll på att ge upp ett tag då jag inte haft en riktig ordning på personerna i boken som kan kallas roman, polisroman, spänningsroman, deckare. Visst dör en del personer, någon naturligt andra onaturligt, men så värst mycket blod är det inte i manuset eller på manuset. Men förhoppningsvis tycker läsarna att den är spännande ändå när jag nu kommer till slutet och begär rättning i ledet av mina figurer som inte är överens med författaren om tid och rum.

Arbetet fortsätter och tron på att det ploppar ut en bok under våren är ganska stark. Det mesta av handlingen tilldrar sig i Malmö och Jämtland under våren 2010 till vintern 2011.

Liksom andra deckare har även den här boken en kommissarie som historien kretsar kring, en kommissarie Bo Strömliden som lessnar på Försäkringskassan och att gå sjukskriven för sin tinnitus, flyttar från sin fru och lämnar sitt arbete på rikskriminalen i Stockholm för ett nytt jobb i Malmö. Ett Malmö som lever i skräck för en seriemördare som siktar in sig på invandrare. I boken jobbar Strömliden och hans personal parallellt med "Den skållade mannen", en 80-årig gammal man som dog i sitt eget badkar i en ruffig lägenhet i Kirseberg, Malmö och jakten på serieskytten eller Malmöskytten som han kallas i tidningarna. Fiktion och verklighet går hand i hand under de tio månader det tar att lösa mordet på 80-åringen och Malmöskyttens öde.

På gång (3): Promenader och landsvägslunk. Behövs efter mycket god mat inmundigad i Skåne på barnbarns-besök. Alltså, inte barnmat utan vuxenmat med en och annan god sås.

På gång (4): Så hette Länstidningens ungdomssida en gång, (LT i Östersund) illustrerad av ett antal fotspår i layouten. Då kändes den toppmodern, idag tror jag inte den skulle tagits emot av dagens ungdom

Gröna gräsmattor och isande vind

Isande vindar tar sig från havet in till stan. Gräsmattorna är dock gröna, något frostbitna. Det är februari och gryningsljuset anländer redan vid 7-tiden. Det är i kaninernas land, i Skåne. Var vittne till en eldröd solnedgång bakom bron som binder två länder, Sverige och Danmark. Tonvis med tång som vilar mot de frusna sanddynerna talar om att här finns det gratisgödning till kolonistugeägare och andra.
Turning Torso 290 meter över just havet vrider lite högfärdigt på sig vid solens nedgång och speglar sina mångfacetterade ögon i strålarna från moder energi.

I Egypten gläds man fortfarande över segern. En moralisk seger för demokratin, men med grönklädda och guldprydda militärer  som till synes passiva åskådare bakom gardinerna.

Robin Söderling gläds över den andra finalsegern för i år och verkar inte vara rolig för framtiden, trots rykten om att den nye tränaren slutar.

Själv vågar jag mig på att beställa en ny utgivning av min bok Stentornet, nu som E-bok. Det känns spännande för mig.

Vad hade Palme sagt om Egypten och Tunisien?

Henrik Berggrens mastodontbok om Olof Palme, "Underbara dagar framför oss" imponerar. Då tänker jag inte på hur han kunnat fylla hela 700 sidor utan mer på att han skapat en intressant bok av Palme både som privatmänniska och som ledande politiker. Han har lyckats "lyfta på locket" med hjälp av både intervjuer bland Olof Palmes nära och kära och plöjt igenom massor av vad andra har skrivit om honom. Ett otroligt ambitiöst arbete ligger bakom bokens tillkomst. Det allra svåraste är kanske att få någon styrsel på alla fakta och kommentarer och få berättelsen att flyta. Henrik Berggren har lyckats och visar upp en glad gamäng, en självsäker och begåvad yngling och hans väg in i politiken, hans aristokratiska arv både från Lettland och Finland och de driftiga förfäderna, bland annat hans farfar Sven Palme som startade försäkringsbolaget Thule. Han visar också en irriterad Palme som var hårt ansatt i bland annat media den sista tiden av sitt liv.
Det var trevligt att få göra bekantskapen med personen Olof Palme och på köpet av biografin får läsaren en utmärkt historiebeskrivning om vad som tilldrog sig under Palmes tid på jorden från 1927 till 28 februari 1986 när han föll för en mördares kula på väg från biografen Grand på Sveavägen tillsammans med hustrun Lisbet.
Man kan sakna hans retorik och energi idag i både inrikes- och utrikespolitiken. Vad hade han sagt om den närstående diktaturen i Egypten och Tunisien?
Svenska Dagbladet recenserar

Pavlovs hundar och makten i Egypten

Det var för väl att kunnige och sympatiske SVT-korren Bert Sundström inte kommer att få några fysiska men av påhoppet i Kairo. Korrespondenterna som rapporterar från världens alla hörn blir som goda vänner när de strålar ut i vardagsrummet och man känner när de engagerar sig extra.
Har vistats i det jämtländska landskapet några dagar och upplever att ljuset är på väg tillbaka. Hoppas ljuset även når president Mubarak som en uppenbarelse, att det i längden inte går att styra ett land med makt utan insyn och demokrati.

Vetenskapens värld på SVT visade på nytt hur man för inte så länge sedan experimenterat med barn och vuxna för att tränga in i hjärnans vindlingar genom att bland annat operera in en elektrod i hjärnan.
Den moraliska sidan fick köpa ner sig. Pavlos hundar fick också en annan innebörd efter filmen.

Tankarna far tillbaka till torget i Kairo och den flygande presidenten och hur en ledargrupp främjar makten och inte människorna, hur man styr landet med hårda tyglar för att belöna sig själva.
Vetenskapens värld

Vattenflödet ökar och pensionen minskar

Det känns som vår i början av februari. Småkillar och tjejer är ute med spadar och hjälper smältvattnet att rinna ner i avloppsbrunnen. Vattnet är ett element som barn och vuxna har ett speciellt förhållande till  och fascination för, precis som elden. Jag kommer själv ihåg när man som barn dämde upp vattnet till en damm och hur spännande det var. Men jag får försöka hålla tillbaka och inte gå ut till barnen och visa hur man gör för att få bättre fart på flödet.

Det går bra för Sverige säger både skattmästaren Anders Borg och mäster själv, Fredrik Reinfeldt. Men vilka går det bra för? Alla med onödigt stora bonusar förstås, det är klarlagt. Men i varje fall inte för pensionärerna. Även om de flesta av dagens pensionärer inte lever med fattigstämpeln på sig kan inkomstminskningen i år vara kännbar för många. Själv noterar jag en minskning i kassan på dryga 400 kr per månad. Skillnaden till de som jobbar ökar dubbelt, då regeringen bjuder på en skatteminskning till de som jobbar.

Gösta Ekman mest trovärdig som Beck och Rolf Lassgård som Wallander

Ifånen (Iphone) spelar mig spratt ibland, som idag när jag ringde upp mig själv till den fasta telefonen. Jag skulle till att svara, jo jag gjorde det också även om det stod mitt namn på displayen. Va, ringer han till mig? Då kände jag mig som en ifåne.
Sedan mobiltelefonerna kom har man fått vara försiktig med knappar och displayer som reagerar sekundsnabbt på minsta beröring. Men det går lätt att fumla till ett meddelande till fejsbok eller sms-meddelande när fingrarna glider iväg på egen oplanerad färd. Det kanske är så man skaffar sig nya vänner, eller kanske ovänner.

Såg Wallanderfilmen Hämnden i helgen med Krister Henriksson som kommissarie, en film som kändes jättegammal. Här fanns poliser som verkade vara rädda för att använda sig av datorn i jobbet och unga aspiranter fick visa mod och hur man gör. Det har hänt en del på it-fronten. Författaren Henning Mankell har gjort slut på kommissarie Kurt Wallander i sista boken när Wallander först klev in i senilitetens dimma och sedan lämnade jordelivet eller livet som skapats av Mankell. Men filmerna tar inte slut för det. Se bara på författarparet Sjöwall-Wahlöös kommissarie Beck. Serie på serie produceras. Filmkommissarierna har kommit och gått, Carl-Gustav Lindstedt, Gösta Ekman, Peter Haber och nu Kenneth Branagh, enligt Länstidningens Härjedalsredaktion i Sveg.
Enligt LT ska en serie på sex avsnitt filmas.
Rolf Lassgård känns mest trovärdig i Wallanderfilmerna och Gösta Ekman i Beckfilmerna, tycker jag.