Konsten att spänna fast ett nätstaket

En trevlig bekantskap dök upp på kolonin, en trevlig, vacker liten rödstjärt, roströd bak och med svart haklapp. Det var ett kärt återseende. Dessutom har jag fått en hyresgäst, i form av en familj blåmesar. Två föräldrar som matar ungarna i parti och minut med ibland bara ett tiotals sekunders mellanrum.
Nu kommer värmen tillbaka. Skönt att njuta av solen igen då jag med stor möda tillsammans med kolonigrannen ska försöka få upp ett nätstaket. Det borde vara ganska lätt men har varit ett stort bryderi. Dock fick jag hjälp av annan kunnig granne och fick tips om att spänna översta linan först med stadiga don och därefter hänga på nätstaketet och knipsa fast på linan.
Som om inte detta var nog så har jag grävt ett avloppsdike och fyllt igen det, 1 meter djupt och 15 meter långt.
God hjälp har jag haft av sonen.

Vedtraven värmer ända till Skåne

En vedtrave är en kortvarig rikedom. Visst, den brinner till slut upp. Men där emellan en lång väntetid, tills den blir torr. Men ändå känns det tryggt och bra att tänka på den där vedtraven. Den ligger och sakteligen torkar(?) trots alla regnskyar som drar in från väster och som jag bevittnar i tv-rutan, rekordförkyld 100-talet mil därifrån.


- Posted using BlogPress from my iPhone

På platsen för brottet

På plats för det fiktiva brottet i min kommande deckare. Det vilar ett djupgrönt skimmer över parken. De stora träden som jag inte vet vad de heter bildar en skön lövsal med taket högt där uppe. Kanske det blir här i parken som de sista trådarna sys ihop. Parken heter som ett byggföretag, spritt över hela det avlånga landet. Staden är Malmö och här jobbar kriminalkommissarie Bo Strömliden med att utreda ett mord på en gammal man.
200 pocketsidor lång är berättelsen om "Den skållade mannen".
Gatan intill kantas av jättelika hästkastanjer som lyser upp med sina omvända druvklasar, mitt i den korta blomningen. Allt är förgängligt.

Slutet nära för debutdeckare

Nu är det nära kan jag säga, nära att det blir en bok till, min debutdeckare. Tidigare har jag skrivit en barn- och ungdomsbok, "Stentornet", en bok om vänskap mellan några tioåringar, ute på äventyr i 1950-talets Sundsvall. Denna barn- ungdomsbok lockade även de som växte upp på 50-talet. (Finns som e-bok)
Har läst igenom det nya manuset för sjuttielfte gången i ett enda svep, strök bort, lade till, utvecklade, korrigerade, vilket tog en dag och kväll.
Nu är det bara slutet som ska sys ihop, och fortfarande har jag inte fullt klart om vilken eller vilka som är mördare. Deckaren  tilldrar sig främst i Malmö och Sundsvall men även i Jämtland och i Uppsala.
Följ kommissarie Bo Strömliden i hans yrkesbana i boken med arbetsnamnet "Den skållade mannen".
Slutet är alltså nära.

Nära döden upplevelse - internet försvann

Vad gjorde man innan Internet fanns? Och vad gör man om inte internet fungerar? Två stora frågor som kan vara värda att fundera över. Den andra frågan har jag kläm på. Fungerar inte internet blir man rastlös, orkeslös och kontaktlös. Det var som om man stod utanför livet, visste inte vad som var på gång.
Var det så här att vara död?
Orsaken till den stora tomheten var att ett skåp skulle flyttas i köket och att telefonjacken skulle bytas mot en smidigare sak än den förväxta knulen som satt intryckt i väggen. Allt för att skåpet skulle få plats.
Men det slutade med total informationsbrist, ingen facebook, ingen kontakt med bank, Konsum och Ica.
Ute sken solen och värmde luften till nära 25 grader, men allt kändes tomt tills jag fick kontakt igen med cyberrymden.

Norrländska dialekterna i topp

Har varit på resande fot i norr där man pratar norrländska, den näst populäraste dialekten. Norrländska, vad är det egentligen? Är det Skelleftemål där man istället för ett "visst" eller "ja" gör en insugning som låter som "uushh" eller något liknande. Eller är det Indalsmål från inre delarna av Medelpad där man har samma tjocka "In" som hos fiiiinfolket på Liiiidingö. Läste en begåvad krönikör i UNT, Jackie Sjödin, som tog upp det praktiska "norrländska" verbet "hä". Till exempel, "hä in mjölken i kylen", istället för sätt in, ställ in. Ett mycket bra uttryck tyckte han och får troligen medhåll av Stenmarkarn som förklarade sin framgång med: "Hä ä bar å åk".
Förresten norrländska som tvåa, när jag gjorde en klassresa, ja inte socialt utan med min folkskoleklass från Skönsmons skola i Sundsvall till Göteborg för att fröjdas på Liseberg bl a, då fick vi mycket beröm för vår fina dialekt. Det lät så fint, tyckte en urgöteborgska. Så de norrländska dialekterna borde ligga på toppplats.