Grotesco är groteskt bra!

Vår 12 år gamla bil har fått spatt. Rätt vad det är går den inte att starta. Men så fort det närmar sig en bärgningsbil går den igång. Nu har den startat ordentligt sedan vi hotat med bilverkstad. Chefmeken på verkstaden behövde bara visa sitt ansikte prytt med slokmustascher så startade den snällt igen. Visserligen gnuggade chefmeken på en grej på startmotorn, men ändå. Får kanske börja odla mustasch igen, som på 70-talet.

Häromdagen var det dags igen, men den här gången var det inte startmomentet som fallerade utan radio hade lagt av. En blinkande CODE lyste hotfullt men som tur var hade vi antecknat numret och radiolan gick igång efter några knapptryckningar liksom startmotorn.

Solen lyser fridfullt över nejden men i varuhusen pågår fejden, om byte av klappar. På köpet eller bytet fick jag veta att skjortan jag fick i julklapp var en riktig dyrgrip. Den kostade faktiskt mer än den klapp jag gav med råge. Får väl bättra mej till nästa jul.

Missa inte sista Grotesco 22.00 SVT1 27 december. Men titta gärna på nästsista, julversionen.

Hittade ytterligare en länk om Grafen. Intressant.

Oj nu kom julstressen!

Oj, nu kom julstressen! Skinkan ska griljeras. Kameran ska fixas, batterier ska inköpas. Sopor ska slängas. Efterrätt, modell Tiramisu, ska förberedas. Och några manussidor borde skrivas säger mitt samvete innan den så kallade julfriden kan lägra sig. Tidigare har jag kunnat skylla på den arktiska kylan för att slippa promenaden in till koppra för att handla t ex batterier. Men nu är det mildgrader, bara minus 15.

Så här i jultider sänder jag en hälsning till biträdande presschefen på SJ, Ulf Wallin. Jag ser att han uppmanar till att chatta i Aftonbladet om tågresandet i köldens och snöstormarnas land. Den gode gotlänningen hade det nog lugnare på Länstidningen i Östersund där vi båda jobbade.

God Jul alla läsare speciellt då mina tre allra mest trogna läsare plus alla ni andra från Sverige och från halva jordklotet; USA, Finland, Tyskland Storbritannien, Japan, Kroatien, Ryssland, Iran, Turkiet, Kanada, Ukraina! Det är otroligt vad man kan sprida sitt budskap i det osynliga nätet runt vår jord.

Dagens snöflinga:

Ljus och mörker i juletid

Oj vilken härlig dag med sol och vita vidder och bara fem minus. Läge för en promenix. Idag är det den kortaste dagen, Vintersolståndet, och från nu kan det bara bli ljusare fram till Midsommar. Solen är efterlängtad av oss i den i år ovanligt kalla och dessutom mörka Norden. Det finns folkslag och religioner som firar vintersolståndet, kurderna bland annat. Jag känner att jag skulle kunna ansluta mig till ett sådant firande.

Mörker råder annars kring Uppsalapolisens agerande som tar till sparkar mot oskyldiga människor, enligt Uppsala Nya Tidning. I jakten efter en man som avlossat ett skott bröt sig polisen in hos en man och lät honom stå ute i kylan en längre tid. Mannen fick enligt egen utsaga ta emot sparkar. Detta fall har fått en kvinnlig student att berätta om hur polisens våld i jakt på en annan person riktades mot henne och att hon fick ligga naken på rygg på golvet i tio minuter utan att få skyla sig mot polisens blickar, trots att hennes pyjamas låg intill. Hon var också oskyldig.

Inte ens Northug nådde ända fram när schweizarna överraskade

Mycket idrott blev det i helgen, framför TV. Kul med en överraskande herrstafett där Schweiz vann solklart.
Starka Rysslands lag fick ge sig i de sega uppförsbackarna och blev tvåa. Inte ens Petter Northug nådde ända fram men lyckades i alla fall säkra en bronsmedalj åt sitt lag. Det verkade som om svenskarna hade det jobbigt med den höga höjden, vilket inte alpåkarna från Schweiz hade, vilket inte är så konstigt. De bor ju i bergen. Heder till östersundaren Anders Södergren som segade ikapp några, men det räckte inte för att Marcus Hellner skulle komma ikapp tätgruppen.
Lördagen gick däremot i blågult och skidskytteprofilen Björn Ferry från Storuman, fick göra björndansen på ettapallen, Helena Ekholm visade att hon visst kan vinna igen.
Men hoppsan, svenska skidskyttarna vann mixed och det utan Ferry, som var sjuk!
Schweiz gjorde det!

Själv nöjde vi oss med en stillsammare promenad i snörusket.

Bestämde mig för att ta ledigt från skrivarverkstaden i helgen och slapp dåligt samvete. Gav upp läsandet av Karin Fossums "Brottet". Kanske jag lånar den igen? Möjligen.

Dagens snöflinga: Små rackare som verkar trivas i flock. Fläktar förbi så fort att man inte kan tyda formen.

Snöstorm och julefrid

Snöstorm ute och pepparkaksdoft inne. Har själv utsatt mig för det första vid promenad idag för att skaffa julfrimärken. Vad gör man inte? Utsatte mig för det andra igår vid massivt pepparkaksbak med fyraåring och åttaåring. Julfrid rådde ända fram tills att glasyren skulle spritsas på själva kakorna. Då var det något som gick snett. Urmodern fick medla och jag drog mig tillbaka i lugnet i skydd av bärbar dator.
Nu orkar jag inte ut i stormen igen för att lägga julkorten på brevlådan. Postverket, (heter det så fortfarande?) hotar med att inte dela ut korten till julafton om man inte lämnar idag. Men jag tror nog att man har marginaler... Så jag postar dem i morgon.

Olof Palme på önskelistan

Dagarna rinner iväg. Rätt var det är står Lucia där med stearinljus och lyser upp vinternatten. Har dock rekordtidigt köpt julklappar till barnbarnen. Letar själv en egen julklapp, Henrik Berggrens bok om Olof Palme. Kollar runt om jag kan komma ner i pris, 249 kr är det senaste budet.
Det går lite trögt med läsningen av norska Karin Fossums bok, "Brott", men jag lär hinna läsa ut den innan återlämningsdagen 21 december på bibblan.
Däremot har det gått bra en tid med egna boken "Den skållade mannen", är uppe kring 8-10 sidor per dag, har blivit mer bekant med figurerna och de börjar kännas som gamla vänner. Men jag försöker dra ut på spänningen. Känner att jag fortfarande är kvar i det korta nyhetsskrivandet efter min tid på dagstidning.

Söndagen gick i TV-sportens tecken. Verkligen skönt att se Helena Ekholm ta kommandot över de andra skidskyttetjejerna. Guld till både Helena från Helgum utanför Sollefteå och Emil Jönsson, sprintkanonen med energi upp till öronen.

Ingen julgröt på Akademiska men ankbröst på Uppsala slott

Elräkningen för november är i klass med januaris höjdarräkning. Ändå har temperaturen mest legat kring - 5 till - 10, till skillnad mot Jämtland och landskapen ovan där som legat stadigt parkerat kring -15, -20 grader.
Är dock nöjd med att ha skrivit ett tvåårsavtal.

Det rustas för Nobelmiddag i Stockholms stadshus och på Uppsala slott dukas det för 400 gäster, främst politiker från kommunen och landstinget. Landstinget i Uppsala klarar inte sparbetingen som politikerna har bestämt trots att man dragit in julgröten för de anställda på Akademiska sjukhuset. På den så kallade mandatmiddagen som arrangeras efter varje val saknas det inte något. Det blir rödingrulle med havsaiolo på örtbröd som förrätt följt av ankbröst med grönpepparsås som huvudrätt och middagen avslutas med chokladmoussebakelse med mangosås, rapporterar Uppsala nya tidning. Dock ser det inte ut att bli någon riskgrynsgröt för politikerna heller.

Dagens snöflinga. Ingen observation.

Grafen och fredagsmys på jobbet

Dom verkade ha det riktigt mysigt i sitt labb på fredagarna de båda Nobelpristagarna i fysik, Andre Geim och Konstatin Novoselev. Då släpper dom loss med vilda experiment, till exempel får grodor att sväva fritt med lavitation. Inget märkvärdigt tyckte Geim, som verkar ta det mesta med en klackspark. Geim och Novoselevs upptäckt, att grafit kan bilda ett nytt ämne, Grafen, med mycket speciella egenskaper, hårdare än diamant, böjligt som ett gummiband, strömledande och nära på osynligt för ögat.
Det verkade som om fredagsmyset hade bidragit till upptäckten av Grafen, bara en kolatom tjock.
Fram för fredagsmys på jobbet!

Det blir spännande dagar framöver efter att ha tillbringat en vecka med numera akut magsjuk sexåring och hans friske (?) bror i Skåne samt blivande resa till magsjuka Östersund. I varje fall kan man gardera med ett antal buteljer Uppsala-vatten.

Snart börjar skrivandet igen. Det känner jag på mig, efter lite deckarspaning i Malmö. Än håller jag fast vid mitt andra bokmanus med arbetsnamnet "Den skållade mannen".

Dagens snöflinga: Såg en hop i Hässleholm men kunde inte notera form och storlek p g a X2000:s framfart. Ja, faktiskt bara en 10-minuters försening. Halleluja!

Snövulkan värmer i Skånevinter

Sexåringen ratade uttrycket snölykta, Snövulkan skulle det heta. Årets vulkanutbrott och askmoln hade inte gått spårlöst förbi. En skidtur i trädgården blev också.
Trevlig andra-advent!





- Posted using BlogPress from my iPhone

Då statarna gick ut i strejk

Läser Jan Fridegårds "En natt i juli" från 1933. Det handlar om statare i Uppland, mer eller mindre livegna som fick leva på böndernas villkor. Det handlar också om ett uppror, en strejk där statarna går ut i strejk och säger sanningen till godsherren. Boken berättar om tider som har flytt för länge sedan när korna handmjölkades och det fattiga folket fick nöja sig med vattgröt. Här finns också ett kärleksdrama som är spännande att följa.
Till min glädje hittade jag en bok av Karin Fossum som jag inte har läst, "Brott", men den ingår inte i kriminalserien om kommissarien Konrad Seijer.

Dagens snöflinga: Ganska tjock och vinterfordrad i den kalla temperaturen gungar den ned från en gråblå himmel.

För mycket hos Mankell är för litet hos Bodström

Det verkar vara så enkelt att skriva enkelt. Ta bara en sådan begåvning som Svegs-sonen Henning Mankell. Han skriver ett enkelt språk, men samtidigt spännande på ett nästan omärkligt suggestivt sätt. Det går knappt att släppa hans böcker ifrån sig, nåja vid en fika kanske, men han skriver på ett sådant sätt att man alltid vill veta mer. Ibland har jag dock hakat upp mig på hans sociala inlägg, om världen idag. Här finns också en fara för den som hamnat i deckarbranschen, det är lätt att hamna på ett sidospår allt för länge.
Thomas Boström är redan i deckarbranschen. Hans bok Idealisten är lite trög i portgången, ingen Mankell direkt eller för den delen, ingen GW heller eller Stieg Larsson. Men man märker att han rör sig på sin mammas gata, han kan miljön i Riksdagen och rättsväsendet. Fattas bara när han jobbat/jobbar i båda branscherna. Men jag saknar lite miljöbeskrivningar eller sociala inlägg som jag hakat upp mig kring när det gäller Mankell. Knepigt hur man kan tänka - men för mycket hos Mankell och för lite hos Bodström.

Dagens snöflinga: Bara några kvarvarande magra och utdansade flingor som rör sig lojt i kastvindarna dygnet efter efter den stora blåsten.

Leif GW Persson piggar på sig

Jan Fridegårds "Torntuppen" blev en annorlunda läsupplevelse. Den döde soldaten Froms ande känner sig befriad från sin kropp och svävar runt om på jorden med utgångspunkt från kyrktornet hemma i byn.
Han ser mycket av krigets förstörelse av människan över stora delar av världen. Förmodligen handlar det om andra världskriget. Fridegård gav ett hopp till människorna som inte vill tro att allt är slut efter döden. Han visar också på hur hopplöst det är med krig.
Boken finns att låna på biblioteken.

Veckans brott med Leif G W Persson och Camilla Kvartoft är en höjdare på tisdagarna kl 21 på SVT1. En fyllig granskning gjordes av fd länspolismästaren i Uppsala, Göran Lindberg. Persson var säker på att Lindberg ändå gjort nytta med att föra in mer jämlikhetstänkande in i den tidigare så manligt dominerande  kåren. Det är Lindbergs stora förtjänst att det idag finns så många kvinnliga poliser, ansåg han. Däremot tyckte han att Lindberg var helt borta när det gällde det polisiära kunnandet.
Det ser också ut som om Persson har piggat på sig under resans gång. Han stönar bara lite och rätt var det är tittar han också in i kameran i stället för i det blå eller i en monitor. Han är också mannen som inte visar någon genans för att hans mobil ringde mitt i sändningen. Fast han brydde sig inte om att svara... Poliskåren gillar också sin professor och tycker han skriver bästa deckarna.
Lindberg fick f ö sitt straff sänkt till sex års fängelse i hovrätten. Möjligen vill han överklaga i hovrätten.

Dagens snöflinga: Liten och finslipad dansar den schottis med sina kamrater i stormbyarna.

Intressant om Fridegård, Ferlin, Lo Johansson, Dan Andersson

Lyssnade på ett föredrag i Storvretas bibliotek med Åse Fridegård, dotter till den berömde författaren Jan Fridegård. Hon berättade initierat om sin far och hans författarkollegor, Nils Ferlin, Ivar Lo Johansson, Dan Andersson, bland andra. Nils Ferlin var ständigt pank men drog sig fram med hjälp av oemotståndlig charm och list. Han hade inte pengar till buss och undrade om chauffören kunde växla en 100-lapp, stora pengar på den tiden. Han fick åka gratis då det inte fanns växel till en så stor sedel.
Dan Andersson dog i unga år på grund av att rummet han låg i hade cyanvätebehandlats mot vägglöss. Inte bara lössen dog. Den store skalden dog av att hans sängkläder inte hade skakats i det fria, giftet fanns kvar. Ytterligare en person i samma hus dog den natten av samma anledning.

Det får bli en reprisläsning av Fridegårds "Trägudars land", en bok som jag gillade i unga år. "Torntuppen " rekommenderades av Åse. Den skrevs direkt efter faderns död. Fadern bodde sista delen av livet i byn Tillinge i Uppland och där finns det en torntupp på kyrkan. Det är också den enda av Fridegårds böcker som berör ockulta ting och tankar, något som intresserade författaren, kanske främst i slutet av sin levnad då han deltog i en del seanser och sade sig få träffat bortgångna människor igen.
Läs mer om Fridegård här.

Dagens snöflinga: Har inte anlänt än, men lär komma i ymnigt sällskap och förda av en hård vind.

Hellner och Rickardsson grävde guld o silver i Gällivare

Marcus Hellner verkar trivas i Gällivare. Utan att ta ut sig så att han fick bäras till omklädningsrum, lyckades Marcus vinna årets första tävling på 15 km med hårt internationellt motstånd. Två svenskar på pallen, Hellner och Daniel Rickardsson, med italienaren David Cologna mellan, lovar gott inför den intensiva säsongen som startade på lördagen. Dock var inte största hotet om medaljerna, norske Petter Northug, med.
Charlotte Kalla visade god form och kom tvåa efter överlägsna Marit Björgen.
Dagens snöflinga: Liten och ettrig i svärmar men med dålig uthållighet orsakade den och kompisarna bara ett millimeter tunt lager på marken.

Dagens stalltips: Sven-Erik Österberg och USA-flyktige Bodström

Efter att ha varit på arbetsläger i norr är jag åter på plats i det kära plattlandskapet, relativt snötäckt fortfarande. Skönt att sätta sig i favoritfåtöljen igen, ta en kopp kaffe och en macka och bläddra i alla dessa tidningar som kommit under en dryg vecka. Ser att tidningarna gör sitt bästa för att plocka fram kandidater till översteprästpo(S)ten. Favoriterna på listan som kvällstidningarna tagit fram vill inte direkt säga att de är intresserade. Men mitt stalltips är ändå Sven-Erik Österberg garderad med USA-flyktingen Thomas Bodström. Fast Bodström sägs ha slutat "med den där politiken", och fortsätter nog att skriva deckare på andra sidan Atlanten. Men man vet aldrig.

Själv har jag på nytt tagit tag i mitt embryo till kriminalroman, sådan där eländig "kiosklitteratur", som en del av kultureliten  inte gillar så där värst. Men jag fortsätter att massera tangenterna när andan faller på. Vi får se vad det blir. Jag har i varje fall lovat att kontakta min bokhandel i Sundsvall när jag nått fram till tryckning.

Dagens snöflinga: Liten men med bra vind i ryggen blötlade den motorvägen söder om Gävle och gjorde omkörningar till en slirig slalomfärd om man inte parerade lagomt med ratten.

Snön har nått Uppsala

Första snöflingorna börjar dansa ner utanför rutan just nu när jag skriver. Var ute i ganska hård blåst innan flingorna landade i Uppsala-trakten. Skönt, friskt och befriande kändes blåsten som blästrade kinderna röda. Årstidsväxlingarna här i Sverige är något positivt tycker jag. Vill inte byta med thailändsk vistelse i 30-gradig temperatur hela tiden, även om jag aldrig varit där.

Här behöver jag inte oroa mig för snöskottning har bara en kort gång att skotta. Några tiotalet år bakåt i tiden var den årliga utmaningen att skotta en väg på cirka 20 meter i en brant uppförsbacke så att bilen kunde ta sig upp. När det väl var gjort med mycket möda och svettalstring återstod det mest spännande momentet, att varva upp motorn, ta första svängen i hög fart och sedan stå på uppför resten av backen. En gång misslyckades jag och fick gå till jobbet cirka 3 kilometer. Inte kul då. Men nu ett minne att se tillbaka på som (nästan) en kul grej.

Snöflingestruktur i dag: Små, korta ihärdiga saker som piskar ansiktet och valsar runt i vinden kanske glada för att äntligen få släppa loss.

Premiär för snökaos?

Lugnet före stormen. Det känns som lugnet före stormen, eller barmarken innan snökaoset. Körde in bilen i garaget innan snön kommer. Märklig bil, is bildas på insidan... Klass 2-varning är utfärdad och det gäller att man är beredd. Snöskoveln är slipad. Den bredaste sopkvasten står nykammad på parad och långkalsingarna är upphängda på stolen, bara att kasta sig i.

Lugnet råder i Malmö? Har man hittat den rätte skytten? Man får hoppas det bästa. Åklagaren verkar i varje fall bedöma det som om misstankarna har stärkts ytterligare.

Kaos på regeringskansliet. Regeringen har det tufft med arbetslösheten. Nu ser det ut som att oppositionen sätter krokben för de många som jobbar på regeringskansliet och vill skära ner antalet med 700 personer. Verkar som det finns mycket att skära i.

Jakt på frön, kung och president

Fåglarnas jakt för överlevnad. Det är frost på marken. I den stora björkens topp landar och startar fåglarna i jakten för den dagliga födan. Alla löv har inte skalats av än trots hård blåst och regn i veckan. Talgoxar och blåmesar samsas kring fröautomaten men flyttar sig raskt när nötväckan dyker upp med sin spolformiga kropp.

Kunglig jakt. Media var på jakt efter kungen som var på jakt efter älgen. Den s k presskonferensen hade han lika gärna kunnat avstått ifrån. Han hade inte läst boken men förstod ändå vad det handlade om - gamla försyndelser. "Nu vänder vi bladet", sa kungen, men tog inte bladet från munnen utan vände sig om och gick till sina jaktpolare. Jag förstår inte intresset för det som tidigare har antytts på skandalplats i tidningar för herrans massa år sedan. Vem bryr sig? Inte jag, men tydligen tusentals andra, som köar efter att få köpa "skandalboken".
Jag får också stå ut med att min bok Stentornet petades ned av Kungaboken under rubriken "Aktuellt i media". Så nu ligger jag tvåa i Sundsvall på Bokias förnämliga bokhandel, Bokia Vängåvan.

Presidentjakt. Jakten på ny president i USA har börjat. Mellanårsvalet visar att Obamas stöd har minskat stort. Arbetslösheten har inte minskat under Obamas tid som president och sjukvårdsreformen kritiseras av de besuttna, förstås. Ett glädjeämne kunde Barack Obama presentera på fredagskvällen, antalet nya jobb ökar!

Ronny Eriksson med sitt återuppståndna gäng Euskefeurat gladde fullsatta salonger på Reginateatern i Uppsala i veckan. Ronny har i Euskefeurat en mer tillbakaglidande roll och låter andra ta hand om solistrollen ibland. Själv spelar han trummor, dragspel, munspel. Men den "gamle" Ronny kom sig på slutet och drog sina karakteristiska skrönor. Euskefeurat spelar i Norrtälje den 5 november och i Stockholm dagarna efter. Turnén pågår fram mot jul.

Skrivångest och Tippex

Uppe med tuppen, var han nu är. Redan kl 06( egentligen 05!!!) väcktes jag av hällande regn på radhustaket. Drack kaffe med fru B, som hade packat resväskorna för färd mot fjällvärlden. Ansluter mig så småningom, men har nu tid för att måla trappan, plantera om lökar (nä, har inte fixat det än) fixa punktering på svarta skräckens bakhjul - för tredje gången under barmarkstid. Dessutom har jag all tid i världen för att skriva. Men varför känns det som ett tvång, att skriva. Det ska ju kännas livgivande, roligt, spännande. Bara att randa, som man sa på tidningen, när man varit ute på reportage och kom tillbaka på redaktionen. Men flera kollegor hade också en viss tveksamhet för att inte tala om ångest innan de första meningarna hade formulerats.
Kommer ihåg herr H, som vägrade att börja skriva på dator. Han satt och vred sina händer över Haldan eller vilken handjagare det nu var. Han vred händerna för varje mening, verkade det som. Själv måste jag röra på mig. Gå ut i korridoren, hämta kaffe, titta ut genom fönstret, fundera. Och så började man med första meningen. Jag kommer också ihåg hur papperskorgen sakta fylldes på av ihopknövlade A4 när man producerade på papper. När man väl kom igång med första arket nöjde man sig med att kryssa över felaktigheterna med versala XXXX. Tippex var också en räddare för påbörjade manus. Det var inte lätt att vara redigerare på den tiden.

Sista Stentornet är på väg till bokhandeln

De sista böckerna av Stentornet är på väg till bokhandeln! Hela upplagan är såld. Det är en härlig känsla att få dela med sig av innehållet till andra. I mina kontakter med läsare/blivande läsare har jag märkt ett stort sug av berättelser om hur det var förr. Förhoppningsvis kan boken hjälpa läsarna på traven med att aktivera tankarna kring deras egen barndom/uppväxt. Mycket har förändrats på 50-60 år och det är lätt att glömma bort hur det var på den tiden.
Det är Sundsvall det handlar om, men jag tror att även andra personer uppväxta på andra ställen kan känna igen vardagen på 1940-, 1950-talet.
På sikt funderar jag på en nytryckning, kanske med någon form av illustrationer!
En del läsare tycker att jag ska utveckla historien med pojkarnas olika öden: Peo, Jerry, Larslars, Olle och varför inte KG. Och när kommer tjejerna in i bilden? Vi får se om det blir en fortsättning, men parallellt har jag ett manus i deckarform som pockar på att bli färdigt, "Den skållade mannen".

Skönt höstväder här i Uppland. Klarblå himmel, plus 7 grader och något krispig vind. Igår sprang jag för första gången på veckor och det kändes tungt i början. Det kanske passar bra att gå en promenad i skogen.

Har läst färdigt Jan Guillous Ordets makt och vanmakt-mitt skrivande liv med 82 sidor extra om KGB-affären. Det är en imponerande journalistisk gärning och författarskap Guillou åstadkommit under sitt aktiva liv. Genom sin personlighet, oräddhet och självsäkerhet har han fått ta mycket stryk i media i form av bland annat ren avundsjuka. Han visar med de extra sidorna om KGB hur överdriven mediaattacken var om honom som "KGB-spion".
Nu ska jag läsa en kollega och en tidigare jaktkamrat till honom, Leif GW Perssons Den döende detektiven. Den ser jag fram emot. Persson skriver precis som Guilliou, spännande, humoristiskt och lättsamt. Men frågan om de båda fortfarande är polare, Guillou och Persson? Eller är det också bara illvilliga rykten från avundsjuka kollegor?

Stellan Skarsgård är Hamilton

Altantakets kanalplast visade sig vara i halaste laget, täckt med ett tunt islager, för att äntra. Det fick bli rengöring med sopkvast och vattenkanna via stege och sovrumsfönster en trappa upp. Någon katt hade promenerat i upplandsleran och smutsat ner det  tidigare ljusgenomsläppande taket. Därmed sparade jag in på utlägg ur landstingets ständigt skrala kassa och mig från lidande. Ingen takpromenad och inget ben brutet.
Sent ska syndaren vakna, gäller mig i högsta grad. Jag måste jobba upp ångesten länge tills det nästan är för sent att göra något.

När fru B går på lokal med väninna passar jag på att göra min egna festmåltid hemma, pannkaka med grädde och jordgubbssylt. Risken är väl att jag sätter i mig för mycket och hittas insomnad i en köksvrå med en uppsvälld mage, men förhoppningsvis ett saligt leende på läpparna.

Köpte Aftonbladet för en gångs skull. (Köper sällan kvällstidningar). Nyheterna i korthet var: Persbrandt ny Hamilton, Mona Sahlin hänger löst, Kungen hängs ut, Leif GW siar om Malmöskotten.
Leif GW Persson vet mest. Han tror inte att mördaren i Malmö blir fast om han inte skjuter igen. Aftonbladets ledaravdelning halkar vidare ett par sidor och man vet knappt vad som är journalistik, politik eller kampanj för att få bort Mona Sahlin som partiledare. En bok om kungen i yngre da r känns nattståndet. Den som hittills gjort den bästa rollen som Hamilton baserad på Jan Guillous suveräna böcker är Stellan Skarsgård. Persbrandt som Gunvald Larsson tyckte inte jag kändes rätt utifrån boken. Vi får se hur han klarar Hamilton? Kanske den ligger närmare hans person?

Deckare på gång: Han har bittra minnen från Sundsvall

För drygt 40 år sedan flyttade jag från Sundsvall. Men trots att det var länge sedan finns skarpa minnen kvar från staden mellan bergen, Södra och Norra. Tydligare blev de också när jag började skriva en bok om 1950-talets Sundsvall. Boken döpte jag till det namn som finns på flera ställen här i bloggen, Stentornet. Det var ett utsiktstorn i sten som var placerat på Södra stadsberget. Därifrån kunde man blicka över Sundsvall och havet.
Nu bor jag utanför Uppsala, men Sundsvall påminner sig mer och mer i och med bokens tillkomst. Bokhandeln ropar efter fler böcker i den första upplagan, folk är intresserade av att läsa om tiden förr och jag känner lusten att berätta mer.

En del minnen förskönas. Andra, bittra minnen, har kanske tonats ner när man ser tillbaka på livet som gått.
Bittra minnen som definitivt inte har försvunnit bär en av personerna med sig i mitt nästa manus med arbetsnamnet "Den skållade mannen". Personen, en man i 60-årsåldern, har valt att dra sig tillbaka från födelsestaden Sundsvall och planerar handlingar som ska bli en upprättelse för gångna tillkortakommanden.
Andra platser som handlingen i manuset/boken berör är Malmö och Uppsala. En kriminalkommissarie Strömliden med placering i Malmö får första uppgiften efter en lång sjukskrivning att ta itu med ett dödsfall i staden. En äldre man hittas död i sitt badkar, skållad till döds. Det visar sig att ett mord misstänks och att den döde har anknytningar till Sundsvall. Han har jobbat som lärare i Sundsvall på Skönsmons skola på 1950-talet och varit scoutledare i staden.

Clintan gör en trovärdig gringubbe med hjärta

• Såg Clint Eastwood i hans egen regisserade film Gran Torino igår kväll. En höjdarfilm. Walt Kovalskis kärva karaktär är en ärkereaktionär gammal gringubbe som bevakar sin villa och tomtplätt som en borg mitt i fiendeland. En kinesfamilj som närmaste granne öppnar hans hjärta till slut och han skyddar dem med sitt gevär och tuffa utstrålning. Clintans vresgubbe är en sann figur som man skrattar med i hans väsande och morrande mot omvärlden.
• Blomsterlökarna ska grävas upp för att ge plats till en postlåda modell stor. Den före detta lilla rabatten ska stenläggas så småningom och förhoppningsvis hindra ogräs att tränga upp.
• Ett uppsving igen för min första bok, Stentornet, efter positiv recension i Sundsvalls Tidning. Kul! Mejla arnes87@gmail.com för att beställa boken (129 kr inkl frakt).

Sicilien - Fellini borde ha varit där

Hela havet stormar och premiär för första skoldagsavslutet på Chefalu. Foto: Arne Svensson

Så var veckan på största ön i Medelhavet, Sicilien, över. En fantastisk vecka med sol, bad, regn och halv storm i en härlig blandning. Men mest var det skön svensk sommarvärme. Naturligtvis var det horder av turister på ön med busslaster som kräktes ut för shopping i gamla staden Chefalu. Ortens moppe-, vespa och bilåkare från trehjuliga minilastbilar till monster-Audi, -BMW, -Mercedes trängdes med oss turister i smala gränder. Bara att filma en timme av gatulivet utanför Lucies Bar skulle ha kunnat bilda stommen till en ny Fellinifilm av alla dessa karaktärer som dök upp framför Lucies cafédörr. Ynglingar på moppar med en fräck cigg i munnen, skyddshjälm på sniskan utan fastsatt rem, förstås. Gammal man med tresitsig cittra med en fläta vitlök hängande som dekoration på backspegeln. Två par ungdomar på en vespa i full färd att gestikulera med cigaretter i nävarna och med knappt en hand på styret. Vackert åldrat par som släpade hem egna solstolen från stranden. Och ingen maffioso, Cosa Nostra, i sikte.

Rigoletto är mycket sevärd och "hörvärd"

Var på Operan i fredags, Kungliga operan i Stockholm. Hörde Taubes bärande baryton ljuda i den guldsmyckade salongen, alltså Jesper Taube. Nej, inte Sven-Bertils son utan en nära släkting. Sjunga kunde han och agera, som Rigoletto, innehavare av huvudrollen. Där var massiv körsång från Kungliga operans kör som rullade in i som ett ljudtäcke mot åhörarna. Vackert, mäktigt. Kerstin Avemo spelade Rigolettos dotter Gilda och hade den vackraste rösten, om man nu kan välja så. Fyllig klang och stor röst trots att hon inte är så stor, rent kroppsligt.
Kungliga hovkapellet med dirigent Tobias Ringborg bjöd på förstklassig musik från orkesterdiket och fick långa och kraftiga applåder för sitt precisa och mäktiga spel av Guiseppe Verdis komposition.
Språket var italienska men var översatt till svenska ovanför ridån. Mycket fiffigt, ungefär som på Text-TV. "La donna mobile" var ett stycke jag kände igen förutom några andra slingor.

Bättre val utse "Tjabo" än Obama till fredspriset

Hade inte en susning vem Mario Vargas Llosa var innan Akademiens ständige Englund förkunnade namnet för en hel hord med journalister. Nu vet jag lite grand i varje fall sedan jag tagit in vad media i Sverige skriver och säger om honom; något gubbsjuk peruan numera boende i Madrid som ställt upp i ett peruanskt val för ett liberalt parti men förlorade, tidigare kompis med Castro. Han är känd för sina mustiga berättelser om personer kanske främst i den undre medelklassen. Man lär få vänta på att en av hans böcker blir lediga på biblioteket, men jag ska pröva.
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg får duga så länge. Vad jag vet fick han inget Nobelpris.

"Tjabo" (inte att sammanblanda med vår kung) eller Liu Xiaobo, författare och frihetskämpe, fick Nobels fredspris av Nobelstiftelsen i Oslo. Han sitter för närvarande i kinesiskt fängelse på 11 år för att ha skrivit en text som inte den kinesiska myndigheten gillat. Tidigare är han bland annat känd för att ha medlat mellan militären och studenterna vid Himmelska fridens torg 1989 och lyckades enligt medier utanför Kina minska blodsutgjutelsen. Starkt och bra gjort av norrmännen att utnämna Xiabo istället för fjolårets nedköp att utse nyutnämnde presidenten Barack Obama, som troligen är bunden till händer och fötter av starka militärer i fredsfrågorna. Än har inte "fångarna" släppts loss från Guantamo.

Genomskinlig grafén är framtidens material?

Oj, vad bra det gick på bowlingen - på träning. Nådde årsbästa med 507 på tre serier. Har det äntligen lossnat..?

Oj, vad dåligt det gick för Sverigedemokraterna i Storkyrkan. De riksdagsvalda tågade ur kyrkan när biskopen Eva Brunne predikade om människovärde. Hur ska de 20 klara debatten i riksdagen när de reagerade så känslomässigt inför en predikan?

Oj, vilken upptäckt de båda ryssarna och nobelpristagare i fysik, Andre Geim och Konstatin Novoselev gjorde när de lyckades ta fram kolatomer ur grafit och fick fram ämnet grafén, som bara är en kolatom tjock och närmast genomskinlig.
Tänk att man själv inte hittade de där tunna kollagren när man vässade en blyertspenna senast. Det verkar inte finnas en ände på vad man kan göra med supertunna, superstarka grafén: värmeledande plast, snabbare datorer, och kanske, genomskinliga, närmast osynliga blyertspennor? Men då skulle man väl aldrig hitta pennorna. De har ju en tendens att försvinna ändå.. Tänkte inte på det, som skådespelaren Peter Dalle sa.

Läs mer om grafen eller som det uttalas; grafén.

Fyra begravningar och ett bröllop

Var på ett bröllop i helgen. Alltså Bröllop, inte begravning, som lär vara vanligare för folk i min ålder, rätt så tidigt 40-tal.
Det är ju inte så tokigt med begravningar heller, det är där man träffar gamla bekanta och lovar att ses igen utan att vänta på nästa begravning. Missförstå mig rätt nu. Det är klart att begravningar vanligtvis inte är så muntra tillställningar, men sedan ritualerna stökats färdigt och tårarna har fällts så träder det sociala in. Man börjar att prata med grannen vid församlingshemmets kaffebord, träffar kusiner man inte sett på år och dag, mest år, och lovar varandra dyrt och heligt att ses. Men si, det blir inte av, man återvänder till vardagslunken och tanken på träffen med kusinerna försvinner i töcknet.
Men nu var det alltså bröllop. Först känner man sig hedrad över inbjudan, tänk att få frottera sig med ungdomarna, äta tårta och kanske kosta på sig en liten sväng på parketten. Det kunde vara kul. Och det var kul, levande musik, glada människor, tårfyllda tal, tårtfyllda fat.
Precis som Hasse Alfredsons moderna präst, han med vågor i håret, var vigselförrättaren inte speciellt religiös heller, han var som folk är mest. Det visade sig att det var en borgerlig vigsel och detta i ett gammalt nedlagt regemente, som regementen nuförtiden brukar vara. Men roligt var det och med begynnande träningsvärk som ett extra minne av den sällsynta upplevelsen vände jag kosan mot ålderdomshemmet, förlåt, hotellet. Snacka om fyra bröllop och en begravning på filmduken, när det i min verklighet rör sig om fyra begravningar och ett bröllop. Men vilket bröllop! De tu fick varandra och pussades hela kvällen och själv nöjde jag mig med att putsa bort tårtsmulor från munnen.

Jag längtar till Italien

Uppland. Har läst ut den 509 sidor tjocka boken "Myggor och tigrar". En mycket levande text om det innersta kulturlivet i Stockholm och vissa personers divalater och maktmetoder bland författare och journalister. Författaren Maja Lundgren väjer inte för vare sig de mäktigaste på parnassen i Stockholm eller för maffioso i Italien som andra delen av boken handlar om.
Efter de 509 sidorna känns Maja Lundgren som en gammal bekant, en vetgirig person som inte drar sig för att berätta om sina egna och andras tillkortakommanden. Hon känns ärlig och stark i sitt berättande och skildringen av tiden i Neapel i Camorra-kvarteret har inget med sensationslystnad att göra utan här får läsaren själv bekanta sig med invånarna i vardagsbestyren. där maffian är inneboende.
Två mord sker i kvarterets närhet och författarinnan råkar själv illa ut. En mycket läsvärd bok i bra format.
Jag läser bakåt i tiden och ska snart ta mig an hennes andra roman, Pompeji, eller så försöker jag få tag i "Mäktig tussilago", som är hennes senaste verk. Vi får se vad biblioteket kan erbjuda.

Framöver väntar en vecka på Sicilien. Jag undrar om man kommer att märka något maffiainslag där?
I varje fall hoppas jag på lite skön sommarvärme.

Maja Lundgren bland myggor och tigrar

Läser Maja Lundgrens Myggor och tigrar och får inblickar i både hur det kan vara att jobba som vikarie på Aftonbladets kulturredaktion med manlig dominans och i Neapels skummare kvarter med manlig dominans i det vardagliga livet.
På AB är det kulturligans maffioso som bestämmer och i Neapel är det camorran som styr i vardagslivet.
Texterna om Stockholms maffioso i kulturvärlden är mycket utlämnande av både författaren själv och hennes nära omkrets. Björn Ranelid får en släng av sleven bara för att nämna någon.
Dagboksformen av livet i Neapel ger en naturlig känsla av att vara med i kvarteren hängande på en balkong och lyssnande till allt som pågår för öppen ridå i vardagslivet. Rädslan finns där, för vad som ska hända efter mordet på en son till en maffiaboss, och hur kvarterets folk ser på författarinnan som smugit sig in i deras vardag.
Maja Lundgren är en modig kvinna som orkar göra upp med maffiametoder både på hemmaplan och i Neapel.

Kylslagen nostalgitripp i Uppsala

Uppsala är sig inte riktigt likt. Filminspelningen av Stieg Larssons Män som hatar kvinnor i amerikansk version skedde i kallblåst på Drottninggatan. Övergångsställen hade målats gula istället för vita, Ja just det, de var ju gula tidigare för några årtionden. Småflickor i tunna kjolar frös vad man kunde se, en lång rad med veteranbilar stod uppställda på den avspärrade gatan, bland annat en polisbil modell Amazon. Lite nostalgitripp från 1960-talet fick flanörer och lunchfolk uppleva.
Men om några dagar ska de gula övergångsställen målas om igen och allt återgår till det - nya.
Inspelningen handlar om ett Barnens Dag-tåg i den fiktiva småstaden Hedestad där en misstänkt figur skymtade.
Det verkar vara en mycket stor organisation för den förmodligen lilla filmsnutten. Ett 20-tal inhyrda bilar med nummerlappar var parkerade i närheten av det avspärrade området. En bil för sminket o s v.

Sista sommaren för Cox orange? Kommer nygamla Alliansen överleva vintern?

Förmodligen världens minsta äppelträd har producerat världens minsta äpplen, mini Cox orange på kolonitomten i Skåne.
Efter att kaninerna hade mumsat i sig barken i vintras sprutade trädet ur sig blommor som med flygfänas hjälp blev frukt i massor. Det kanske var sista sucken för det hårt kaningnagda bonsaiträdet.

Sista sucken verkar det också vara för en regering som med säker hand kan regera Sverige i fyra år.
Sucka kan man också göra när över tio procent i närliggande kommun, Burlöv, röstade på SD.
Nu måste politikerna på allvar analysera och debattera varför SD röstades in i riksdagen. Vad är folk rädda för?




- Posted using BlogPress from my iPhone

Läget är oklart - dimman lägrar sig

Rena Lützendimman täckte det uppländska landskapet morgonen efter valet. Dimmigt verkar det också vara kring hur Sverige ska styras framöver i och med den oklara situationen där SD ser ut att få 20 platser i riksdagen och med den osäkra grund som Alliansen sitter på utan majoritet i riksdagen. Socialdemokraterna är fortfarande största parti cirka 1 procent mer än moderaterna, men det är nog ingen större tröst för Mona Sahlin.

Tredje största partiet, Miljöpartiet, fick redan valnatten inviter från Fredrik Reinfeldt, men Peter Erikssons tal till partivännerna igår talar inte för att ett samarbete med Alliansen, åtminstone inte den närmaste tiden?

Ett tag hade Alliansen egen majoritet med 175 mandat i riksdagen, men det var en tillfällig seger, som minskade till 172 mandat. Rödgröna fick till slut 157 mandat samt SD 20 mandat.

Högerspöken och arbetarpartier

Det gick utmärkt att rösta på bibblan, men en del folk var lite yra och stoppade inte ner röstsedlarna i kuverten själva. Få använde sig av de gröna miniskärmarna och fipplade i röstsedlarna på stående fot intill lagret för allehanda partier. Höll själv på att ta en SD-sedel, det var ordet demokraterna som lurade mig. Men jag sansade mig i tid och hittade mina rätta demokrater. Jag förstår att fler har tagit SD:s röstsedel istället för Socialdemokraternas. Man kan ju inte påstå att SD är demokrater och heller inte att f d Högern, numera Moderaterna är ett arbetarparti. Snacka om  med att håna stora delar av Sveriges befolkning. Arbetarparti? Håhåjaja.

Ett annat hån från högerhållet presenterar Villaägarna med helsidesannonsen i några rikstidningar, bl a DN, där de försöker skrämma alla villaägare med ett återuppväckt lik som sticker upp en hand ur en grav. Något svårförståeligt, men lär gå ut på att det blir dyrt för alla villaägare med höjda skatter om de rödgröna kommer till makten, när det i verkligheten bara är de allra rikaste som får betala något extra. Smaklös och löjlig annons! Men reklambyråfolket hade säkert kul när de satt och spånade och dessutom kunde sälja idén till Villaägarna.
Nu kom jag på en idé om annonsen: Man kan ju faktiskt tala om ett högerspöke som sticker upp handen...

Läser i Alex Schulmans kolumn i Aftonbladet att bloggare har tagit emot pengar från Moderaterna för att tala väl om partiet.
Jag hör frågan ställas om min blogg - jag då? Nej då. Min sida är både inkomstfri och reklamfri.

Njuter av vädret, regnigt, visst, men gulfärgade björklöv, och rödfärgade lönnlöv lyser upp tillvaron och det känns som att börja en ny termin fast det var ett tag sedan jag satt på skolbänken. Men känslan finns där. Luften är klar mellan skurarna och är rik på syre.

Valet är inte avgjort! Men bok-valet lutar åt Lundgren och Söderberg

I morgon ska jag kombinera förtidsröstning och bibliotekslån inom samma lokal. Funderar på att leta efter Maja Lundgrens böcker sökbara på myggor, tigrar och tussilago. Hjalmar Söderberg intresserar fortfarande och ytterligare ett lån av Doktor Glas och någon av Söderbergs andra böcker kan vara på sin plats.

Jag vet vilket vägval jag tar innanför skärmen. Det blir inte något av partierna i regeringen som får min demokratiska röst.
Jag vill inte vara sämre än alla dessa valprognosmakare som lever goda dagar på att leverera i parti och minut till mestadels borgerliga mediabasuner och har därför gjort en egen uppskattning av resultatet på söndag: De rödgröna förbluffar med att få en egen majoritet och vinner valet! SD kommer inte in i riksdagen och Reinfeld, Hägglund, Olofsson och Fp-majoren står där med långnäsa.
Underlaget då, kanske någon undrar? Jo, jag har frågat några i bowlinggänget, vinprovarklubben och svampplockarföreningen. Det borde väl räcka.

Peter Eriksson hos Lotta Bromeé, en trevlig tjomme och modig

Peter Eriksson, miljöpartiets ena ledarfigur, eller språkrör som man kallar sig, var gäst hos Lotta Bromé i P4 Extra på måndagseftermiddagen. Trevlig tjomme, lät han som. Han är inte direkt någon Medel-Eriksson, utan hoppade bland annat av ett fast jobb som gymnasielärare för att bo i en stuga i skogen och skriva på en bok om spårstämplar under några års tid! Lite udda kan tyckas, men modigt gjort att bryta av "karriären" med mulleliv.
På snabbfrågorna från skickliga journalisten Bromé, svarade han ja på frågorna om han ville avveckla ett kärnkraftverk och om han ville bli utsedd till statsminister. Det sista följt av ett godmodigt skratt.

Media ska för det mesta dela upp allt i svart eller vitt och Eriksson målas dessutom i clownfärger av vissa tidningar, och gör en pajas av honom. Men så lätt blir han inte en pajas. Han utstrålade stor kunskap, mod, seriositet och humor och bjöd på sig själv långt mycket mer än vad nuvarande statsminister orkar eller kan visa upp.

Kommissarie Strömliden dyker upp igen

Skörden av lingon är räddad. Nu finns den på burkar istället för oplockade vid torpet och en mils radie därifrån.
Det känns bra, det är väl någon slags samlar-gen som har fått sitt.

Valduellerna på TV intresserar mig inte längre. Jag vet ju hur jag ska rösta. Lyckades hålla mig ifrån duellen mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Såg dock en snutt av sammanfattningen på Aktuellt och förstod att Sahlin klarat sig förållandevis bra.
Men jag var mycket nöjd med vassa Maria Wetterstrands utfrågning tidigare i veckan. Hon klarade alla frågor på ett lysande sätt. Det är ingen som sätter sig på henne. Tanken flyger - skulle inte hon passa som statsminister? Lika skärpt och brinnande som Olof Palme på sin tid.

Här i Upplands väna landskap råder fortfarande sommar då dygnstemperaturen inte ligger under 10 plus. Härligt! Tog en repa i samhället med fru B och njöt av de ljumma vindarna.

Kommissarie Bo Strömliden har börjat dyka upp i tankarna igen. Hur ska han klara av att utreda mordet på den skållade mannen? Jag lämnade honom åt hans öde för några veckor då jag inte hade någon större idé om vad jag ska göra med hans fiktiva liv och att jag helt enkelt hade annat att göra. Det handlar om en ny deckare, i varje fall ett försök till manus.

Har nu sålt halva upplagan av min första bok, Stentornet, men får jobba på om jag ska få fler böcker sålda när man är sin egen försäljningschef och utgivare. Har sett att många har titta här på sidan på gratistext om Stentornet och hur man beställer boken, men ingen har tyvärr mejlat eller ringt mig om köp. Jag känner mig själv stolt över boken och har fått många fina betyg av läsare i olika åldrar, som hört av sig till mig personligen. Här är några kommentarer!

"En väldigt bra bok." 

"Ett raffinerat slut, helt oväntat, jag tyckte om boken. Den är rik på bilder och jag såg verkligen Viola och pojkarna och miljöerna de befann sig i även om jag inte kan Sundsvall".

"Jag tycker spontant att boken är väldigt bra och det finns mer att hämta kring de personer du beskriver för en fullängds-roman, hoppas att ett förlag tycker detsamma!"
Här kan jag svara att jag kan fundera på en fortsättning och/eller en sammanslagning till en tjockare bok. Den första upplagan är på drygt 90 sidor, men vem säger att en bok är bra bara den innehåller 550 sidor?

Snacka om näckrosblad

Jättenäckrosor fyller dammen i Tropiska växthuset i Uppsala. De låg där som illgröna pajformar i meterstorlek, d v s näckrosbladen låg där, självaste näckrosorna syntes inte till men bladen imponerade mycket. Möjligen var det knoppar på gång i mitten av dammen.
 Victoria cruziana, som är dess latinska namn, kommer från Amazonas. Den blommar bara på nätterna och varje blomma är utslagen endast två nätter. Första natten är den vit, andra natten är den rosa. Den blommar med en blomma i taget ända till hösten. Frågan är om blomman har insett att det redan är höst. Vackra blad var det i alla fall.

Svarta vinbär gillar vedaska

Åter tillbaka till vardagen efter nära två veckor vid Torpet i Jämtland. Det känns lite nyttigt att ha tagit vara på bär, svamp och potatis. Nu hade jag bagageluckan full med egenplockade nyttigheter; lingon, svartvinbär, potatis, blodriska. Förr handlade det om överlevnad under vinterhalvåret. Om skörden slagit fel och "perriset", potatisblasten, frusit för tidigt blev livet mycket svårare. Men när vi ätit upp årets skörd på torpet, är det bara att gå till affären och handla mer.

Röstkortet har anlänt med uppgifter om var man kan rösta på valdagen och förhandsrösta. Jag tror jag väljer att rösta på valdagen, har tidigare förhandsröstat. Förr klädde man upp sig lite och kände en slags högtidlighet när man gick till valurnorna. Nu får man möjligheten att träffa andra i området och vara lite social om man så vill.

Till alla svartvinbärs-älskare; jo, det verkar som om vedaska ger näring till svartvinbärs-buskarna. Bären var många och stora på den buske som jag "gödslat" med askan.

Ohly imponerande bra!

Lars Ohly klarade sig mycket bra i SVT:s valintervju av partiledarna. Han blev extra hårt ansatt av de två utfrågarna Mats Knutsson och Anna Hedenmo, men gav bra svar. På Knutssons fråga om varför han jämnt får frågor om kommunismen svarade han att den frågan får han bara av journalister inte av andra.
Ohly har glimten i ögat, men kan också svara för sig! Han klarade utfrågningen med MVG och fick täta applåder.
Undrar vad Ohly skulle säga som avslutning? Men han fick inte lov att framföra det!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Strålande tider!

Strålande dag, som gjord för bärplockning. Mitt "plockarsamvete" är annars intecknat med lingon, potatis, svamp (blodriska), men någon liter lingon till ska det väl bli.

Vilken härlig fotboll Sverige spelade igår mot Ungern!
Det känns lovande framöver. Borta var det defensiva, ängsliga spelet bakåt.

Ska rödgröna knapra om ytterliga på de allierade? Än är inte valet 2010 avgjort. Vässar Sahlin till sina budskap och tar upp de rätta frågorna kan allt hända!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Sista boken om Wallander!

Avslutat läsningen av sista boken om kriminalkommissarie Kurt Wallander, "Den orolige mannen".
Det var hög tid att Wallander hamnade i dimman, han fick Alzheimers. Boken engagerade mig inte under den första halvan, men sista delen var njutbar med sina smått humoristiska inlägg.
Delar Mankells eller Wallanders antagande att USA var inblandat i ubåtskränkningarna i Hårsfjärden på 80-talet.
Fattar bara inte hur Henning Mankell orkar skriva en bok på 555 sidor, men nu får han vila från Wallander i alla fall och
må Wallander vila i frid.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Knotig fjällskog vacker

Visst är den svenska fjällskogen vacker när den får stå orörd. På bilden samsas knotig fjällbjörk med en täckande grön matta av ormbunkar. Ångrar bara att jag inte plockade tranbär när jag ändå var där på fjälltoppen efter i det närmaste en lodrät klättring. Jag visste ju inte att det var tranbär...




- Posted using BlogPress from my iPhone

En riktig blåbärssoppa

Det kan man kalla en riktig blåbärssoppa, det! Hämtad på en fjälltopp. Sant! På köpet lär jag ha fått en del kondition när jag klättrade upp till 800-metersnivån på Oldklumpen i Offerdalsfjällen i Jämtland. Det var de godaste blåbär jag smakat. Söta, mycket smak, naturlig smak.
Recept på blåbärssoppa: 1 liter blåbär, 1 liter vatten, 1 dl socker. 1 tsk potatismjöl. Koka vatten med socker. Rör pot mjöl med lite vatten, häll över i kastrullen, koka upp med blåbären.
Ps hade inget potatismjöl, men
det gick bra med gelantinblad.

Blek finnkamp men Oskar Käck gladde

Oskar Käck vann Finnkampens prestigegren 10000 meter, på ett suveränt sätt och bidrog till en bra avslutning av kampen trots förlust totalt och en närmast ointressant tävling som gått i stå.
Svenska damerna vann bekvämt med bl a vinst i höjdhopp, Ebba Ljungmark som blir säkrare för varje tävling.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Premiär för "färskperan"!

Lingonen är någon vecka sen här i Jämtland. De knappt röda bären på tomten till Torpet skvallrar om att skörden får vänta. Även svartvinbären är sena, men potatisen är plockbar trots att jag satt dem vid midsommar. Swift var en stor o god överraskning. Asterix ger också god skörd men får växa på sig i regnet.
Första färskperan är gudomlig, men saknade äkta smöret. Becel inte lika gott till...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Grönbrun röra på asfalten

Filosoferade över sniglarnas långsamma färd över vägar. Inser de vilken risk de tar med att ge sig ut på den asfalterade vägen mellan Ängeby och Vattholma? Ser de sig för, alternativt känner efter med antennerna åt höger och vänster, höger och vänster? Nej, knappast. Men så övergår också många av de ljusgröna farkosterna med huset på ryggen till att bli en grönbrun röra. Men några verkar klara sig och glider ner i det skyddande diket, kanske för en parning med en annan ljusgrön varelse. Och så går livet vidare. I snigelfart.
Bilden: Visar en ljusgrå variant.

Själv drabbades jag av flunsan i raketfart efter långpromenaden på två timmar. Jättevärk i benen, 1 st kräkning, men var någorlunda kry efter två alvedon. Mystiskt!

Är Quick över huvud taget en mördare?

Hannes Råstams dokumentär om Thomas Quick gick i repris på söndagen på SVT. Visserligen ett personligt debattinlägg, men det ställer många frågor.
Är "seriemördaren" Thomas Quick ens en mördare?
Erkände han mord för betydelsen att få vara en känd person?
Föräldrarna till den försvunne Johan Asplund i Bosvedjan, Sundsvall, tror inte på Quick som deras sons baneman, utan riktar misstankarna mot en annan person.

Åkte 95 mil för att delta i vinprovning, men det blev bara bilprovning tur och retur i helgen. Fru B fick snabbflunsa och kunde inte sniffa, smaka och njuta av goda viner och fundera över deras tillkomst.

Att skriva eller skriva mer är frågan

Så var då frågan: Ska jag bygga på Stentornet, min debutbok, med en till i samma stil, eller fortsätta på den deckare som är påbörjad med arbetsnamnet "Den skållade mannen"?
Jag kanske gör som jag lever, tar mig an båda sakerna samtidigt. När jag känner det motigt med det första manuset går jag över till det andra..?
Framtiden får visa.

Äppelmos och liberal kritik mot Björklund

På hemmaplan igen. Fick en idé om att gå ut i närbelägna skogen och söka kantareller nu när regnet har upphört och solen tittar fram. Det är svårast att hitta första svampen. Kokade äppelmos igår av gröna äpplen som jag fått av Händige Harrys fru. Askorbinsyra i koket gör att moset inte blev brunfärgat.

Valet närmar sig och i UNT får faktiskt Jan Björklund lite kritik i ledaren, åtminstone i rubriken "Björklund på tomgång". Annars tycker jag att UNT i Uppsala är gnällig och inte har mycket till övers för andra politiska röster. Sydsvenskan i Malmö, som jag blivit bekant med, är mer fristående (och liberal) och tar in mer av andra åsikter än de som kommer från regeringshåll.

Klarspråk av Mona Sahlin. Hägglund dribblar bort sig

Nu börjar Mona Sahlin tala klarspråk om pensionärerna och rättvisan. Mera sånt. Den åtskillnad som den borgerliga regeringen har orsakat mellan arbetande och pensionärer ska bort om de rödgröna kommer till makten.
KD-ledaren Göran Hägglund dribblar bort sig själv när han säger att han vill se en skillnad i skatt för den som jobbar och inte jobbar, samtidigt som han säger sig vilja sänka skatten för pensionärerna. Men skillnad vill han ha.
Ett önskemål är att Sahlin visar upp den tuffhet hon hade i yngre dagar i diskussionerna. Det räcker om KD-Göran ler.

Konstaterar på min färd över halva Sverige att Sverige inte blott svenska krusbär har, utan även svenska rondeller som en del är rena snurren.

Inga insektsangrepp på päronträdet!

Nu är det bara att vänta på att päronen mognar på mitt jätteträd på kolonin. Trädet sköter sig självt fram till skördandet. Framåt slutet på september och början av oktober är det dags att ta den 5 meter långa "päronplockaren" och lura päronen att ramla i tygstycket längst upp, annars gallrar trädet sig själv och man får se upp för fallande misslyckade och misslynta frukter på väg ner mot jorden.
Jag tror päronsorten heter Alexander Lucas och är jättegod. I år utan insektshål!

Tragiskt med dödsfallen i Midnattsloppet i Stockholm. Har själv sprungit loppet några gånger men inte i det närmast tropiska väder som rådde i år. Det gäller verkligen att dricka mycket. Känner själv av den höga fuktigheten här i södra landsändan. Svetten strömmar bara man rör sig lite.
Vatten är den bästa drycken vid ansträngning, tycker jag.

Storsjöodjurets avkomma?

Är det själva Storsjöodjurets avkomma som har upptäckts vid Rödösundet i Jämtland?
Geléaktiga varelser i storlek som en tumme har fastnat i fiskegarn i Storsjön.
Sveriges Radio Jämtlands reporter Tommy Johansson berättar om fyndet.
Länsstyrelsen vet inte riktigt vad det kan vara, men ska övervaka en eventuell kläckning.
Möjligen kan det vara början till en slända, men är det inte själva Storsjöodjuret som känner att det är dags att dra sig tillbaka och nu vill föra sina celler vidare??

Här i södern regnar det fast det inte skulle det. Renoveringsjobbet på kolonin är över för den här gången, men det skulle kännas bättre om ogräsrensningen kunde ske utan bidrag från Pluvius.

Cykelfärd i mjukt, varmt regn

Cyklade i mjukt, varmt duggregn och blev genomblöt. Men det var en skön känsla och byxorna torkade snabbt. Synd bara att jag inte hann färdigt med att spika upp väggen med nya, friska bräder på kolonistugan. Tar nya tag i morgon.

Har suttit och tittat på norska Himmelblå på SVT. Repris tror jag, men den oerfarne i fiskarkepa fick komma till och Julkrubban slutade i glädjetårar. Töntigt? Ja kanske, men också positivt och godhjärtat på något skönt vis. Märker att jag börjar låta som TV4-Ernst... Skönt..

Fåårrden står ute i regnet och suger åt sig vatten. Vart kommer det in, är den stora frågan. När man bromsar rusar en vattenvåg fram i chassit och påminner om vågor vid havet. Men annars går den bra!

På en tvättsvamps nivå

Mulet idag här i söder. Hoppas att regnet håller sig borta när jag ska fortsätta att snickra på kolonin. Lyckades igår med att byta panel från rutten till pinfärsk. Snyggt blev det också!

Läser i Sydsvenskan att vi har mycket gemensamt med tvättsvamparna! Ni vet de där organiska svamparna som egentligen är levande djur. Människan och svampsläktet Amphimedon har en arvsmassa som till nära 70 procent är likalydande. Svampdjurens gener svarar för uppbyggnaden av olika celltyper och förhindrar att individuella celler plötsligt förökar sig ohämmat, precis som hos människan.

Mitt andra bokprojekt, deckaren "Den skållade mannen" står och stampar på tomgång. Sätter troligen igång igen när jag kan känna den friskt kyliga höstluften i mina näsborrar. Ska dock göra någon dags research här i den tredje staden, där det hela tilldrar sig.

En bok om vänskap

Nu ska jag för första gången skriva om min debutbok Stentornet på allvar, samma namn som på bloggen du läser. Det finns kompletterande text sedan förut i spalten bredvid.

Jag såg att Sundsvalls bibliotek, som varit vänliga nog att köpa ett antal böcker, bland annat beskriver boken som en vänskapsskildring. Ja, så är det kommer jag på!
En vänskap bland två slutligen tre pojkar som börjar spana mot vuxenvärlden. De tre har lite olika förutsättningar, en växer upp med en mamma men ingen pappa och inga syskon och får ta ansvar tidigt. Närmaste kompisen, från Östersund (!) som kommer på besök till Sundsvall under sommarlovet, har det tryggare. Den tredje pojken som till slut accepteras av de två andra är en ensamvarg som har fått ta mycket stryk, både av pappan via svångrem och av mobbande ungar, men är kanske den som går ut starkast i livet.
Jag tror att boken kan förmedla just vänskapen, samma betydelsefulla vänskap som uppväxande tioåringar idag förhoppningsvis får uppleva.

Nu har halva upplagan funnit läsare och det finns fortfarande chans att ta del av boken.
Arne Svensson

Utgrävning utan överraskningar?

Har krupit upp ur utgrävningen på kolonin. Utgrävningen påminner om en skyttegrav, en dryg meter nedanför gräsmattan. Här ska ett avloppsrör läggas och kolonistugan ska förses med både vattentoa och dusch. Himmelska tider!

Hoppas jag inte stöter på några överraskningar, som benrester av släktet homosapiens. I ett koloniområde stötte en nybliven "kolloägare" på en sådan rest för några år sedan. Inte kul, är väl det minsta man kan säga om upptäckten av extragästen som parkerats i en stenkista!

Rapport från en koloniträdgård

Rapport från en koloniträdgård.
De tolv vitlöksklyftorna har förvandlats till runda, normala vitlökar. De sju fröpotatisarna som grävdes ner i juni ger ett bra kok vardera, åtminstone det första upptagna ståndet. Ingen skymt av kaninligan - får höra av grannen att vissa delar av ligan setts på andra närliggande tomter men jagats därifrån, stackarna. Hallonen är puts väck, liksom körsbären. Däremot finns det en del äpplen på gång. Färre päron än normalt. Torrt, torrt, torrt intill döden - gräsmattedöden. Vindruvsklasarna i det sönderblåsta växthuset - skyller på Gudrun, har sällskap av taggiga inkräktare som är bra på att ta plats. Överraskningen: De blåröda plommonen (Viktoria?) är jättegoda med eller utan mask. Man får kolla noga på inkrypshål och spår av larver innan man sväljer. Åt så mycket maggen tålde, tror jag. De vilda björnbären som börjar mogna har spridit sina tentakler in i förrådet så nu kan jag snart äta björnbär där.

Rapport från en pir.
Trots ett visst vankelmod och blåst blev det ett rejält dopp i det salta havsvattnet vid pir 3 i Malmö. Skönt! Första säsongens bad kan följas av fler?

Är vitlöken uppäten av kaninligan?

Plötsligt 70 mil senare landar Fårrden i Malmö. Har inte vågat titta på kolonitomten än. Kanske är det lilla huset omringat av slingerväxter? Kanske gräsmattan har torkat så att jag slipper klippa? Kanske finns det något enda hallon eller körsbär kvar? Är vitlöken uppäten av kaninligan? Frågorna är många. Snart får jag svaret.

Kriminalkommissarie med tinnitus

Ljumma, sköna vindar idag. Ska ta en promenix med B på en timme cirka.

Börjar umgås med tankarna om att fortsätta med mitt nästa bokprojekt med arbetsnamnet "Den skållade mannen". Manuset som är cirka 90 sidor i pocketformat hittills är halvvägs, tror jag, och är på en första genomläsning av två personer. Väntar med bävan blandat med hopp på första kommentarerna. Det är en spänningsroman som mer bygger på det psykologiska planet än blod i strömmar.
Handlingen tilldrar sig främst i Malmö och Sundsvall. Kommissarien heter Bo Strömliden, medelålders med besvär av tinnitus och har äktenskapliga problem. Men han är en noggrann polis och har en del humor och livsvilja.

Emma Green vidare i Barcelona

Slötittar på Friidrotts-EM i Barcelona. Det går dåligt för svenskarna. Men Emma Green kunde ta sig över ribban och skuttar vidare i finalen på söndag. Stackars Linus Törnblad tillhörde skaran som inte nådde upp till ribban och alla dessa förväntningar som svenska folket, läs sportjournalisterna, har.

Kommer själv ihåg när jag och kompisen på 50-talet var glada att komma över 1,25 i dykstil och landade i 1 cm sand och skrapade armbågar och knän.
Nu har de ju meterhöga madrasser som skydd, det är klart man kan hoppa högre då!
På 50-talet hade vi heller inte kommit på att klappa på kinder, ben, armar, huvud för högre höjder. Det hade kunnat bidra till ytterligare centimeter, kanske.

Med cykeldator till Kopra

Datoriseringen har nått fram till min gamla mattsvarta Kronancykel med ballongdäck. Nu kan jag mäta hur långt det är att cykla till Kopra fram och åter. Fick hjälp av Händige Harry, förstås. Monteringsanvisningen på danska var i svåraste laget även för honom. Men tillsammans löste vi det.
Tyckte jag skulle belöna mig själv med en cykeldator när jag köpt en tredje slang till bakhjulet och ytterligare en till framhjulet och fått åka till cykelhandlaren med bil två gånger. Och äntligen kunde jag använda velocipeden igen efter ett år.

Framöver ska jag testa hur långt det är till lingonstället.

Den ständigt pågående datoriseringen har också nått fram till hjortronmyren. Ifånen kan hjälpa mig att hitta rätt till den där klungan av gula svällande hjortron via den inbyggda GPS-en. Det är bara det att jag inte kunnat ställa in den exakt. Den har en felmarginal på några 100 meter. Får väl besöka H H igen för att justera Ifånen. Men å andra sidan hittar jag ju till myren by my self utan vare sig cykeldator eller Ifåne.

Rabaeus, vilken stjärna!

Johan Rabaeus,vilken stjärna! Inte bara som skådespelare utan också som sommarpratare. Det var det bästa, smartaste och roligaste jag hört i sommarpratarväg. Jag och B gapskrattade och log om vartannat i bilen på vår utflykt mot havet. Han var ju suverän!

Berättelsen om hur han svettig och försenad kom till en första träff med Järegård och gänget var obetalbar. Man riktigt såg mäster Järegård studera in adelsynglingen och vänstersympatisören Rabaeus som skräckslagen rabblade upp sitt manus, för att sedan överraskande bjuda på champagne.

Det är något magiskt med havet!

Det är något magiskt med havet. Trots att jag varit landkrabba i hela mitt liv, tycker jag så. Men jag nöjer mig med att se havet från land, från solvarma klippor, som i Öregrund där vi hamnade i helgen mer eller mindre av en slump.

Magiken kanske har att göra med den frihet som den öppna horisonten bjuder in till. En liknande känsla som man kan få i fjällen, högt upp på en fjällbrant med vida utsikt.

Sex timmar genom sommarljummet Sverige

Så var man här igen. Torpet. Potatisblasten lyste välkomnande mörkgrönt i landet bland ogräsens lite ljusare grönt. Dags också för gräsklippning av s k gräsmattan, förutom att försöka "åla pärena" i perlandet.

Efter sex timmar genom ett sommarljummet Sverige (jag tog några raster och kunde känna på värmen)har jag förflyttats till det som bland annat meteorologerna kallar Norrland.
Lustigt att det är så lätt att presentera väderleksutsikter för halva Sverige, när man delar upp det mer söderut med mer utförliga väderleksdetaljer. "... och i Norrland blir det regn". Vi snackar om drygt halva landet i yta.

Upptäcker att det blir fortare mörkt här, 5o mil norrut, skymning innan 22.

Ska försöka ta tag i mitt nästa bokprojekt, deckaren med arbetsnamnet "Den skållade mannen" igen. Känner att jag åter måste läsa in mig i min skapade historia för att ha kollen. Undrar hur den slutar? Har skrivit 90 pocketsidor.
Något förlag intresserat?

Lättklädda poliser och nyttigheter i vardagen

Vardagen har även nått mig. Nu förväntas man göra något nyttigt som omväxling till sol-lapandet (vilket ord) och blandandet av kalla drycker.

Nu har jag gjort något nyttigt. Trots Händige Harrys frånvaro har jag fixat en köksbänk så att den står rakt och inte snett. Hyllan inne i skåpet ramlar inte längre ned och tar med sig våra glas som tidigare gick i kras. Jag har till och med lyckats skruva åt rätt håll på de moderna gångjärnen så att det inte längre är en centimeter bred lucka mellan luckorna, om ni förstår.

Läste om en lättklädd äldre polis i Västra Götaland som blev tagen på "bar gärning" när han masserade en stringklädd kvinna i polisens lokaler. Polismannen varnas nu av sin arbetsgivare. Han har tidigare fått en reprimand för att han erbjudit massage till en kvinna som fått p-böter. Som plåster på såret?

En annan polis, förre länspolischefen i Uppsala län, Göran Lindberg,har åtalats för betydligt grövre brott, bland annat våldtäkter på unga flickor. Idag hålls den sista rättegångsdagen. Han riskerar upp till 8 års fängelser enligt Aftonbladet.

Yoga behövs efter Stockholmsgenomfart

Efter tropikhettan fick man vakna till en sval morgon med mycket syre att andas. Skönt!

I dagens UNT lockade ett reportage om att börja med yoga. Jag har testat en gång i grupp, men det passade inte mig, men det här var en mycket enkel variant som kan fungera. Det handlar om att andas in lugnt, räkna till fyra och andas ut lugnt och räkna till fyra. Så kan man hålla på i upp till en kvart, men jag nöjer mig nog med någon minut första svängen.
Minskad stress och ökad koncentration ska bli resultatet.

Två dagars bilfärd i helgen som var kan kräva lite yoga för att komma ner i puls. Genomfarten via Stockholm var inte ett så lyckat val på hemvägen vid 17-tiden. Köer på grund av vägarbeten gjorde att förarna kastade sig från den ena filen till den andra. Märkligt att ingen olycka hände just då.
Ett kissnödigt barn och inklämd bland andra bilar blev valet att fixa en potta av en plastburk. Det gick utmärkt! När nöden är som störst poppar idéerna upp.

Fyra norska program i kväll som omväxling till svenska repriser

Du som inte har tillgång till övriga nordiska TV-utbudet har nu möjlighet att titta på vad norsk kringkasting, dansk TV och finlandssvensk TV kan bjuda på.

Fyra norska program går på SVT-kanalerna torsdagskväll, ett danskt och ett finlandssvenskt.
Svenska program då? Jo, du kan titta på repriser, t ex när Martin Emtenäs fascineras av råttor i en repris av Mitt i naturen från 2008, Allsång på Skansen, Frågesportprogrammet Vem vet mest? mm.

De norska programmen är trädgårdsprogrammet Grön glädje, 18.55, Seriestarten Himmelblå, 21.00 på ettan samt Folk i farten, 19.30, Bokprogrammet, 20.30 i tvåan.
Tjejerna i kören kl 20.00 i tvåan kommer från Danmark och finlandssvenska Strömsö, sänds i ettan kl 18.15.

Vem vet, de kanske är bra program, så här ska inte klagas. Kommer själv ihåg ett norskt program sedan tidigare som hette något på "Där man inte kunde tro att någon kunde bo..." som var riktigt bra.

Bildade skola för kortbyxandet?

Fortfarande tropisk värme. Nu också på pendeln. Men där kan man inte sitta i kallingarna som på radhusterrassen i skydd av avblommad men praktgrönskande syrén. Jag såg någon vett-och-etikett-människa, ej fru Ribbing som ger tips t ex om hur man äter en kungamiddag med vita handskar. Vett-och etikett-människan tyckte inte att man skulle jobba i kortbrallor, utan använde man kostym så skulle den på ändå, trots 28 grader varmt på morgonkulan.Man ska liida, svettas, men fiint ska det va.

Kommer ihåg en medarbetare på landstinget som en varm dag kom i kortbyxor. Hans chef höll på att få slag typ värme-. Men medarbetaren var en ihärdig typ och fullföljde kortbyxandet till mångas förfäran. Detta hände på 1980-talet och bildade förmodligen skola för det fria modet med plats för en karl.

Hett tips: Gratis på svala museer vinner valet?

Mellan bromsarnas mördarattacker i fjällnära miljö och tropisk värme i plattlandskap har det hänt en hel del.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin kände sig tvungen att begära avsked på stubinen och har varit en följetong sedan dess. Har haft honom som högste befälhavare över Arbetsförmedlingen och fått höra att han var en trevlig prick som hade lätt för att umgås med arbetsförmedlare och journalister. Antar att han inte känner sig lika hågad nu att umgås med journalisterna, i varje fall inte från Aftonbladet.

Rödgröna har visat att de prisar kulturen och det ska bli gratis igen att gå på museer. Bra säger jag, som tänkte utforska vad som finns i utbudet. Där, på museerna är det förhoppningsvis svalare än i den inglasade altan vi bastar i för närvarande. Ett hett tips till de allierade; öppna de svala museerna med gratis inträde nu och ni kan vinna valet!

Ju mer Reinfeldt har fått svara på frågor om Littorin desto mer har han liknat Alfons Åberg. Tycker dock att Alfons är roligare sällskap.

Nu ska det inte bli fler skattesänkningar, enligt finansminister Borg. Han känner ett ansvar att handskas förståndigt med pengarna och håller igen. Ja, nu ja. Först ger man det arbetande folket mer i plånboken, sedan stänger man till. Vad är logiken?

Fotbolls-VM har slutat. Till glädje för många som hellre kryssar bland kryss. Till sorg för de som fått se sitt lag få stryk. Själv gläds jag över att suveräne uruguayaren Diego Forlán utsetts till eleganten i VM-laget.

Klockan är nu 10.37 och det är 27,5 grader i skuggan.

Bromsen tog halva hälen och for iväg

Börjar nästan luta åt Bengt Sänds uppfattning om sommaren ("Nu är den för-b sommaren här...) efter några pinande bett av bromsar, myggor och osynliga knott. Vissa personer drar till sig ohyran. Jag är tydligen en sådan person.
Idag blev jag angripen av en broms, stor och svart kom den från skyn och siktade in sig på mitt ben och tog bestämt en rejäl tugga av ena hälen (kändes som halva) och flaxade troligen nöjd vidare.
Jag hävdar att bromsar är onda och elaka till naturen. De vill plåga. Myggorna vill bara retas och knotten är som retfulla syskon, de vill testa hur länge det tar för dej innan du reagerar på deras olater.

Snart flyr jag torpartillvaron och åker vidare söderut och hinner tänka på hur jag ska formulera fortsättningen på Den skållade mannen som är arbetsnamnet på nästa bokprojekt.

Semifinaldags igen i fotbolls-VM. Geisten gick ur mig igår liksom hos VM-stjärnan Diego Forlán, när Hollands orangea armé nitat in den tredje bollen i målet. Men Holland blir farligt i finalen.

Uruguay-Holland mer spännande än Gif Sundsvall på 60-talet

Ser fram mot semifinalen ikväll mellan Holland och Uruguay.
Enligt fotbollskunnige sjuåringen på besök här i torpet har Uruguay tidigare avancerat till kvartsfinal för 40 år sedan och är nu i semifinal. Jag och sjuåringen (snart åtta) håller ikväll på Uruguay, men han tror att Spanien vinner finalen till slut.

Jag som upptäckt ett nytt lag och inte är så fotbollskunnig tjurar på och tror att Uruguay vinner både semin och finalen. Det känns som om jag är ensam om att tro det. Tidigare har min fotbollsexpertis grundat sig på en (1) match på 60-talet där GIF Sundsvall var på hemmaplan på IP, samt några matcher i nutid med Malmö FF med inside information av Abbe, 6 år.

Torp-nytt. Nu har flera sättpotatisar vinkat med sin gröna blast. De lever!
Klart också med vedhögen, färdigkluven.
Kvar är jordhögen som nu bara är på tre kubik.

Oj, då. Passerade 100 inlägg nyligen.

Tyvärr förlorade Uruguay, men föll med flaggan i topp, 2-3. Ett mål till i slutminuterna och det hade varit match igen.

Till torpets lugn från uppfriskande skärgårdsliv

Åter till torpets lugn efter några dagar i mellannorrländska skärgården med vågskvalp, ljumma vindar, måsskrik och barnskrik.

Såg Ghananerna åka ur VM som sista afrikanska lag till mina vänners förtvivlan (fusk att ta emot med händerna) och min någorlunda tysta glädje till att uruguayarna gått vidare.

Motionerat cirkus 500 trappsteg upp till lotsstugan på Ulvön två gånger på två dagar.

Njutit av fartvinden på färjan/båten Ulvöhamns kryssningar bland grynnor (hört på båten) och skär.

Upptäckt att notan på en restaurang plussats fem gånger extra, av misstag förhoppningsvis.

Sett en modern präst som stört lugnet och snackat i mobil med öronproppar och mobilpenna. Lät som ett affärssamtal - till Gud?

Sett en huggorm för första gången, som ringlade sig snabbt framför våra fötter.

Första potatisblasten har visat sig på Torpet (satte strax före midsommar).

Heja Uruguay!

Straffsparkar avgjorde i matchen mellan Ghana o Uruguay. Ghana hade spelet många gånger i förlängningen, men missade en straff i sista minuten av förlängningen. Forla'n var som vanligt välplacerad och stod för Uruguays första mål.


-- Post From My iPhone

Storm, slamtömning och nytt bokprojekt

I natt har det stormat, IGEN. Men den tre meter höga TV-antennen står pall.

Här på landet får man fixa tömning av mänskligt avfall själv, ja åtminstone beställa slamtömning som det kallas. Priset har ökats på varje år och är nu uppe i dryga 1200 kr per gång. Värdefull dynga?

Även om det har regnat och blåst intensivt något dygn och allmänt varit grått kommer påminnelsen om soliga fina dagar tillbaka - i form av kliande mygg-, knott- och andra bett. Kliar man så blir det värre,så det gäller att behärska sig.

Satt i gamla torpet för mig själv och fann skrivro för mitt nya projekt om den skållade mannen. Projektet kanske stannar i byrålådan, men fortfarande finns lusten att tråckla vidare på berättelsen som jag inte riktigt vet själv hur den slutar...

Spanske Nadal blev för mycket för tappert kämpande Robin Söderling som blev utslagen i Wimbledons singelspel i kvartsfinalen.

Söderling tog ledningen mot Nadal men Nadal kom tillbaka och vann

Robin Söderling tog ledningen i kvartsfinalen över Rafael Nadal i första set i Wimbledon på onsdagen, med 6-3 efter att ha haft ledningen med 5-0. Nadal vann andra set med 6-3.
Söderling tog ledningen med 1-0 i tredje set. Ställningen kl 18.00: 2-4 där Söderling hade chans flera gånger att gå till 3-3 och bryta tillbaka. Söderling ökade till 3-4 efter en kraftansträngning. Nadal verkade starkast och utökade till 3-5. Söderling verkade få problem med vänster fot. Robin och Nadal i spel igen efter en kort paus, Robin lyckades nå upp till 4-5 och 5-5 och spänningen ökade. Söderling kämpade på med förnyad kraft till ledning med 6-5! Nadal vann gamet blankt vid ställningen 6-6 och tiebreak.
7-4 till Nadal i tiebreak efter ledning med 3-0 och totalt 2-1 i set.
Nadal tog ledningen i fjärde set med 1-0.Robin jämnade ut igen till 1-1 och matchen fortsatte med 2-1, 3-1, 4-1, 5-1, 6-1!
Rafael Nadal vinner med 3-1 och går till semifinal.
Enligt Mats Strandberg Sveriges Radio verkade inte Söderling ha krafter kvar på slutet. "Nadal var omöjlig och favorit till seger i Wimbledon."



Roger Federer slogs oväntat ut i kvartsfinalen och förlorade med 1-3 i set mot tjecken Tomas Berdych.

Regn, regn, regn IGEN denna deponi-onsdag. Åter verkar genomfarten i Åre osäker efter väderleksrapporter om att mellan 40 och 60 mm regn väntas under dygnet.

Var lagomt rädd för åskan!

Åskan mullrade intensivt någon timme med ackompanjemang av jättedroppar som slog mot torptaket. Sedan var det över. Åskrädslan försvann den dagen min pappa visade att han inte var rädd för åskan utan betonade vad vackert och mäktigt det var med de ljungande blixtarna som lyste upp Sundsvall. Men det är klart, det är bra om man har lite respekt för naturkrafterna och inte klättrar upp i en jättegran när det blixtrar som värst.

Frågan är vad man ska göra på Torpet mer än slappa, nu när Händige Harry med fru åkte söderut. Det gick så bra att fixa hängrännan, att äntligen få igång vedklyven, ja till och med ordna en uteplats där gräsmattan sluttade som värst.Händige Harry funderade ett tag. Så sa han "Hur gör djur?", och så började han dona och jag var den förträfflige hantlangaren, som räckte prylar och la pannan i djupa veck och sa "Ja, just det, så gör vi.

Ekorren lever! Ja för den eller de som följt naturdramat på torpet kan avslöjas att ekorren är återfunnen och tittar ut ur samma asphål som tidigare. Förmodligen är han en hon och diar ungar i aspen. Däremot är vi litet bekymrade över att hackspretarna lyser med sin frånvaro. Har de inget ansvar för sina ungar?

Intresset för Fotbolls-VM börjar svalna, men konstaterar att Brasilien blir farlig efter den övertygande vinsten mot Chile.

Uruguay och Söderling vidare. Har ekorren kilat vidare?

Heja Uruguay!
Vilken drömpassning Diego Forlán gav sin kompis Luis Suarez i det uruguaynska laget i Fotbolls-VM i den första åttondelsfinalen. Suarez hann sätta in ytterligare ett mål på Sydkorea i matchen som slutade 2-1 till Uruguay och går vidare till kvartsfinal. Sydkorea spelade bra fotboll, men missade en del vid mål, bland annat en kvittering på slutet.

Heja Söderling!
Robin Söderling gick lätt vidare i Wimbledon mot brasilianska Bellucci, 3-0, i tredje omgången. Klarar Söderling även nästa möte väntar förmodligen Nadal igen. Uj, uj, uj!


Heja på mig!
Den jättestora matjordshögen vid torpet har minskat med ett tiotal skottkärror, men det märks just inte på högen, som verkar ligga där och jäsa och väsa, eller är det bara stormvindarna som hörs?

Heja på ekorren!
Vart tog du vägen sedan du näpsades av färgglada hackspettarna. Tog du svansen mellan benen och hoppade iväg till en annan gård, eller ligger du där och tjurar i ditt bo. Eller har du precis som den norska papegojan, lämnat in och gått vidare till de sälla jaktmarkerna?

Naturdrama på torpet

Otroligt fin dag i går, strålande solsken och 25 grader varmt! Enligt väderleksprofeterna skulle det regna, men än har inte regnet nått hit till Offerdal, Jämtland.

Har bevittnat ett naturdrama på torpet. En ekorre blev tilltufsad av en hackspett efter att ha kommit för nära ett bo i en av asparna. Nu hänger ekorren ut med huvudet ur ett hackspettat hål av asparna och ett par aspar därifrån regerar hackspettparet med ungar i ett annat hål.

Hejar på Robin Söderlind som klarat av tredje omgången i Wimbledon.

Hejar också på Uruguay och målskytten Forlán i matchen mot Sydkorea i morgon kl 15.15 SVT 1.

Stackars Wimbledonspelare och fjällnära boende!

STACKARS Wimbledonspelare som fick avbryta för tredje gången, den sista gången för rena utmattningen vid 59-59 i avgörande game. De tar upp kampen igen idag 24 juni.

STACKARS fjällnära boende, som ser ut att få en regnig Midsommar, om man får tro SVT väder. Men numera är det många som spår väder, dagstidningar, kvällspressen - som når dig redan på förmiddagen -, vädersajterna, t ex Yr.no, som jag brukar titta på. Praktiskt när man är ambulerande pensionär och vill se hur vädret är t ex i Sundsvall, Uppsala, Malmö, Offerdal och ibland på den lilla hälsingska skapelsen Hårte, där jag stundom har intagit kaffe med våfflor.

STACKARS mig, som har en lerhög (matjord) på 8 kubik att fördela över tomtens alla håligheter. Men det är ingen brådska, den bör torka till ordentligt först efter 14 dagars regn. Jag har andra arbetsstationer som jag lägger krut på för tillfället. Arbetsstation 1: deponierande av f d förstukvist som är uppdelad i tre kulturer; spåntak, stentak och plåttak.
Arbetsstation 2: Klyvande av björk samt sågande av eldningsbara delar av förstukvist.
Arbetsstation 3: Jaha, hade jag inte fler, men det var kanske lerhögen det, som påminner om ett mini-Oviksfjäll.

GLAD MIDSOMMAR!

Sexåringarna på Kirseberg roligare än Chalalala och Compani

Det blev dålig utdelning för både Frankrike och Sydafrika i Fotbolls-VM. Sydafrika vann visserligen matchen mot Frankrike men båda lagen åkte nu ut från spelen.
Gårdagens match var roligare än de flesta VM-matcher jag sett under turneringen, det handlade inte bara om att sätta krokben för motståndaren utan det blev många skott på mål.
Men den där Chalalala eller vad han heter med den tjocka hårpiskan var lite överreklamerad. Han missade ju skotten mot mål.

Roligare fotboll kan man se när sexåringarna tränar på Kirsebergs fotbollsplan i Malmö.
Och när det inte längre är kul på plan där, går sexåringen upp till pappa eller farfar på läktaren och sitter där en stund.

Inget regn i sikte, kanske dags att tackla bort granskotten på tomten med röjsågen.

Satsning på knölar och röjsåg

Vad tomt det blev.

Visserligen någon repris av höjdpunkterna på bröllopet, men sedan, det kändes som om Sverige stängde igen.
Men nu när den tre meter höga tårtan förväntas vara uppäten, hovets löpare har hängt upp sin höga färgglada huvudbonad, säpo-löparna fått duscha och lämnat in kostymerna på kemtvätt och folk återvänt till den grå vardagen så finns ju i alla fall Fotbolls-VM kvar.
Inte intresserad? Då kan det bli svårt.

Men, gör som jag. Köp en röjsåg. Sagt och gjort, köpte röjsåg, röjde på tomten, men med alla tänkbara skydd, mörka glasögon, hörselskydd, blyinfattade stövlar så att man inte föll omkull.
Blir man less på det hela, när armarna börjar skaka av sig själv, kan man sätta potatis, nejdå det är inte för sent än. Har satt efter midsommar tidigare och det kom upp skapliga knölar.
Asterix och Swift heter sorterna.
Återkommer om tillväxten.

Löpare i kostym och plym roade

Säpos löpare i kostym och slips var det roligaste inslaget på kungliga bröllopet. Hur skulle de orkat ingripa mot någon ev. attentatsman. De verkade lite tagna efter att försökt följa hästkortegen. Hade det inte varit bättre med en cykel?

Hovets löpare vid middagen påminde mer om en cirkushäst med sin stora färggranna plym.

Men grattis till brudparet! Ni verkar passa bra ihop.


-- Post From My iPhone

Jordskred, regn och bröllopslycka

Åter en regnig dag här, några mil från Åre, där E14 är avstängd p g a jordskred som orsakats av vattenmassorna från skyn.

Samtidigt har de första åskådarna till den kungliga bröllopskortegen bänkat sig i Stockholm. Där gråter inte himlen, men säkert många som bevittnar de tu som ska vigas idag.

Något getöga kommer jag att kasta på TV-n mellan VM-fotboll och kungaslup.
Men blir det regnuppehåll kutar jag ut i backen och sätter potatis, om rasrisken är över.

Nu är det för mycket av rojalism och regn!

Regn, regn och åter regn. Regnet har följt mig från Skåne. Jag måtte ha någon slags dragningskraft till regnguden Pluvius.
Men till Midsommar ska solen komma, sägs det i varje fall.

Nu känner jag mig övermätt på kungliga stollerier och alla journalister (?) som ställer upp för kungen, hovet och allt krimskrams som följer med. Senast var det fru Ribbing som visade hur man åt med vita handskar. Jättenyttigt, jag ska tänka på det när jag äter sill och pärer nästa gång! Jag är definitivt inte rojalist, men heller inte någon rättrådig republikan. Det är OK om kungahuset får hållas ett tag. Vad jag förstår har de gjort bra PR för landet. Men alla dessa program som översvämmar oss. Det är för mycket! Till och med nyhetsprogrammen har minst ett inslag om bröllopet, varje dag.

Nu hoppas jag att regnet upphör så att jag kan sätta potatisen här i den stenrika torpjorden, eller perena som jag tror man säger här i Jämtland.

PS Stenrika betyder, rikt på sten, inte pengar.

Urugays Forla´n avlossade kanonen och trumpetandet minskade

Nu har jag sett ett VM-mål! Jag säger bara Diego Forla´n, nr 10 i Uruguays snabbfotade lag. I halvtid var det 1-0 till Uruguay mot värdlandet Sydafrika. Trumpetandet hölls på en nästan acceptabel nivå, i alla fall för en tv-tittare som kan sänka ljudet vid behov.
Efter en något oklar straffsituation (tyckte jag) dömdes straff till Uruguays fördel och Forla´n nätade säkert strax nedanför ribban, 2-0.
3-0 slutade matchen med ett mål under tilläggstiden.

Hör att torpet begåvats med en brevlåda, en ny. Vintern var hård även för en brevlåda i plast. Plogbilen röjde vägen och Offerdal blev en postlåda fattigare.
Tack Nils-Johan och Inger för den nya! Nu kan lokaltidningarna hämtas igen vid vägen, på eftermiddagen.

Tråkig fotboll och Clarc Kent kunde tala

Tråkig fotboll i VM vad jag sett. Enskilda spelare står och stångas mot enskilda spelare. Målen lyckas jag aldrig se direkt, då jag gjort en paus i tristessen, och då blir det mål. Lyckas ibland se reprisen. Men vad jag blir less på tutandet, låter som all världens bin, humlor och getingar samlats på ett enda ställe och fått en mikrofon för att förstärka ljudet.

Bröllopsbesvär. Jag har gett mig för övermakten och utmattad satt mig ner framför TV:n och sett några av alla dessa hyllningar till kronprinsessan och blivande prinsen av Ockelbo. Fast han kunde ju tala. Tidigare har han bara dragit på smilbanden och liknat Clark Kent. Bra reportage av Olle Häger, som inte tillhör smickrarnas stora skara. Ockelbo-sonen var ju som folk är mest. Han hade till och med behållit dialekten.Strongt att komma tillbaka så snabbt efter en så allvarlig operation som njurbyte. Sedan tvingas han att hålla sig inom språkramarna och titulera sin tjej med kronprinsessan.

Snart dags att vända kosan norrut till torpet i Jämtland. Arbetssemester väntar.

Verkligheten överträffar dikten

Verkligheten överträffar dikten många gånger om. Det är bara att kolla på Aftonbladets senaste nytt på mobilen (förnämlig gratis app-tjänst).
Nästan varje dag misstänks något eller några mord i Sverige. I Göteborg, Stockholm och Malmö skjuter medlemmar i kriminella nätverk ner varandra i parti och minut, ofta mitt på dagen och helt öppet.
Så det finns mycket att hämta ur vardagen om man vill skriva någon deckare.
Men jag kan tänka mig att inte alla deckarsugna gillar de blodigaste morden utan intresserar sig mer för bakgrunden till det som utlöste det fruktansvärda, att ta en annans liv och andra saker som kan förklara varför brottet har uppstått.
Så tänker jag i varje fall när jag totar ihop en text. Jag uppskattar gärna humor i det hela, hur bisarrt det än kan låta. För att knycka några rader ur Roy Anderssons Sånger från andra våningen: "Man ska ha mat på bordet och så ska man ha lite roligt också." Det tycker jag är en bra sammanfattning av livet.
Men, alltså en deckare utan för mycket blod och vapen a´ la Guillous hjälte "Coq Rouge"
och ett lirkande polisarbete där läsaren hänger med och kanske själv avslöjar mördaren innan sista sidan.
Polisromaner med både spänning, bra inslag om polisvardagen och en stor del humor har författaren Leif G W Persson skrivit. Hans romaner/deckare håller jag för strået vassare än f d jaktkamrat Guillous böcker om gamla Coq Rouge.

Ny design och 1000-jubileum!

Oj, då, nu blev det fel sida..? Nej, du har kommit alldeles rätt, Stentornet, som skriver om stort och smått och egna bokprojekt. Jag har bara bytt design och valt en ny från Bloggers förnämliga designarkiv. Ett klick och du har ändrat på sidan!

Gråväder på nytt idag och nu far tankarna norrut. Snart far jag själv norrut. Då är det varning för dåligt väder i Uppland. Regnmolnen tycks vaka över mig. Kring midsommartid är det regnvarning i Jämtlands annars sköna landskap. Då förflyttar vi oss vidare norrut dryga 50 mil...

Med sidan Webbverktygen kan man som bloggare få statistik på hur många som läser sidan. Stentornet närmar sig 1000 läsare. Det är kanske inte så mycket sedan starten det här året, men duger gott för mig. Jag får också information på ett ungefär var Stentornets läsare befinner sig. På ett ungefär, alltså inga exakta uppgifter som avslöjar platsen.
Men jag kan konstatera att Södra och mellersta Sverige dominerar och trogna återkommande läsare finns även utanför Sverige, både i öst och väst; Moskva, Ryssland och San Francisco, USA! Kul!

Oj då, nu tittar solen fram. Då måste jag ut!
Kolonins stiligaste tulpan får du som trogen läsare.

Pärlsponten har lockats fram och kaninerna hukar i skymningen

Silvergranen gungar sina tunga grenar och släpper in kvällssolen i vågor. Det råder frid på kolonin. Ogräset är bortrensat, nåja, på vissa platser på den 400 kvadratmeter stora arrendetomten. Ingen är perfekt - jo, några flitiga grannar verkar ha nått fram till kliniskt rent från ogräs.
Kaninerna hukar i skymningen. Bilarna med nybakade studenter har tutat färdigt. Det är sommar, men ändå inte. Värmen vågar inte komma fram riktigt. Här i sydligaste hörnet har det varit regnrusk varannan dag.

Mitt riv-måleriprojekt närmar sig slutet. Pärlsponten har lockats fram i taket. Borta är den spruckna pappen. Den brunmurriga tapeten på väggarna har försvunnit bakom två lager av mycket gulvit färg. Rummet verkade växa och har blivit närmast ett ljusterapi-rum.