Den här veckan ska jag vara klar med mitt manus av "Den skållade mannen"!
Jag känner hur deadline närmar sig som ett tyst rovdjur. Men viss vana till deadline finns inlagrad i hjärnan, hoppas jag efter alla dessa år med tidningsmakeri, för att kunna skärpa mig och prestera senast den 17 juli då manus ska vara inskickat!
Då som nu utnyttjar jag det professionella företaget Recito för att ta hand om layout, tryckning, distribution och viss marknadsföring. Men största lasset får jag dra själv för att nå ut.
Det är med viss skräckblandad förtjusning jag kastar mig ut i tyckandets brunn.
Jag undrar om det är någon som tar till sig 60-årshippien Ellert Hansson till sitt hjärta. Han som fick bevittna det nesliga som hände hans bäste kompis och gått och ruvat på hämnd i ett halvsekel.
Kriminalkommissarie Bo Strömliden verkar inte vara en så munter typ med en ständigt pågående tinnitus. Men han stänger dörren till sitt rum när han ska läsa om det stora antalet polisanmälningar som kommit in från f d rektor och fullmäktigeledamoten Gustav Adolf Friman. Han är rädd för att hans skrattsalvor ska eka ut i korridoren. Det går inte för sig, han som nyss varit sjukskriven, blev förbannad på Försäkringskassan och började jobba på heltid i Malmö, 60 mil från sin gamla arbetsplats på rikskrim.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar