Bilprovningen fick ta fram papper och penna

Det kändes mer personligt på Bilprovningen i Enköping när "datan" inte fungerade. Man uppmanades att hojta på en bilprovare istället för att peta på skärmen.
Jodå det fungerade utan digital inkoppling. Fick en vänlig anmärkning på slitna bromsbackar.
 Datakrånglet, UNT

Mycket skratt och gråt på kanalerna

Plötsligt låg det där, det vita täcket. Men särskilt mjukt var det inte, det knarrade när man halkade fram på det. Javisst ja, det var så här det var förra året. Men OK lite ljusare blev det.

Innan täcket lades på under söndagskvällen och natten till måndagen blåste det ordentligt som de flesta säkert lagde märke till. Firandet av både Lucia och stadens tvåhundratusende invånare med medföljande jättefyrverkerier och briserande bomber fick helt enkelt ställas in. Men jag tänkte inte på dramat som utspelade sig ovanför Botaniska parken eller "Botán som man säger här med tyndpunkt på andra stavelsen. Under flera veckor har jag haft fullt sjå att följa med i Tevetablåerna och glo på den breda skärmen och hinner inte med något Storstadsfirande i Uppsala.
"Här är ditt kylskåp" på ettan.
"Veckans brott" på ettan.
"Så mycket bättre " på fyran.
"Sommarpratarna" på ettan.
"Bonde söker tjur", förlåt fru, på fyran. (Det är främst frun i huset som vill se på det här...)
" Svenskamerikanarna..." eller vad det heter på ettan. Jaså? -"Allt för Sverige" ska det heta.
"Starke man" på ettan.
Faktiskt mycket trevliga program och bölandet, gråtandet utgör en märkbar del i det hela.
Jag satt och smygtorkade en eller annan tår när den söta, yngre amerikanskan vad-hon-nu-heter åkte ut när hon förlorade i en tävling i att få upp eld. Tyvärr så blåste hon på den lilla eld hon fick till, så att allt slocknade.
Alla i det programmet gråter floder när de får svart på vitt om vilka deras förfäder var. Av glädje får vi hoppas.
Även i bonnprogrammet kläms tårarna fram. Stackars karl som var såå ledsen för att han bara kunde välja en fru när han ville ha båda.
Starke man då, ja man vet inte om man ska skratta eller gråta. Jag vrider mig av pinsamhet i soffan och tyvärr lär det nog finnas ett eller annat kommunalråd med liknande framtoning.
Men mest gillar jag nog kocken i kylskåpsprogrammet. Han är både genial i sitt matlagande och rolig.
GW Persson har jag börjat tröttna på, speciellt när han mästrar den duktiga Camilla Kvarntoft, som klarar av sin roll galant.

Märkeliga saker händer...

Höstsådden lyser illgrönt på åkrarna förstärkta av novembersolens låga bana. Termometern i bilen visar på 10 plusgrader precis en månad innan julafton. Det är bara att tacka och ta emot i väntan på den vita varan och de iskalla vindarna som skär genom märg och ben.

Nu vet jag hur det är att bli intervjuad, jag som intervjuat folk och fä i årtionden som journalist. Jag sa en massa saker som inte kom med, men det var kanske lika bra det.
Jag och min deckare blev porträtterad i den forna konkurrenttidningen, ÖP, medan en f d kollega till mig på ÖP, Bengt "Budda" Eriksson, blev intervjuad om sin nya deckare i hans konkurrenttidning, LT... "Märkeliga" saker händer..." med både väder och tidningskrigandet.

Läs gärna om min artikel i ÖP!

Genom snömos till kreativt skruvande

Efter 52 mil i kroppen är man inte så pigg, speciellt inte när vi tog oss hem igen längs staketvägen som betecknas som motorväg vissa delar av E4-an. Koncentration var ordet. Koncentration på att hålla sig på rätt sida om staket och bullrande och skakande när man råkar nudda med högerhjulen på de vita, perforerade linjerna. Men vissa kör 150 ändå, trots halvdimma, mörker och regn.
På vägen ner hann vi med en liten varnande sladd i snömoset på skogshöjderna ner mot Hälsingland.

Bristen på koncentration märktes i de två första serierna i panschisbowlingen dagen efter. Först i tredje hade jag vaknat till och samlat mig och avslutade med godkända 166.

Mörkret kommer fort nu och tar stryptag på kreativiteten. Skruvar pliktskyldigast ihop nyinköpta soffbordet och kan premiärfika på den oljedoftande ekskivan och känner mig, ja - kreativ.

"Lättläst deckare med mycket levande miljöskildringar av Malmö"

Äntligen droppade den första recensionen in! Bibliotekstjänst, BTJ, presenterar ett lektörsomdöme av "Den skållade mannen", min första deckare. Med viss bävan öppnade jag mejlet:

Svensson, Arne. Den skållade mannen. Recito. 203 s. Häftad.
En pensionerad rektor hittas död i sitt badkar. Det som först verkar vara en olyckshändelse blir istället föremål för en mordutredning. Bo Strömliden, som lämnat arbetet vid Stockholmspolisen efter en sjukskrivning, leder utredningen vid länskriminalen i Malmö. Strömliden inser att han får söka mördaren långt bak i rektorns förflutna och spåren leder till 50-talets Jämtland. Handlingen rör sig parallellt mellan dagens Malmö med dess grova kriminalitet och 50-talets Sverige där t.ex. pedofilbrott tystades ner. Författaren, Arne Svensson, har tidigare skrivit en ungdomsbok, men detta är hans deckardebut. Miljöskildringarna från Malmö känns mycket levande. Det är en lättläst deckare, även om intrigen med det förflutna som dyker upp känns igen och huvudpersonens privatliv tar ganska mycket plats i handlingen.- Lena Lithner Soutkari.

Oj då, tackar! Det kändes bra. Ja, kanske har Strömliden fått ta lite för mycket plats, men han är ju ganska lång.

Recensionen kommer att publiceras i BTJ-häftet nr 1, 2012, som går ut till biblioteken i nästa vecka (vecka 47)

 

Frustration med Juholt

Idag gav jag upp mitt springande efter en minut (!) och vandrade hemåt. Det kändes bara trist och jobbigt att kuta. Kaffe med ostmacka och svartvinbärs marmelad blev en skön tröst.

Men det är inte bara jag som tappar taget, Håkan Juholt som annars verkar trivas i sin nya roll ser ut att gå på sparlåga och ler bara svagt som svar på om han vill kommentera Anders Johanssons verbala attack och säger till slut vänligt att han inte kommenterar kollegor. Ja, vad ska karl´n svara på den fullständiga sågningen av Juholts timme på radioekot?

Jag tror att det är många s-väljare som förväntar sig att partiledaren ägnar mindre tid till försoningssamtal ute i distrikten och tar itu med politiken på allvar, visar lite skärpa i debatter med oppositionen och i kontakterna med media.

Anders Johansson, kommunalråd i Sigtuna (s), visade på en tydlig frustration med den nye ledaren. Förmodligen är han inte ensam om att känna så, men i skrivandets stund har ingen mer namnkunnig i partistyrelsen gjort sin stämma hörd i frågan?

Jag hade själv hoppats på Håkan Juholt, men nu är jag mycket osäker, kanske inte mest för lägenhetsaffären utan för att han verkar ha tappat taget- är för vag och därmed lämna spelfältet öppet för Reinfeldt.

Dimmig lördag och saknad av Olof Palme

Lördagen blev dimmig, inte på grund av alkoholhaltiga drycker utan av kylslagen fukt som kändes i märg och ben tillsammans med den isiga vinden. Men efter den timslånga promenaden i nära joggingfart hade blodet letat sig ut till alla kärl och fingrarna var varma även utan handskar.
Några talgoxar lekte tafatt i en häck, och vintern kändes nära.

Håkan Juholt kan sluta upp med besöken hos partivännerna, nu när det finns viktigare saker att diskutera. Vad sägs till exempel om det privata vårdbolaget Carema som skor sig på åldringarna med att dra in på blöjor och själv berika sig, åtminstone de som sitter i bolagsledningen. Fast Juholt hade faktiskt ett debattinlägg i DN idag om detta, men alltför försiktigt och luddigt hållet. Förstår fortfarande inte varför Juholt inte ställde upp i partiledardebatten.

Saknar stringensen och intelligensen hos Olof Palme i dessa dagar.

Då gick vi till Maxim...

"Då går vi till Maxim", lyder en gammal visa. Och det gjorde vi, gick till Maxim och såg Riktiga män med Johan Rehborg, Tommy Körberg Johan Ulveson och Erik Johansson. Vi skrattade så att tårarna rann åt Ulvesons dråpliga figur och tillkortakommanden i tillvaron. Han var suverän! De andra var också bra, Körberg överraskade med att vara en hygglig skådespelare och de andra med att kunna sjunga riktigt bra, men Ulveson var outstanding, som man säger.
Sedan gick vi inte från Maxim utan tog en taxi för att hinna med pendeln. Nu vet jag hur alla jäktade pendlare känner sig, när man kliver på tåget ett par sekunder innan det börjar röra på sig. Lugnt och skönt när vi väl satt på våra platser. Sedan klaffade det bra med Upptåget. Jag hann till och med köpa en korv. Vi klev av Upptåget, men det var där som dramat började, fast vi inte visste något då. Dagen därpå upptäckte frun i huset att hennes plånbok var väck. En plånbok med allt, busskort, bankkort, körkort. Panik och telefonringande för spärrning av korten. Ingen kul dag. Men så när väl vardagen inträdde igen ringde det en person och berättade att plånboken hade hittats i Tierp. Snacka om berg- och dalbana.

Pepparkaka enligt gammalt recept på en kvart

Blev fikasugen igår efter motionsrundan på 40 minuter.
Sockersugen skulle min fru säga.
Hur som helst när det inte fanns en banan i huset att dämpa suget med så letade jag upp ett gammalt recept på en sockerkaka modell pepparkakesmak.
Ugnen på 175 grader.  En form smordes in med smör/margarin samt pudrades med ströbröd.
2 ägg blandades med 2 deciliter socker och vispades ordentligt.
1/2 deciliter smör/flytande margarin tillsattes samt 1 matsked kanel och 1,5 tesked stött kardemumma. Dessutom 1 1/4 deciliter mjölk.
3 deciliter vetemjöl blandades med 1,5 tesked bakpulver i en separat bunke samt tillsattes till det övriga.
In i ugnen i 35-40 minuter. Efter ett tag fylldes köket av en härlig doft och smaken var det inte fel på heller. Jag uteslöt den hackade mandeln som fanns med i receptet.
En kopp kaffe och en stor bit pepparkaka blev en bra belöning för både kutandet och bakandet.
Allt som allt tog det bara en kvart med baket.