Marskatter i januari

Hankatterna i området verkar ha sett fel i kalendern. De slåss hejvilt fast det är januari och inte mars. Av någon konstig anledning har de valt vår lilla bro som plats för råkurret.
De skriker som småbarn, spänner ryggarna våldsamt och hoppar på varandra utan pardon. En katt har en bit av svansen borta, åtminstone håren. Men det är ingen fridsam Pelle Svanslös utan båda är tuffingar, fram tills dess att den ene ger upp och lägger sig demonstrant på rygg. Man kan verkligen tala om urkrafter när stirrandet kattöga mot kattöga och krampaktigt krökta ryggar under flera minuter får en upplösning i en explosionsartad fight. Nu kan jag möjligen förstå boxningspubliken. Det är spännande med all agressivitet som släpps lös.
Men om det nu ska vara en katt på vår bro, får den hellre vara en Gösta Knutsson-modell a la Pelle Svanslös, som inte skvätter sitt revirpink på huset.

Dags för en e-bok?

Plusgrader igen, jojo-vädret fortsätter men känns helt OK. Jojo går det också på bowlingbanan, fast mest ner i antalet poäng. Men det är kul ändå och det måste väl gå åt andra hållet snart och följa jojo-banan.
Fick reda på att jag ska åka Sälen - Mora en måndag i februari. Men som tur är får jag åka bil och slipper tänka på vallning. Däremot får sonen nog se till att han är både tränad och nyvallad när han ska ut i det öppna spåret.
För övrig börjar jag känna mig mätt på skjutandet och skidåkandet och sprintandet och längtar efter en seg, lång femmil. Framför teven så klart. Tar man en skidpaus nu orkar man nog igenom VM framför teverutan.

Funderar på att ge ut min lilla bok "Stentornet" på dryga 90 sidor som e-bok. Kan det vara något, frågar jag mig och kastar ut den i cyberrymden?
PS Enstaka exemplar av "pappersboken" kan finnas kvar hos Bokia Vängåvan i Sundsvall.

50 år sedan J F Kennedy blev president - men mordet kommer jag främst ihåg

Idag är det 50 år sedan John F Kennedy blev president i USA. Han regerade i 1000 dagar då hans liv ändades i Dallas, i Texas av två kulor från ett gevär.
Jag kommer främst ihåg den dagen när han dog, den 22 november 1963. Jobbet i sätteriet på Sundsvalls Tidning där jag jobbade som typograf blev stillastående när budskapet gick ut från en radio i lokalen. Det ofattbara hade hänt, USA:s president hade skjutits i huvudet när han och hans maka Jacqueline, åkte i en öppen bil i Dallas. Det kändes som om tryggheten försvann, även i Sverige.
Knappt 23 år senare den 28 februari 1986 dog Sveriges statsminister Olof Palme av en kula genom huvudet, på väg från biografen Grand i Stockholm med hustrun Lisbeth. Han hade jämförts en del med den amerikanske presidenten. Han kom från liknande förhållande och var nydanare och karismatisk.
Det ofattbara hade hänt även i Sverige. Även då jobbade jag på en tidning, Länstidningen i Östersund, som nattredaktör.
Fortfarande spekuleras det i båda morden om vem det var som sköt.

Början till slutet på nya boken om mord i Malmö

Börjar närma mig slutet på min historia, d v s historien om den fiktive kriminalkommissarien Bo Strömliden och det fiktiva dödsoffret. Visst är det påhittat men manuset till det som ska bli en bok är även plockat från verkligheten, förstås.

Nu har jag skrivit 170 pocketsidor, min debutbok Stentornet innehöll drygt 90 sidor och några ex finns till salu hos Bokia, Vängåvan i Sundsvall. Något exakt slut har jag inte ännu i mina tankar. Men på ett ungefär. Det är en konst att inte avslöja alltför mycket alltför tidigt. Då är ju bokläsandet slut. Men det är faktiskt spännande för författaren att i skrivande stund inte veta hur allt ska sluta. Konsten är också att få ihop det på ett snyggt och överraskande sätt. För så ska det väl vara.

Har tidigare skrivit ett manus till en annan kriminalroman. Men det ligger ännu i byrålådan och ska kanske inte plockas fram. Den berättelsen eller texten handlar om vad som tilldrog sig en blåsvart morgon på spårområdet vid Östersunds järnvägsstation mars 1994. Men det är en annan historia.

Nu gäller det snart att skriva ut alla sidorna, kanske 200 så att jag får en översikt över "Den skållade mannen" som är arbetsnamnet och kan fortsätta att bearbeta texten.
Handlingen tilldrar sig i Skåne och Jämtland främst, men även i Sundsvall och Uppsala.

Börje Ahlstedt och Jan Guillou lika som bär

Såg Skavlan igår. Åter igen hittade jag ett tvillingpar. (Tidigare par: Sten Tolgfors och Julian Assange samt Carl XVI Gustf och Jan, klocka ring, Malmsjö). Den här gången en imaginär tvilling till Jan Guillou i form av en något äldre och stadigare kopia i skepnad av skådespelaren Börje Ahlstedt. Ahlstedt tog sig an den lilla scenen som den skådespelare han är. Innan han satte sig ner, som de andra som Skavlan bjudit in uppförde han en monolog stående. Hans tal om sin osäkerhet verkade som en kokettering och även pratet kring livet som uppvuxen i ett "arbetarhem" på Lilla Essingen i Stockholm. Portvakt, det var väl finlir på den tiden istället för att jobba i ett fuktigt, skitigt lager mm.
Visst är Skavlan bra, men är det bra journalistik? Knappast. Intervjuerna går vanligen i tre faser. Fas 1: Trevligt småputtrigt välkomnande. Fas 2: Kritiska frågor som för det mesta är kända sedan tidigare från pressen. Fas 3: Ett vänligt, småputtrigt slut. Fredrik Skavlan gjorde dock bra ifrån sig när han pressade Stieg Larssons änka Eva Gabrielsson på manuset till den ev fjärde boken och vart det fanns. Det kan vara rätt att det är dödsboets tillgång som tydligen gömts undan. Men moralen säger något annat. Eva är också aktuell med sin egen bok om henne, Stieg och Milleniumböckerna. Hon lär inte bli fattig på sin egen bok.

PS: Ahlstedt och Guillou har också en liknande tuff framtoning med sig själva lysande i navets centrum.

Skavlan 14 januari 2011

Spänningen stiger i Tunisien

Det var väl för cirka tio år sedan vi reste till Tunisien på en veckas semester - i februari. Varför vi valde resan kommer jag inte ihåg, men den var relativt billig och med direktflyg. Det var en spännande vecka med många intryck från pilotens djärva sväng över huvudstaden Tunis som påminde om ett jaktflygs framfart till vilsna färder i medinornas labyrinter. Det var Afrika, något helt annorlunda än en tur i Europa. Blinda tiggare i gatuhörnen i trasiga kläder, en gammal vanskapt äldre man som tog sig fram på en bräda och hytte åt turisterna. Här vimlade det också av moderna människor i kostym på väg till jobbet med svängande portfölj eller män med kaftanen svept över axeln.
Vi åkte till Karthon strax utanför huvudstaden Tunis och förbi presidenten Ben Alis residens där militärer med kulsprutepistoler skyddade ingången från inkräktare. Idag har presidenten större anledning till att skydda sig själv efter uppror mot arbetslöshet, höga matpriser och dödsskjutningar. Det är ett uppror som uppstod och som förstärktes via sociala media på internet. Medelåldern är låg och 25 procent av befolkningen är under 25 år och det kan ses som en ungdomens revolt. Men kanske även den äldre befolkningen vågar skaka av sig den tunga hand som har legat över landet. För man undrar ju om det är sanningen att de 90 procent som senast röstade för Ben Ali verkligen röstade på honom eller kände sig tvingad till det.
Ett tips bara, ingen höjdare att bada i den tunisiska delen av Medelhavet  i februari.

Fakta om Tunisien
DN

Måste beundra tjuriga Northug

Slask och plask kom efter snö och tö. Vardagen startar efter julfirande, nyårsfirande och Trettonhelgsfirande. Dessutom är det slut på timmar framför teve för att titta på skidtouren som på söndagen avslutades med en plågsamt brant slalombacke. Jag led med Kalla, Hellner och Danielsson och måste beundra tjuriga Northug som slet och slet för att närma sig segraren Cologna.
Det är nästa man får träningsvärk av att titta på plågeriet. Fast lite egenproducerad träningsvärk har jag fått genom årets första löpträning på stålskodda fötter för att klara mig att hålla balansen på isiga gator.
Vardagen är dock inte så betungande, nu slipper man ju skotta snö efter allt slaskande.
Mental träningsvärk håller jag på att få för att komma fram till om det är värt att trycka en extra upplaga av Stentornet eller att vänta tills att jag möjligen har en en ny bok på gång, en slags fortsättning av Stentornet och dess 10-åriga personligheter. Den mentala träningsvärken kan också gälla färdigskrivandet av mitt livs första deckare med arbetsnamnet "Den skållade mannen". Har skrivit färdigt till 75 procent, tror jag.

Snön faller - läge för Palme-biografi och skating

Snön vräker ner bara någon timme efter att altantaket blivit skottat. Men inte blev jag upprörd för det, inte som de två snöskottarna i Jönköping som slogs med snöskovlar så att blodet rann. De hade olika uppfattning om hur snön skulle skottas.

Med samvete rent som snö kunde man tillbringa en dryg timme framför teven och se hur Marcus Hellner säkert kunde "skejta" in på en andra plats efter omöjlige Dario Cologna, någonstans i alpvärlden.

Försöker tränga vidare genom biografin om Olof Palme "Underbara dagar framför oss". Har tagit mig till 297:e sidan av drygt 700 (!) men märker hur jag hoppar över en del stycken kring historiebeskrivningen av den samtid Palme levde i. Jag blir trots detta imponerad över den historiekunskap författaren Henrik Berggren besitter, men känner att han har kunnat banta boken något. Men det är säkert de som slukar boken som den är.
Men den är mycket intressant än så länge. Mycket var nytt för mig, till exempel att Olofs farfar Sven Palme bland annat var riksdagsman. Olof Palmes rötter kommer i stora drag från en skeppsredare från Holland som bosatte sig i Kalmar, adeln i Lettland och aristrokatin i Finland, men själv valde han socialdemokratin trots att han saknade mycket kunskap om arbetarrörelsen och länge hade släkten Palmes stora bostad på Östermalmsgatan i Stockholm som utgångspunkt i livet.

Lika som bär och som robotar

Försvarsminister Sten Tolgfors och Wikileaks Julian Assange är väldigt lika varandra, lika som bär kan man säga. Tydligen har andra bloggare upptäckt det också. Två ytterligare bär upptäcktes på nyårsafton. Kungen höll nyårstalet till folket på Skansen. Men vart hade Jan Malmsjö tagit vägen? Men sedan blev det klart. Det var ju Jan Malmsjö som stod där, men kusligt lik kungen, Kalle Bernadotte. Något kraftigare kanske, men det grå vågsvallet och fysionomin i övrigt stämde.

Tolgfors och Assange har också liknande utstrålning, d v s ingen utstrålning. De verkar mera som robotar. Kyliga och möjligen effektiva.

Höll på att åka på en orre i Jämtland. Nej inte någon som retat upp sig på min blogg men däremot en flygande orre, eller orrar i parti och minut. De satt på vägen och prydde björkar som julgransbelysning. Ett 20-tal på samma plats. Det är bara att tacka för skådespelet!
BILD Orre