Från "Ellerts" hemtrakter

Gott nytt år önskas alla besökare av bloggen och läsare av Den skållade mannen.
I "Ellerts" värld finns det gott om snö och frisk luft. Inga gröna gräsmattor här heller.
Beträffande boken så är första upplagan slut så när som några ex hos författaren. Först till kvarn...
Ny upplaga på gång.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Andra upplagan på gång - GOD JUL!

Nu rullar snart den andra upplagan igång efter en ökad efterfrågan på kriminalromanen om kommissarie Bo Strömliden vid Malmö-polisen med titeln "Den skållade mannen".
Tack alla som köpt deckaren! Hoppas ni gillade den! Jag gillar både Strömliden och att forma intriger, fast endast i bokform.

Om man inte artikulerar väl så kan folk få för sig att deckaren heter "Den skållade mandeln". Men mandeln är annars en bra beståndsdel så här till jul, i kakbak och för glöggsmak. (Det sista var ett nödrim).

Polisprofessorn, emeritus, Leif G W Persson är inte direkt förtjust i deckarvärldens vimmel av seriemördare. De är ytterst ovanliga i verkligheten. Men ändå, den förmodade seriemördaren i Malmö som varit inburad i häktet över ett år nu verkar i alla fall vara en livs levande seriemördare även om han missade i flera fall.

Har själv funderat på en serie mördare i Strömlidens närhet, men det kanske inte blir någon seriemördare för det. Går det som jag har tänkt kommer bok nummer två ut strax innan nästa jul...

För övrigt anser jag att herr Persson är svensk mästare i svenska deckargenren med hjälp av den stora kunskap han samlat på sig med 40 år inom polisforskning, samt inte minst en härlig berättarkonst med mycket humor, inte minst sedan han införde "katastrofen" Evert Bäckström i sina romaner.

En God Jul med mycket avkoppling önskas alla besökare på min sida och till alla som bekantat sig med Strömliden, Ellert, Merit, Bodén, Liisa Kohonen m fl!

Julgrisen såg ut som en sittande babian

Inhämtade lite energi i Skåne, som kan behövas när sista slaget om julpaketen startar. Bara tre dagar kvar snart.
Fajtades lite på bokhandeln med nyförlösta krafter, jo men visst, man lär sig när man bor i storstan.
Lyckades få uppmärksamhet från bokbiträdet eller vad det kan heta och släppte inte blicken förrän jag fått de utvalda sakerna inslagna - i guldpapper till och med. Då kände jag mig nöjd och smilade mot de övriga i den långa kön.
I Skåne blev det förförjulskväll, förjulskväll och efterjulskväll trots att julaftonen inte uppenbarat sig än. Men det blev pepparkaksbak med småtomtarna, bland annat, där jag kom till korta bland de kortare. Jag fick ingen snits på överförandet från bakbord till bakplåt. Julgrisen såg ut som en sittande babian, hemsk att skåda. Medan sjuåringen och femåringen visade på finmotoriska excesser. Men god var den, grisen! Receptet är så hemligt att det låses in i ett kassavalv i väntan på nästa jul.

Diffusa minnen av lussefirandet

Jag tror att jag kan det där nu, lussefirande framför teven och slår mig ner i en skyddad hörna där teven inte syns så bra. Men jag hör ändå att körer avlöser varandra i en aldrig sinande ström. Zoomning på Lucian. Ja, hon är fortfarande vaken och har inte brutit ihop, ser jag då jag sträcker mig fram....

Själv lyckades jag dåligt med att möta allmänhetens blickar mot skolans Mikro-Lusse-grupp, främst när blickarna riktades på mig, agerande liten tomte i någon konstig röd luva. Ja, agera och agera, jag stod väl mest still, paralyserad av den stora händelsen. Kvar finns bara några diffusa minnen.

Sedan dess har jag klarat av minst 40-talet (så känns det i alla fall) lussefirande framför teven och levt in mig i alla våndor barnen och ungdomarna måste uppleva framför kameran, eller...?
Nä, om man får utgå från alla käcka ungdomar som uppträder med siktet på Globen i alla dessa musiktävlingar, så vet de inte vad jag pratar om. De verkar vara vaccinerade från scenskräck.
Men lite rädda är de väl?

Kände mig som en klappsnappare

Kände mig som en klappsnappare häromdagen. Ja, inte tjuv direkt, men fort gick det att snappa till sig  böcker av modell pyssel samt pussel max 200 bitar, sedan jag väl trängt mig genom horder av människor med giriga eller tomma blickar på jakt efter klappar eller försöka hitta en väg tillbaka till hemmets lugnare (?) vrå.
För övrigt tycker jag synd om Kurre i klappsnapparna som bara har  kallgröt att äta, visserligen med extraingredienser som äppelskruttar i som kanske ger några vitaminer.Jag vet dock hur det känns att äta kallgröt utan mjölk, salt och sylt. Det gäller att härda sig om nu Euron, EU och hela faderullan brakar ihop. Då kanske man också blir en  klappsnappare på allvar.

Ett uppdrag i affärskedjegettot var att hitta en knepig sak med lika knepigt namn: "Bakugan Dragonoid" om jag tolkat sjuåringens versaler riktigt. På kartongen syns en drakliknande varelse som visar tänderna.

Zappade mellan TV4 och SVT i jakt på skidfantomerna, och det var rena befrielsen att slå över till den skattebetalda kanalen och slippa de evinnerliga avbrotten med reklamsjoken som sköljer in i vardagsrummet.
Som tur var det mer spänning och bättre resultat på SVT med Emil Jönsson och Teodor Peterson på pallen bl a.

Med dödsförakt tänder jag ett juleljus

Pepparkaksdoften smyger sig uppför trappen. S-granen vrider sig runt i upplyst skick på altanen. Mattor skakas i nysnön och glöms bort under natten och får dyvåta hämtas in för torkning. Det närmar sig jul!

Bilen ska få nya bromsar så att den inte känns som en släde som går på medar när jag bromsar.Fast det kan ju vara på sin plats i nära juletider, bara renarna fattas.

Försäljningen av deckaren knaprar på och det är också med någon slags förjulsglädje som jag noterar att allt fler vill läsa min bok.

Lagom till juleljusens tid kommer rapporten om att det kan vara farligt för lungorna att andas in tända ljus. Farligare än att andas in avgaserna på en frekventerad bilväg. Jag känner mig modig och tänder ett klarblått ljus. Och hade jag fortfarande varit rökare så hade jag nog tagit mig ett bloss, ett tomtebloss.

S-gran med svår uppväxt

En julgran har ovanligt nog införskaffats i god tid. Men vad jag inte såg när jag köpte den var att den var sned och vind. Den liknar i stort en S-kurva. Men charmig är den och när mörkret faller på märks inte den svåra uppväxten så noga.

Julklappar till de små kottarna - barnbarnen har även de inhandlats rekordtidigt på en bokhandel. 7-åringen har önskat sig ett spel som jag tyder till "Makos drago nojd" och jag söker och söker på nätet men blir inte nöjd. Får konversera med fadren som förhoppningsvis är lite mer insatt i barnens spelvärld. Men det rör sig inte om något krigande, hoppas jag.

Försäljningen av deckaren ökar i mörker och storm

Det mörknar vid tretiden redan, men inte så långt borta kommer ljuset tillbaka igen, efter den 22 december vänder det igen!
Långt inne i oss finns grottmänniskan kvar. Säkert var det inte så kul att trycka inne i grottans mörker och lyssna till vilddjurens prassel utanför. Det är kanske därför som jag låser ytterdörren när det börjar skymma...

Stormen Berit, som har samma namn som min fru, har blåst färdigt. Men nu är det hennes lillasyster som härjar i Norrland enligt Aftonbladet men som även börjat ta sig ton söderöver. Jag vet namnet på den nya stormen; Kerstin heter hon.

Boklistornas tio-i-topp lär jag inte nå, men jag är glad ändå när det visar sig att försäljningen tagit fart på nytt med tio böcker på två dagar av min deckare "Den skållade mannen"!