Ingen storm om S. Tacka Juholt för det!

Vårvärme igen. 7 grader plus på eftermiddagen känns häftigt när vi lämnade torpet i 15 minus på morgonen dagen innan. Det känns som om det blir allt häftigare kast i väderleken, med tätt återkommande stormar, åtminstone där uppe i norr. Fick spika ihop plåttaket på härbret provisoriskt för att klara nästa storm i den till synes aldrig sinande stormkön.

Det stormar inte längre kring socialdemokraterna. Det är som om media inte klarar något mer efter Juholt på ett långt tag. Jo det är klart, media gjorde en kraftansträngning kring Födelsen av Tronarvingen. Jovisst, jag önskar det trevliga, utåtriktade paret all lycka med Prinsessan liksom alla andra par som väntar på den lilla/lille.

Apropå sossarna, kanske Löfven har satt mediakåren i trans med sin hypnotiska blick.

Nu ska det smaka med en prinsesstårta eller en napoleonbakelse. Ja, ja, det kan ju vara bra med lite sött till kaffet, som Allan Edwall sa som Carlsson i Hemsöborna.

Den insnöade mannen efter Den skållade mannen?

Fick tips om titel till min nästa roman, Den insnöade mannen. Tja kanske det. Den är i varje fall aktuell. Håller annars på att skriva en fortsättning på kriminalkommissarie Strömliden som utredde mordet på den pensionerade rektorn i Malmö.
Försäljningen av Den skållade har gått bra, över 60 bibliotek har köpt boken och jag hoppas bokhandlarna upptäcker den efter bokrean... (fick bra recensioner av Bibliotekstjänst, BTJ.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det riktiga stinget saknades

Ruskväder idag med snö som tar sig in i varje skrymsle, ungefär som vid snöstorm light i fjällen.
Snömosigt var det annars i Stockholm i helgen. Förstår inte hur huvudstadsborna står ut med denna geggamoja på trottoarer, saltad snö och lera. Vi drog väl in något kilo till hotellrummet.

Anledningen till storstadsbesöket var Sting. Bra röst, bra musik, bra lokal (Stockholm Waterfront- nära Centralen). Men "han griper inte tag i en", som en i vårt gäng uttryckte det och jag var beredd att hålla med. Men många, de flesta förmodligen, var redan frälsta - i åldrarna 40-plus. Det var en väldigt vänlig, kunnig, stillsam Sting-publik som förmodligen var mycket nöjda med herr Sting.
Nu vet jag i varje fall hur Sting ser ut. Och visst har han en gudabenådad stämma. Och hans musiker var fenomenala, med sina fioler och gitarrer. Men det riktiga stinget saknades. Kanske är det den lätt melankoliska tonen som jag uppfattar i hans låtar, som gör att den inte passar mig.

Största behållningen i helgen var annars vandringen mellan Moderna och Fotografiska museet och den mäktiga havsörn som gled fram på breda vingar högt ovanför Södermalms branter. Moderna museets svartvita fotografier var inte mycket "att hänga i julgranen" och hade heller inte mycket sting.

Varma leenden värmer upp i Sibirienkylan

Kylan tränger in i märg och ben. Sibirienkyla enligt de alltid lika hetsiga rubriker på aftonpostens löp. Men det behövs bara ett leende från en medmänniska så tinar man upp. Idag blev jag uppvärmd av en leende herrfrisör som var damfrisör egentligen. Leende lämnade hon tillbaka mina glasögon som jag tagit av mig för klippningens skull. Jag såg helt enkelt för bra och märkte inte att jag var på väg ut i världen utan glasögon.

Varm blev jag också när jag såg att Norrköpings bibliotek placerat "Den skållade mannen" bland månadens deckare. Det tackar jag för. Det är annars inte så lätt att göra omvärlden uppmärksam på min deckare bland de tusentals som finns på bibliotek och bokhandlar.
Men lite, får jag väl skryta? 58 bibliotek spridda från Jokkmokk till Ystad har i alla fall köpt in min "skållade" till dags dato.