Utgrävning av förstukvist

Grävde fram en förstukvist i förrgår.
Den hade lagt sig platt på marken under tyngden av hårdpressad snö och is.
Förstår hur arkeologer känner sig när de gräver fram fornfynd, försiktighet och långsamhet premieras. Mitt fynd under
vinterns snö är kanske bara 100-150 år, men väl värt att bevara och bygga upp igen.
Tänkte placera en bild på fornfyndet, men jag och iPhone är inte på samma våglängd.

Location:Krokom,Sverige

Kände mig som en Ifåne när jag letade Sims plats

Nu har jag köpt mig en liten leksak, en Iphone, eller Ifåne försvenskat. Det är inte utan att jag kände sig som en fåne när jag försökte dela upp mobilen i två delar så att jag kunde lägga i chipet eller vad det heter.
Tänkte ringa jourhavande men sansade mig och kom på det hela. Det var bara att peta in kortet (nu kom jag på vad det heter, med Sim i förnamn) i en liten hållare som man först fick peta ut med medhavd nål.
Jag tror tyvärr att jag har för stora fingrar, lyckas inte pricka rätt på det minimala tangentbordet, som är kolossalt stort för att finnas på en mobil.
Framtidens människor får nog allt smalare fingrar sedan naturen anpassat sig till tekniken. Så om några decennier kanske vi liknar rymdfigurerna vi ser på TV och bio med spretande trådsmala fingrar och jätteögon.
Men visst är den kul som leksak, och faktiskt, den går att ringa med också.

Platt fall på torpet

Taket till förstukvisten på vårt gamla torp har gett vika för snötyngden, fick vi veta nyligen. 50 mil därifrån är det inte mycket man kan göra i nuläget, men är beredda på synen av ett platt tak på marken när vi kommer dit.
Man kan ana hur svårt det kändes och känns för alla haitier som fick sina hem förstörda och familjemedlemmar dödade. En nedrasad förstukvist är ingenting förstås jämfört med det.
Men så himla roligt är det inte och inte så mycket upplyftande var det heller inte att vattenledningen fryste sönder tidigare i vinter.
Så därför behövs det lite upplyftande saker, som att titta på Avigsidan, som jag har lagt som en länk på intressanta bloggar th.

Rojalist-TV är igång

Såg en insändare i lokaltidningen som vände sig mot alla "trailers" i SVT. Alltså inte långtradare även om det verkar bli en långkörare i TV med reklam om kommande program om kronprinsessan Viktoria och det stundande bröllopet. Jag håller med för en gångs skull. Tjata inte så. Det räcker med reklamen i de andra kanalerna.

På slingriga vägar har jag kommit fram till andra kungligheter, nämligen urfadern till Bernadotterna i Sverige, Carl XIV Johan, den franske militären som fick ta över den svenska kronan, då det var brist på arvvingar i Svedala.
Jag har en idé om att skriva om en förfader till mig, en sjöman, som drunknade utanför tyska Helgoland tillsammans med övriga besättningen på sju man 1864. Då vill jag veta vilka som styrde riket under den tiden, vilket betyder att jag måste bekanta mig med Carl XIV Johan, Oskar I och Karl XV och ta reda på hur de påverkade Sverige och allmänhetens bestyr.
En fördel med dagens Bernadotter, är att de talar svenska.

En kung som tydligen delar landet i två delar är skidkungen Petter Northug. Urstarkt skidgeni som av vissa betraktas som provocerande. Men säga vad man vill, Kung Petter I av Norge sätter färg på skidandet.

Northug lekte sig fram och bjöd på show i Falun

Våren halkade tillbaka på söndagen. Den dryga entimmespromenaden blev just dryg med horisontellt snöoväder i ansiktet.

De avslutande världscuptävlingarna blev också dryga för de medverkande. Det var samma oväder där, men Kalla lyckades ta sig förbi norska Steira i spurten och lade beslag på tredjeplatsen. Etta, Marit Björgen, såklart.

Petter Northug diskuterades av skidreportrarna i väntan på herrloppet. Tycker själv att han är outstanding i spurter och när det gäller att ta sig fram med minsta möjliga energi. Han leker med övriga i en "katt-och-råtta-lek" som han oftast går segrande ur.
Vid dagens avslutande WC-lopp över 15 km i Falun var han också överlägsen. Han kunde kosta på sig en charmoffensiv bland målpubliken och gjorde High five på löpande rad i väntan på att tvåan Manificat skulle komma närmare. Hellner orkade inte svara när fransmannen gick om i delar av den omtalade mördarbacken och blev trea.

Mycket snö blev det på Studenternas i Uppsala i SM-final i bandy. Det var som en vit vägg. Men horderna av portföljbärare på väg till bandyfinalen hejdades inte av ovädret.
Bandyfinalen mellan Bollnäs och Hammarby slutade med seger för Hammarby, 3-1. Som alltid i denna sport tyckte jag det var svårt att se bollen, nu svårare än någonsin då spelarna fick "skotta snö" med klubborna när de försökte få iväg det röda nystanet.

Utblickar och inblickar i rymd och människa

Gråmulet, småregnigt och trist. Det är väderleksrapporten för idag här på Vreten. Sjösjoken smälter och förvandlas till vattenpölar. En del förångas ut i atmosfären. Hörde något sporadiskt på bilradion om att vi var unika med vår jordplätt i rymden. Det finns massor, driljoner förmodligen, av solar i universum, men det är tydligen bara vår sol som är så snäll att det går att bo på vårt klot. Varken för kallt eller för varmt. Fast nu i vintras var det väl i alla fall ett gränsfall med kylan.
Men hur var det, hade man inte hittat någon liknande planet ändå? Får forska vidare om det.

Samtidigt som forskare ägnar sig åt att glo ut i rymden så finns det andra forskare som fingranskar vårt mänskliga väsen, människan. De tränger allt djupare in i våra beståndsdelar. Det är en forskning som på många sätt påminner om varandra. Det är bara det att en forskare tittar ut och en annan in, men kosmos och det mänskliga kosmos påminner om varandra. Är det bara jag som har kommit på det?

Blev Strindberg också glad?

Undrar hur författargiganterna Henning Mankell, August Strindberg, Hjalmar Söderberg, Vilhelm Moberg, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, kände sig när den första boken damp ner från tryckeriet? Kände de ren och skär glädje? Eller kanske fruktan att blotta sig för alla?
Det var nog lite dubbelt för dem, gissar jag, precis som för mig och mina 94 sidor i pocket. Alla andra jämförelser lägger jag åt sidan... Men det var en skön känsla att hålla den lilla skapelsen, den nyfödda. Det tog ett tag innan jag vågade började läsa. Men allt verkade vara OK.

Många nya författare är på gång i Sverige, många unga som vill prova sina drömmar, men även en del på andra sidan 65 års-linjen som har tid och ork att knappa på datorn. Idag finns alla chanser att skriva en bok och få den publicerad. Det finns ett antal "Print-on-demand"-företag som vill slåss om dig.
Hör med kompisar och vänners vänner vilka företag som har en god renommé eller ej.
Recito är helt OK, är mitt betyg. Allt har funkat bra hittills. Men det är du som betalar för kalaset och får stå för de ex som ev blir över.

Räkna inte med någon total vinst. Men säljer du ut allt och får en hacka över är du bara att gratulera. Den stora vinsten är att bli läst, tror jag.
Jag kan hålla med förläggaren Svante Weyler som beskrev glädjen för författaren. (I Babel). En första glädje under skrivandet! En andra glädjedusch när en läsare beskriver vad som var så himla bra i boken!

Nu finns boken i lager

Ungdomsboken Stentornet har nu kommit från tryckeri och finns att distribuera!
Den handlar om 50-talet och hur det var att växa upp då. Det är samtidigt en liten "deckarhistoria" där Peo och Jerry har fullt upp under sommaren att spionera på misstänkta figurer och att skydda det "egna området" vid Grevebäcken.

Mer information om boken här.

Lever vi på 1800-talet?

Läste i UNT om pensionären, en 65-årig kvinna som inte platsade i ett seniorboende i Uppsala, Ekeby hus.Styrelsen i bostadsrättsföreningen godkände inte kvinnan i något som kan jämföras med förhör. Anledningen till att hon inte platsade sades vara att hon väntar på en höftoperation och använde sig av en rollator och att hon inte skulle klara sig själv. Reportern berättar att det stod en hel drös med rollatorer parkerade utanför seniorboendet.
Två av styrelsemedlemmarna som nekade kvinnan boende är f d landshövdingar; Lars Ivar Hising, Gävleborgs län och Jan-Erik Wikström,Uppland. Wikström fick frågan av reportern om det inte var orättvist att kvinnan inte fick köpa en bostad. Svaret blev: "Det är mycket som är orättvist här i världen".
Kvinnan kände sig kränkt och kommer att överklaga beslutet hos Diskrimineringsombudsmannen.

Lever vi fortfarande på 1800-talet? Det här liknar något från husförhörens tid. Kanske man själv inte platsar när det är dags att flytta på äldre da´r efter att ha ställts framför en granskande styrelse.
Till UNT

Sent ska syndaren vakna

Sent ska syndaren vakna, sägs det. I och för sig har jag blivit ganska bra på att vakna tidigt, nu när vårljuset väcker en, men visst är jag sen i mycket och därmed en syndare.
Jag sprang min första mara som 65-åring (bara lite skryt)och min andra som 66-åring (lite, lite mer skryt). Sedan gav jag upp den tredje maran redan i träningsfasen (inget skryt alls). Jag var helt enkelt inte motiverad. Det kanske också räckte med två nya omgångar av stortånaglar.
Jag var dryga 20 år när jag började röka och var cirka 23 när jag slutade då lillsyrran inte längre ville "låna" mig fler cigaretter. Vid 22 började jag snusa. En timme efter slutade jag snusa efter att ha mått tjuvtjockt och blivit yr i bollen efter en "nollning" vid teknis i Härnösand.
Jag blev pensionär ganska sent.. Ja, jag tjurade mig kvar närmare ett år på jobbet.
Nu har jag börjat bowla väldigt sent, fast jag hade gjort ett långt uppehåll på 30 år sedan storhetstiden på bowlingbanan i Östersund.
Men nu får jag väl lov att lägga mig väldigt sent och dra för gardinerna ordentligt, som kompisen ljusskygge R brukar göra, så att ovanstående rubrik stämmer.

Lättlästa författare

Varför är det så lätt att läsa vissa författare? Berättelsen bara flyter fram, man slukar sida efter sida och tiden står stilla, tycker man. Jag kan på rak arm (varför säger man så..?)räkna upp fem författare vars böcker jag slukat med hull och hår. Dessa är främst Henning Mankell och Stieg Larsson samt Karin Fossum, Arnaldur Indridason och Jan Guillou.Fyra är deckare den femte Guillous handlar om serien med Coq Rouge, men till slut stod allt vapenexercerande mig upp i halsen, men en mycket god berättare är han Jan G.
En sjätte författare som jag plöjt igenom, men som krävt något mer för att läsa är Håkan Nesser. Jag har läst de flesta av hans serie om kommissarien Van Veteren och en del av hans senaste skapelse Gunnar Barbarotti. Men den som roade mest var den frejdiga boken om Kumla-trakten, "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö".

Idag ska min första bok Stentornet vara tryckt. Lättläst? Det är upp till läsarna att känna efter.

Man behöver inte köpa alla böcker som man är intresserade av, det finns ju bibliotek!
Jag hoppas att Bibliotekstjänst köper upp ett antal av Stentornet, så att den går att läsa gratis.

Väljer Lisbet framför Jessica men hur går det för Helena?

Ikväll skippar jag Melodifestivalen för att titta på hemskheter med Lisbet. Men först är jag nyfiken på hur det går för Helena. Har hon hittat tillbaka till den form hon var i innan OS?
Och hur ska det gå för Jessica? Ska hon brädas av Anna eller kanske Salem? Min favorit? Ingen. Eller nja, Salem och Jessica i ballad tillsammans.
Återigen en solig dag. Gå ut och samla på dig D-vitamin. Det är gratis och sedan orkar du kanske slöa ett tag framför femmilen på skidor i Holmenkollen från kl 12.40 SVT 2.
Kanske Anders dyker upp som gubben ur lådan igen?
Personligen tycker jag att det går bättre att avnjuta Lisbet och "Kalle Blomkvist" via böckerna än som filmfigurer. Men häftigt, ett tag med alla ljudeffekter från hemmabion hos goda vännerna.

Skratt och ledsenhet

Gick mot solen med en minisol i fickan, en apelsin som slukades efter en timmes traskande i hårdfrusen, tilltrampad snö. Skönt att komma hem efter den dryga rundan, vara snäll mot sig själv, fixa kaffe och macka, ta en tupplur.
Ja, det behövs inte så mycket mer för att glädjas åt livet, egentligen.
Det är klart, jag gladdes extra när barnbarnen med föräldrar återbördades från Thailand. Skrattade tillsammans med femåringen, blev smittad av hans skratt åt figurerna i en DVD-film. En kort men intensiv dag blev det tillsammans. Svårt med avsked på tåget för femåringen, och senare för mig. Men jag hörde senare att ledsenheten hade gått över ganska snabbt för honom - men kanske inte för mig.

Stieg och Eva planerade 10 Millenniumböcker

I SVT Babel på torsdagskvällen berättade författaren Stieg Larssons livskamrat Eva Gabrielsson att hon skriver en egen bok om Stieg. Den kommer ut i Frankrike till hösten. Hon sa också att hon och Stieg skulle trygga sin framtid med inkomsterna från de tre första böckerna. Därefter skulle pengarna som alstrades av följande böcker gå till välgörenhet av olika slag.
Totalt fanns planer för tio böcker.
Nu blev det tre, men Eva Gabrielsson bekräftade att det fanns en fjärde, åtminstone påbörjad. men mer ville hon inte säga.
Hon beskrev Stieg som en glad och enkel person att leva med, som man hade roligt tillsammans med i vardagens bestyr.
Även förläggaren Svante Weyler, som medverkade i Babel, gav bilden av en okomplicerad person som det var enkelt att prata med. Weyler var starkt kritisk mot en DN-artikel där en medarbetare ifrågasatte Larssons kvalitet som författare. "Det var den ruskigaste artikel han läst", sa han.
Nya förlängda Babel kändes uppfriskande och gjorde en bra belysning av Stieg Larssons livsverk som han själv inte fick uppleva. En källarbokhandlare i USA förklarade varför en miljonpublik har uppstått. "Det är Salander folk vill läsa om, en kvinnlig hjälte".
SVT Play

Försäljningen av boken tog ett skutt

Oj, då! Förhandsbeställningar av boken Stentornet tog ett skutt upp och nu är 23 procent av böckerna beställda! Det känns mycket roligt. Tryckeriet ska ha hela upplagan klar den 15 mars. Därefter direkt utskick till alla som förhandsbeställt.
I första hand säljs boken via litenupplaga.se, men jag tänkte själv åka på en mindre "försäljningsturné", bland annat till Sundsvall. Mer om detta framöver.

Nu är verkligen våren på gång här i Uppland. Antalet joggare har definitivt ökat, talgoxen har ökat kraften i sången och vattenpölarna har blivit små vadställen på sina håll.

Snart är vårvintern här

Strålande tider, härliga tider, som skådespelaren Thor Modéen, sa på svartvita filmens tid. Solen strålar och värmer! Elförbrukningen går ner och Dannemora-aktien pumpades upp med 13 procent i skrivande stund.
Vad som saknades den här strålande dagen, var en bowlingsserie på över 200 som min bowlingkompis Å lyckades med. Kom upp till 160 blankt i två serier, (alltså 160 i varje!) som får sägas vara skapligt för mig. Den tredje serien ska vi tala tyst om.

Men visst är väl våren på väg. Fick besked från kolonistuga-granne i Malmö att snön var borta och jag var välkommen till mitt lilla Skåne-tjäll för att börja med vårbruket.
Men än håller jag mig kvar i Uppland och kanske blir det en tur till Jämtland också för att möta den härliga "vårvintern" som man säger på den breddgraden, nära fjällvärlden.

En nyanställd medarbetare på den mediabyrå jag ansvarade för i några år i Östersund var ytterst förundrad över uttrycket. Jag tror aldrig att hon lyckades förstå vad det handlade om. Vadå vårvinter? Vår är vår och vinter är vinter!

Vårvinter är t ex när man har massor med snö kvar och kan åka skidor med bar överkropp i fjällvärlden. Eller skejta över Storsjöns is med solen i ansiktet och ljummen vårvind i ryggen. Alltså, när det är barmark på Prästgatan i Östersund och solen lyser inbjudande på Storsjöns snövita vidder.
Äsch,det är inte lätt att förklara för en som inte begriper, som en viss Ingemar uttryckte sig, när han blev less på knepiga frågor från journalister.

Revansch för Jörgen Brink

Motionerade framför TV under fyra svettiga timmar. Hoppades på Jörgen Brink, Hudiksvall, när det bara återstod fyra åkare i täten, och si, han vann. Vilken revansch för Jörgen, han som totalt tappade kraft när Sverige hade guldet klart (trodde vi alla) vid VM i Val di Fiemme 2003 och det gick i ultrarapid med fulla kroppen av mjölksyra. Nu sju år senare fick 35-åringen sin revansch. Han slog fjolårets segrare Daniel Tynell på mållinjen efter en rasande spurt.

Själv måste jag ut och gå i det vackra vintervädret och få bort mjölksyran ur kroppen efter fyra timmars jobb, inklusive ett par, tre intag av te, kaffe och youghurt.

50 graders temperaturskillnad

Minus 20 grader och klarblå himmel på morgonen med snabbt uppvärmande sol. Läge för en långpromenad.

Chattade med barnbarnen på Kho Lanta i Thailand. Femåringen blev helt engagerad av att få till några ord på datorn istället för att glo på farfar. "Tyranusari rex", knackades fram och sedan "Zlatan". Det är väsentligheterna i hans liv, forntida mastodonter och en "mastodont" till fotbollsspelare.
Många mil och många grader skiljer Sverige och Thailand, plus 30 där blir 50 graders skillnad totalt. Vilken chock när de ska kliva av Upptåget i Uppsala.

Mitt "extrabarn" är på väg i halv snöstorm

Mitt i halv snöstorm, är mitt "extrabarn" på väg att födas. Jag stretade i motvind med stora snöblaffor mot ansiktet på väg till Konsum och tänkte på boken.
Jag hade läste igenom de 94 sidorna en extra gång och gett klartecken till förlaget.

På väg hem igen spred sig en matthet när jag försökte gå i snömodden där en trottoar ska finnas begravd. Hur ska det gå? Ja, jag menar inte hur det blir med eventuell snöplogning i förorten. Jag tänkte närmast på om det är någon som vill köpa boken, att den blir läst. Annars är väl allt jobb förgäves? Nja, resonerar jag för mig själv, jag hade ju kul själv när jag läste den, och visst blänkte det till av en tår i ögonvrån några gånger. Ja, vi får se hur det går. Spännande blir det!
Här är i alla fall länken till bokbeställningen, på Liten upplaga.
Vad boken heter? Ja, det kan väl knappast ha undgått någon, men namnet är Stentornet.

Nere i KB:s källarvalv

Nu får det räcka med både snöskottning och även OS. Klev ut i djupsnön med skovel och stege och skottade rent taket till altanen för andra gången den här vintrarnas vinter.

Under helgen strosade jag med författaren B till Historiska museet och gick en rejäl runda där tills vi blev trötta i ögon och hjärna. B föreslog ett besök på Kungliga Biblioteket. Vi tog oss ner i källarvalven där tidskrifter av allehanda slag finns bevarade på filmrullar.
Jag hittade en gammal Sundsvalls-Posten från 1864, men tyvärr inte det jag sökte, en text om min farmorsfar som omkom i en sjöolycka utanför tyska Helgoland just det året. Men jag fick lust att återkomma till KB-källaren för att söka mer kring den tragiska olyckan då ett skepp från Sundsvall förliste med man och allt, bara någon dag innan det tysk-danska sjökriget startade.
Jag har tidigare haft en tanke att skriva om sjömannen/konstapeln Gustaf Reinhold Lindahl, som han hette och hans närmaste. Nu kände jag mer nyfikenhet på hur min anfader långt tillbaka levde.
Men först ska jag få ut mitt första alster, boken Stentornet.

Johan orkade komma tillbaka

Femmilen på skidor är en njutning - när man sitter framför TV. Följde den vitklädda svenska truppen med spänning. Jag trodde att Daniel Rickardsson skulle hålla sig kvar till slutspurten, men där dök en annan gubbe upp, fenomenale Johan Olsson, Östersund och tävlande för Åsarna IF och som grejade ett brons. Det blev en värdig avslutning för det framgångsrika skidlandslaget.
Petter Northug låg hela tiden och lurade, åkte smart och lätt. Som gubben ur lådan poppade Axel Teichmann upp och ledde in på målrakan, men klarade inte av vildsint spurtande Northug, även om det var nära.
Johan Olsson som försvann ett tag kom tillbaka med nya krafter och orkade spurta ifrån Cologna, som till slut halkade till i sin kubbning med Johan och tappade medaljchansen.

Sexmilen Kluk-Frösön i Jämtland var inte en njutning hela vägen, någon gång på sena 70-talet. Benen blev som stela påkar på Alsensjöns is och övriga kroppen var redan innan som en mörad biff efter omkullåkning nerför Alsensjöns slänter.Sedan återstod att klättra uppför Frösöns branter. Så jag vet hur det är att spurta sista kilometern, nja, snarare krypa, efter en fullkomlig urladdning.
Haldo Hanssons Minne