Päron och deckare på gång

Päronträdet dignar av frukt. För en gångs skull ser päronen inte ut att vara angripna av insekter som borrar sig in i kärnhuset.
Varm, fuktig augustiluft i slutet av juli hjälper päronen att växa.
Med god hjälp av sonen har ogräset decimerats med många decimeter.
Sista korrekturet av Den skållade mannen ska göras, här på platsen för "brottet". Utgivning i samband med bokmässan i Göteborg i slutet av september.
Kolonins höjdare; Viktoria-plommon, söta, goda.
Kolonins överraskning; den purjolök jag trodde mig ha satt kom upp som finfina vitlökar!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Mörkrets makter är här

Plötsligt är det här - mörkret. Det är inte bara den fruktansvärda händelsen på Utöya och i Oslo centrum som gör att mörkret tränger sig på, vi börjar närma oss augusti och solen orkar inte hålla sig uppe så länge.
Jag gillar inte mörker, det är något jag har i generna tror jag, kanske långt tillbaka i tiden förvärvad från mina förfäder som tillbringade natten i en grotta och kanske med en skyddande eld utanför.
Jag gillar inte att se den galna blicken från Anders Behring Breivik som ler från tv-rutan. Plocka bort bilderna på honom, tycker hustrun.
Nu har resultatet av massmorden korrigerats i media, 68 döda på Utöya och 8 efter bomben i Oslo centrum. Men fler personer saknas och dödssiffran kommer att klättra upp igen.

En galnings verk

Det är inte en galnings verk det som hände på ön utanför Oslo och i Oslo centrum.
Det kan man läsa sig till i vissa kommentarer kring det närmast ofattbara som hände där närmare 100 unga människor dog och nära 100 unga människor skadades av gevärskulor, samt de som dödades och skadades i Oslo. Kanske inte en galning som inte vet vad han gör eller befinner sig i psykos, men likväl är han en galning, formad av ett hat som han tydligen sugit åt sig av de mörka krafter som finns att ta till sig av via internet bland annat.
Vem är då en normal, tänkande och reflekterande människa om denne 32-åring är det? Han verkar inte ha någon ruelse över att ha dödat så många, en del närmast barn.
Det är något så ofattbart hur man kan komma till en slutsats att medvetet döda försvarslösa människor såväl på den lilla ön som i Oslo som i alla dessa krig som pågår världen runt. Att ta en annans liv med berått mod. De norska massmorden är en galnings verk.

Trädgårdsliv: Svårt skylla på Barbastark

Ogräset frodas i den s k rabatten. Efter den månadslånga torkan kom så regnet till plattlandet och allehanda gröna slingrande växter tittade fram, främts växter som börjar på O. Jag får snabba associationer till gårdagskvällens lektyr som jag avnjöt med sjuåringen, Barbapapa på Mars. Efter rymdfärd till Mars började en grön växt ta över allt, den snodde in sig och växte till enorma proportioner. Det var Barbastark som till slut erkände att han smugglat med bönor på färden då han fruktade att maten inte skulle räcka till.

Men jag kan nog inte lägga skulden på Barbastark. Möjligen kan jag skylla på leran som tidigare i torkan var hård och omutbar och missade i början den gröna revolutionen.
Att äta upp ogräset, som Barbasläkten bl a gjorde känns lite främmande, men jag åt i alla fall bönor och köttfärssås till middag, d v s bönor från burk.

Nu är det nära!

Den här veckan ska jag vara klar med mitt manus av "Den skållade mannen"!
Jag känner hur deadline närmar sig som ett tyst rovdjur. Men viss vana till deadline finns inlagrad i hjärnan, hoppas jag efter alla dessa år med tidningsmakeri, för att kunna skärpa mig och prestera senast den 17 juli då manus ska vara inskickat!
Då som nu utnyttjar jag det professionella företaget Recito för att ta hand om layout, tryckning, distribution och viss marknadsföring. Men största lasset får jag dra själv för att nå ut.
Det är med viss skräckblandad förtjusning jag kastar mig ut i tyckandets brunn.
Jag undrar om det är någon som tar till sig 60-årshippien Ellert Hansson till sitt hjärta. Han som fick bevittna det nesliga som hände hans bäste kompis och gått och ruvat på hämnd i ett halvsekel.
Kriminalkommissarie Bo Strömliden verkar inte vara en så munter typ med en ständigt pågående tinnitus. Men han stänger dörren till sitt rum när han ska läsa om det stora antalet polisanmälningar som kommit in från f d rektor och fullmäktigeledamoten Gustav Adolf Friman. Han är rädd för att hans skrattsalvor ska eka ut i korridoren. Det går inte för sig, han som nyss varit sjukskriven, blev förbannad på Försäkringskassan och började jobba på heltid i Malmö, 60 mil från sin gamla arbetsplats på rikskrim.

Sen trandans när Borg charmade i rutan

Efter tre veckor vid det jämtländska torpet med ett rikt fågelliv inpå knutarna är det inte så svårt att avstå från teveapparaten. Det blir liksom naturlig avvänjning. Vi intresserar oss mest för tranfamiljen som decimerades med en icke flygfärdig unge och nu består av tre individer, ett troget par och en unge som verkar ha nått "tonåren" snabbt och vinglar iväg. "Kan själv" utstrålar den där den vinglar mellan föräldrarna på ängen.
Hade också närkontakt med en hussvala som schvissade förbi min kind. Kanske hade den fortfarande ungar inne i kornladan?
Såg till slut på teve 52 mil senare där trevlige finansminister Borg var med i ett av alla de sommarprogram som just schvissar förbi i rutan, inte helt olik en trana i trandansen när han tacklade privata frågor med att vrida sin kostymkropp i en sinnrik rörelse. Men ingen kan väl tycka illa om honom? Han tyckte ju också att Carl Bildt var en stor humorist. Där är han ju rolig själv, Borgen. Snäll är han också, som vill ge alla arbetande pengar tillbaka på skatten. Frågan är vad det blir kvar till offentlig verksamhet? Visst ja, den ska ju läggas ner och privatiseras. Allt blir privat, såklart!

Naturdrama vid torpet

Svalorna gör hisnande svängar kring ladan och ibland genom ladan via en öppen lucka och en dörr. De verkar inte sakna eltrådarna som ersatts av jordkabel. Men vi saknar nog ladusvalornas sällskapliga kvitter på trådarna i varma julikvällar.
En tranfamilj med ungar har varit den stora underhållningen på torpet. Trots trafiken springer de över vägen mellan två ängar med sina beigegrå ungar. Tyvärr har en unge försvunnit, men kanske en räv har nappat åt sig ungen. Ett dramatiskt steg i näringskedjan som vi inte accepterar direkt, vi har ju blivit ganska nära bekant med familj Grus grus.



- Posted using BlogPress from my iPhone