Bra samarbete med älgen på hygget

Jag har haft pippi på pippi i nära en vecka. Till slut fick jag höra storspoven ta sats med sin bubblande glada vårsignal. Med hjälp av en säck solrosfrön fick jag och frun också kontakt med ett tiotal sorters bevingade vänner.

Här fanns domherre, blåmes, bofink, grönfink och bergfink - den senare i en mycket färggrann kostym. Här fanns också starar som vi trodde vara koltrastar. Men en koltrast springer inte med sina "fötter". Den hoppar jämfota. Staren var en trevlig bekantskap som var intresserad av ett samtal, man och fågel emellan.
Hackspetten var där och hackade och nötväckan boade in sig i en av alla dessa hålor i aspen, som spetten har fixat. Bra samarbete där, även om de inte förstår det själva, kanske.
Gulärlan var också där med sin Bethovens ödessymfoni. Ett par tranor skymtade vi på en åker och sångsvanarna sjöng för full hals vid tjärnen.Siskorna inte att förglömma.

Roade mig också med att kapa ved i samarbete med hyggesälgen som skrapat av den goda aspbarken på stormfällda träd. Mycket bra, då torkar veden snabbare och älgen blir mätt och lägger högar av välformade kulor som tack för maten.

Lyssna till storspoven

Synd att det blev snöfritt

Utedagen blev snöfri och blev därmed inte inställd. Tråkigt tänkte jag på morgonen när det vita täcket var borta, men bra tyckte jag senare när krattning och beskärning av några hängbjörkar var klar. Ett par varma grillade korvar och samröre med övriga boende blev också en bra belöning.

Konstigt nog hade jag energi över till en sight-seeing på IKEA och den höll i sig ända fram till lastningen av bilen då ett prydnadsljus åkte i asfalten och jag samtidigt fick en cm-lång trästicka i lillfingret. Men pjåsk, stön och stånk är inget för en karl som gift sig med en sjuksköterska, det ska gudarna veta. Därför höll jag tand för tunga, nästan. Värst var det med ljuset, tyckte förstås hustrun.

Inte rehabiliterade jag mig som jag tänkt med en kortare löpsträcka. Kortare var ordet. Jag återvände så snabbt att frun trodde att jag var på väg ut när jag var på väg in. Den här gången var det flås, stön och stånk som gällde. Men nya fina blå-silvriga asics har jag i alla fall.

Strömliden fick ledigt i helgen och har förmodligen tid över att fundera hur han ska kunna sy in mördaren/mördarna, nu när det bara är 60 sidor kvar att skriva..

Löparskorna var ute och sprang med mig igår

Var ute och vädrade de nya löparskorna igår. De blåvita skorna funkade bra, det var bara det att han som stoppat i fötterna i dem inte fungerade så bra, det var liksom lite för tungt.
Men trägen vinner heter det och en investering på dryga tusenlappen kan ju inte bara få stå i en garderob och mögla, så det är bara att försöka öka springtiden med någon minut åt gången, gå i 2 minuter, springa i 2 minuter, gå i 2 minuter, springa i 3 minuter. Igår kom jag upp till 5 minuter under en halvtimmes gå-löpning. Det verkar ju inte så imponerande kan tyckas men det gör sin verkan.

Ack Värmeland du sköna...

Ja, jag skulle vilja brista ut i en hyllningssång till landskapet Värmland och inte minst till deras bibliotek.
Det verkar som om min kriminalroman "Den skållade mannen" har passat värmlänningarna, för vid de fyra bibliotek som har köpt in boken så är utlåningen hittills i år flitig.
Alla de fyra inköpta böckerna är utlånade samtidigt när jag tittar på statistiken och alltid har det var någon eller några utlånade när jag kollat på bibliotekets snygga och funktionella hemsida.
Känns som om jag ska åka på säljturné där och besöka de andra biblioteken i Ferlins, Frödings, Selmas landskap...
Inte för att göra den minsta jämförelse med Björn Ranelid, men av hans bok "Till alla människor på jorden och i himlen" på 25 (!) värmländska bibliotek var endast tre utlånade samma dag (20/4).
Björn Ranelid är en fantastisk författare och jag gillar hans författarskap mer än hans medverkan i Melodifestivalen, som närmast blev komiskt.

Vårlökarna skjuter upp sina blad och klotet snurrar

# Vårlökarna skjuter upp sina gröna blad genom den kalla jorden, knopparna på syrenbuskarna sväller och det är ljust en lång bit in på kvällen. Det är vår.

# Vårens sista bowling gick sådär, men redan nu ser jag fram mot höstens tävlingar och en del träning innan dess. Det gäller att få klotet att snurra. Då händer det mycket bland de tio vita soldaterna, de knäar.

# Nu har jag bestämt mig för en e-boksversion av "Den skållade mannen". Samtidigt fogas sida vid sida i min andra Strömliden-bok.

SUPER DUPER DECKARE!!!

Inte kom det något ymnigt snöfall på färden från torpet under de dryga 50 milen! Det finns en allmän tendens att hetsa upp sig för väglaget, även mig själv? Men man kanske smittas av omgivningen med tidningar, teve, mobil-appar med nyheter.
Löpsedlarna brukar skrika ut något på SUPER-, sedan är det bara att fylla på med t ex VÄDER, SNÖIGT, HALKA, HAGEL, VARMT, KALLT.
Under min tid i tidningsbranschen vågade man sig ibland på ett REKORD på löpsedeln, men det ordet har begravts under ton av SUPER DUPER CHOCK, KNOCK.
Det är inte att undra på att det känns lite osäkert att slå sig ner vid ratten, jag som dragit ut dubbarna på vinterdäcken. Tänkte då också på reaktionen en god vän visade när jag berättade om innovationen.
Nej! Du har väl inte tagit bort dubben!!!??? Följt med ett diaboliskt leende. He he..
Men det gick utmärkt utan dubb och vägbanan var mestadels snöfri.
Dessutom såg vi inte till det där förskräckliga snövädret som skulle komma.

Har lovat på sidan att jag ska nämna något om Strömliden II, den andra deckaren (halvfärdig nu) om den tinnitusprövade kommissarien i staden som i verkligheten (!) uppmärksammats för åtta mord det senaste halvåret.
## Bo Strömliden skakar hand med den i media utsatte kungen som i verkligheten (också) tog flyget, tåget, bilen, bussen, eller cykeln..(nej) till Malmöpolisen för att få riklig information om vad som händer i rikets tredje stad.
"Jag tyckte nästan synd om honom, han gör nog så gott han kan..." Tyckte Strömliden kanske med tanke på allt bladvändande.

## Liisa Kohonen, polisass, men f n på utbildning vid SKL, Sveriges Kriminaltekniska laboratorium, besöker grabbarna Grus, d v s Strömliden och Bodén, ni vet han med Malmö FF:s blåvita halsduk. Frågan är: har Liisa några känslor kvar för sin f d chef?