Aska bäst på svarta vinbärsbuskar

Idag ska jag sätta vitlök i landet. Kallt i natt, bara någon plusgrad men värmen lär väl snart komma hit till södra breddgraderna.Solen skiner i varje fall för fulla muggar.

Luftrummet över Sverige är öppet meddelar Aftonbladet och SAS stiger mot skyarna och försöker knapra in lite av det jätteunderskott askan fört med sig. Däremot får inte regeringsplanet flyga. Det gäller förstås att inte hamna ur askan in i elden. Men är regeringsmedlemmarnas liv viktigare än SAS-passagerarnas?
Tittade på en katastroffilm här om kvällen som just handlade om ett plan som drabbats av vulkanaska och där alla motorerna slogs ut. Inget bra läge att visa i dessa tider, kan tyckas.

Den aska som jag brukar strö är askan från den förnämliga vedspisen i torpet och inte från någon isländsk vulkan. Vedaskan tas med tacksamhet emot av svartvinbärsbuskarna som ger en god skörd.

Såg att ett scoutförbund i USA dömdes att betala 133 miljoner i skadestånd till en man som utsattes för sexuella övergrepp av sin scoutledare. Fruktansvärd kränkning av den 11-årige scouten. Scoutledaren måtte ha en snedvriden syn på vad "Alltid redo" betyder.

Päronlöv och deckare med Malmöinslag

Krattar och krattar. Miljoners miljoner av skrumpna päronlöv gaddar ihop sig tillsammans med den ständiga kyliga havsvinden. Komposten är överfylld. Kaninerna har tagit till schappen och gräver inte längre snubbelgropar i gräsmattan.
Så jag fattar på nytt taget om krattan.
Sol idag och vårt luftrum är förhållandevis öppet, men jag förlitar mig till tåget nu när snön har smält, så jag lär väl komma hem efter en tid på kolonin och krattning av päronlöv.
Funderar på ännu ett bokprojekt, en deckare med bl a miljö från Malmö, Kirseberg. Läste idag i Sydsvenskan att Sjöwall Wahlöös bok Polis polis potatismos hämtade miljön från samma område... Den här gången gäller det att få en förläggare att nappa.


-- Post From My iPhone

Andra askonsdagen firades utan himlafärd

Det blev en ny askonsdag efter påsk, den 14 april. Vulkanen Eyjafjallajökull på Island fick fnatt och spydde lava och aska. Ett enormt askmoln bildades. De små partiklarna som askan består av är en säkerhetsfråga för flyget. Flygbolagen tog det säkra före det osäkra och ställde in flyg över Europa på löpande band. Torsdag 13 maj är det Kristi Himmelfärdsdag. Vi får hoppas att det ordnat sig med luftrummet ovandär tills dess. Men i skrivande stund är luftrummet stängt som det heter från flygbolagens rapporter.
Askonsdagen nummer två ställer till det för miljoner människor. Plötsligt blir man ännu mer beroende av tåg, bussar, bilar. Sonen har sitt på det torra, kniper det sätter han båda sönerna på tremanscykeln och drar ifrån askmolnen.
Själv känner jag en försiktig undran, kommer jag att bli kvar i Skåne flera månader längre än jag tänkte mig. Jag har nämligen ingen returbiljett på tåget utan litade till en sista minuten-plats. Nu känns det rökt de närmaste dagarna och flyget verkar inte vara något bra alternativ.
Men att se våren gå över till sommaren här i syd är inte ett så dåligt alternativ.
Jag kan ju sitta under ett träd och lukta på blommorna.

Stockholm - Malmö med lilla Macen

X 2000 ormar sig fram med i det närmaste 200 knyck,förbi överfyllda åar som ger omgivande landskapen en rejäl kallsup.
På väg från Stockholm till Malmö. Än så länge skiner solen in i den folktrivsamma lagom lågröstade kupén. Lite svårt att pricka rätt på tangenterna. Förbannar tyst den dåliga egenskapen hos macen att plötsligt finns textmarkören någon helt annanstans än vad jag önskade.
Det är inte helt lätt att skriva ihop en roman på X2000. Jag undrar vad alla andra med dator uppfälld framför sig gör, egentligen. Tittar på film kanske, ändrar i almanackan, läser en text. Men inte tror jag att de skriver så mycket. Det svänger och hoppar och hoppar och svänger på bordsskivan. Illamåendet lurar bakom järnvägskröken.. Nej, jag bara skojade. Men när jag var barn kaskadkräktes jag i bilar och i bussar.
Av någon anledning har jag inga problem idag, tror jag, nu måste jag...
Nej, fejk igen. Jönköping nästa. Och inte ett snökorn har överlevt.

Psst, en sak om min bok, Stentornet. Dagbladet i Sundsvall har skrivit en positiv recension!
Det tackar jag för!
Boken finns att köpa på Bokia i Sundsvall, på Storgatan mittemot Vängåvan, som omtalas i boken. Den kan även beställas på nätet, se spalten intill. Den går även att låna på Stadsbiblioteket i Sundsvall.

Våren varar väl?

Vårtecknen bara poppar upp runt om. Plötsligt går grannen i kortärmat i stället för vinterkostymen, en bastant, säkert tung, skinnrock. Plötsligt sitter både trasten och skatan med en massa byggnadsmaterial i näbben. Plötsligt ordnas det en spontan grillning i radhusraden. Plötsligt kryllar det av folk som fyndar plantjord fem säckar för 99 kronor. Plötsligt är Fyrisån full och dånar fram över Islandsfallet utan att ta hänsyn till annan framfart. Studentflottarna på ån får nog en dubbelt vinglig färd om flödet fortsätter tills Valborg. Hundskiten har också synliggjorts, också det ett vårtecken, som odlats fram av nonchalanta hussar och mattar. Föredrar nog att kasta blickarna mot krokus, snödroppar och tulpaner på väg upp ur den tidigare så kalla jorden. En enstaka bofink håller sig kvar vid fågelbordet. De andra har dragit till skogs. Hur länge varar våren? Tja, tills sommaren kanske, om inte Bore känner sig stressad av allt jobb under säsongen och vaknar till och undrar vad som står på.



Fyrisån i Uppsala, em mäktig syn i april. Film: Arne Svensson

Det som göms i snö...

... kommer upp i tö!
Det är inte bara björnarna som börjar vakna.



-- Post From My iPhone

Glad Påsk!

-- Post From My iPhone