Verkligheten överträffar dikten många gånger om. Det är bara att kolla på Aftonbladets senaste nytt på mobilen (förnämlig gratis app-tjänst).
Nästan varje dag misstänks något eller några mord i Sverige. I Göteborg, Stockholm och Malmö skjuter medlemmar i kriminella nätverk ner varandra i parti och minut, ofta mitt på dagen och helt öppet.
Så det finns mycket att hämta ur vardagen om man vill skriva någon deckare.
Men jag kan tänka mig att inte alla deckarsugna gillar de blodigaste morden utan intresserar sig mer för bakgrunden till det som utlöste det fruktansvärda, att ta en annans liv och andra saker som kan förklara varför brottet har uppstått.
Så tänker jag i varje fall när jag totar ihop en text. Jag uppskattar gärna humor i det hela, hur bisarrt det än kan låta. För att knycka några rader ur Roy Anderssons Sånger från andra våningen: "Man ska ha mat på bordet och så ska man ha lite roligt också." Det tycker jag är en bra sammanfattning av livet.
Men, alltså en deckare utan för mycket blod och vapen a´ la Guillous hjälte "Coq Rouge"
och ett lirkande polisarbete där läsaren hänger med och kanske själv avslöjar mördaren innan sista sidan.
Polisromaner med både spänning, bra inslag om polisvardagen och en stor del humor har författaren Leif G W Persson skrivit. Hans romaner/deckare håller jag för strået vassare än f d jaktkamrat Guillous böcker om gamla Coq Rouge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar