Nu ska jag för första gången skriva om min debutbok Stentornet på allvar, samma namn som på bloggen du läser. Det finns kompletterande text sedan förut i spalten bredvid.
Jag såg att Sundsvalls bibliotek, som varit vänliga nog att köpa ett antal böcker, bland annat beskriver boken som en vänskapsskildring. Ja, så är det kommer jag på!
En vänskap bland två slutligen tre pojkar som börjar spana mot vuxenvärlden. De tre har lite olika förutsättningar, en växer upp med en mamma men ingen pappa och inga syskon och får ta ansvar tidigt. Närmaste kompisen, från Östersund (!) som kommer på besök till Sundsvall under sommarlovet, har det tryggare. Den tredje pojken som till slut accepteras av de två andra är en ensamvarg som har fått ta mycket stryk, både av pappan via svångrem och av mobbande ungar, men är kanske den som går ut starkast i livet.
Jag tror att boken kan förmedla just vänskapen, samma betydelsefulla vänskap som uppväxande tioåringar idag förhoppningsvis får uppleva.
Nu har halva upplagan funnit läsare och det finns fortfarande chans att ta del av boken.
Arne Svensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar