Högsta snödrivorna mellan Östersund och Uppsala fanns vid Tönnebro, jättefikastället för alla åktrötta och hungriga resenärer denna snålblåstens dag med snöröken som inramning.
Vinsten på resan norrut blev ansamlingen av rådjur på den egna gården i Jämtland. Fem präktiga välmående rådjur höll hov nedanför snickarboa där de slapp pulsa i snön. De hade alla klarat den kalla och snötyngda vintern, än så länge, och sprintade raskt iväg mot storskogen när torpägaren, till 50 procent, gläntade på farstudörren.
Vinsten på resan söderut blev den naturliga tavlan med nedgående röd sol bakom en slöja av snömoln. Dessutom, inte att förringa, ett varmt bad med ett glas whisky, inte i badet men väl i strupen.
Mår fortfarande bra av att se repriser från OS i skiathlon på Johan Olsson, Marcus Hellner och Anders Södergren (Välkommen tillbaka!). Johans raketstart efter skidbytet och tappra kamp mot en medalj, Markus och Anders hjälp med att hålla nere farten på klungan och Hellners spurt mot guldet. Mycket starkt av Johan Olsson att hålla emot och fixa ett brons.
Men oj, vad jag blir trött på tv-reportar som alltid ska fråga "Hur känns det? Berätta!" Frågan ställd till medaljörerna Kalla, Hellner m fl kändes som överkurs. De strålade ju av lycka!
Ett debattinlägg i Länstidningen, Östersund, av Lars-Erik Wolvén kan jag instämma med till vissa delar om att skidreportrarna inte tillför så mycket mer än att skrika sig hesa åt svenska framgångar. Han saknade fakta och kommentarer för att ge en bättre bild av tävlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar