Semla med vaniljsås - inte gott!

Om två veckor knappt, är det fettisdag. Men som så många andra, gissar jag, har jag också redan tjuvstartat. Det är svårt att låta bli när semlorna lockar i butikerna strax efter jul.
Men jag slängde ihop hetväggsdegen by my self. Gick in på Ica.se och letade efter "semla" och fann ett recept som fungerade. Nåja, bullarna blev något lösa längst inne i magmaområdet, men fin färg och skärvänliga att såga av toppen på bullen med för att få till ett lock.
Den goda geggan bestod av en del överbliven marsipan sedan tomte-konstruerandet i julas, en del mixade sötmandlar plus lite socker och varm mjölk, en del bull-inkråm, d v s det man tar bort i bullen för att få plats med mandelmassan.
Tålmodigt vispande av något fettfattig grädde avslutades med florsockerpudrande på själva locket. Ganska mumsigt.
Jag rekommenderar dock inte semla med vaniljsås i stället för grädde. Den desperata lösningen fick mig att kasta bullen efter en tugga. Det var inte gott! Men så kan det gå när man inte ids att gå till "Koppra" i Storvreta ännu en gång samma dag. Det var den förvärvsarbetande hustrun som fick kvista in till affären och köpa grädden i stället. Jag hade ju fullt upp med att laga middag och inte minst diska efter det som blev ett omfattande bullbak, 12 bullar.

Jag kanske minns fel, men jag tror inte att min hemmaarbetande mor köpte färdiga semlor i affären. Tricket med att blanda inkråm, se ovan, visste jag redan om sedan eoner tillbaka. Det gjorde modren alltid på såväl 40- som 50-talet, vad jag kommer ihåg. Jag har en känsla av att det var hon som uppfann föregångaren till hamburgaren också, stekt köttfärs på en formfranska?