tisdag 2 februari 2010

Lockande baksidestext?

Vad ska en baksidestext till en bok innehålla? Ja, det är något som jag funderar på nu, när manuset är ute på vandring bland ytterst noggranna premiärläsare för att eliminera tankevurpor, missuppfattningar, krångliga meningar och inte minst fel på syntaxen.
Kanske ska jag helt enkelt ta några meningar ur manuset till det som ska bli en bok om kompisarna Peo från Sundsvall och Jerry från Östersund och deras sommar tillsammans under 50-talet? Ja, då gör vi väl det!

" – Därnere är Bäcken, sa Peo, tyst och med en högtydlighet i stämman när de hade åkt en stund och lämnat stenstan och tagit sig över järnvägen med den brummande bussen. Han pekade mot den vänstra sidan av en park eller skogsdunge.
Han viskade till Jerry att det hände mystiska saker där ibland. Kanske fanns det spöken där. Jerry lyste upp, han tyckte det lät spännande, men Peo som hade avslöjat det hela blev nästan rädd själv att han hade nämnt det magiska ordet, spöken.
– Det var en kille som hade sett ett benrangel i ett gammalt hus, som förr använts som ett slags tvätthus.
Den blå bussen brummade vidare Fridhemsgatan fram. Här ska vi av, sa Peo och tryckte in stoppknappen. Det plingade till ljudligt och bussen bromsade ner intill den vänstra trottoarkanten.
De gick ner Vintergatan mot villabebyggelsen förbi barberaren som Peo fruktade och turades om att bära Jerrys tunga väska. Vid en torgliknade plats där Vintergatan korsade Klintgatan och där Skogsgatan mötte Solgatan, pekade han mot ett hus.
– Där bor Peppar och Salt och där borta bor Larslars.
– Vilka konstiga namn, sa Jerry och ville veta mer."

Inga kommentarer: