Färden går norrut genom snöblinda landskap via vajerräckenas nålsögon.
Decimeteravstånd till fullpackade långtradare som dyker upp ur snöröken. Att köra om eller inte köra om är frågan. Många tvekar, med all rätt. En del verkar köra om på vinst och förlust.
Den eviga vintern är här? 14 grader kallt och "kräksnö", som storebrodern i Pistvakt, Sven E, kanske skulle ha uttryckt sig.
Målet är en stuga som ruvar i kristallerna insvept i drivsnön. Hugga ved, elda för värme och diskvatten och koppla av med en god bok, Peter Robinson, som jag bara har orkat kortläsa. Nu ska allt göras i tur och ordning: Skotta snö, hugga ved, elda, läsa bok. Skotta snö, hugga ved, elda, läsa bok.Skotta snö...
Intresset för OS har falnat men minnena av Anjas skräckfärd och krasch finns kvar på näthinnan och av hennes totalt sammanbitna ansikte inför färd nummer två utför störtloppsbacken. Helenas förtvivlan i blicken vid sista skyttet påminner om att det inte finns några övermänniskor. Vi är alla människor som påverkas av omgivningen och tur är väl det, annars skulle vi vara robotar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar