Gick mot solen med en minisol i fickan, en apelsin som slukades efter en timmes traskande i hårdfrusen, tilltrampad snö. Skönt att komma hem efter den dryga rundan, vara snäll mot sig själv, fixa kaffe och macka, ta en tupplur.
Ja, det behövs inte så mycket mer för att glädjas åt livet, egentligen.
Det är klart, jag gladdes extra när barnbarnen med föräldrar återbördades från Thailand. Skrattade tillsammans med femåringen, blev smittad av hans skratt åt figurerna i en DVD-film. En kort men intensiv dag blev det tillsammans. Svårt med avsked på tåget för femåringen, och senare för mig. Men jag hörde senare att ledsenheten hade gått över ganska snabbt för honom - men kanske inte för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar