Sent ska syndaren vakna, sägs det. I och för sig har jag blivit ganska bra på att vakna tidigt, nu när vårljuset väcker en, men visst är jag sen i mycket och därmed en syndare.
Jag sprang min första mara som 65-åring (bara lite skryt)och min andra som 66-åring (lite, lite mer skryt). Sedan gav jag upp den tredje maran redan i träningsfasen (inget skryt alls). Jag var helt enkelt inte motiverad. Det kanske också räckte med två nya omgångar av stortånaglar.
Jag var dryga 20 år när jag började röka och var cirka 23 när jag slutade då lillsyrran inte längre ville "låna" mig fler cigaretter. Vid 22 började jag snusa. En timme efter slutade jag snusa efter att ha mått tjuvtjockt och blivit yr i bollen efter en "nollning" vid teknis i Härnösand.
Jag blev pensionär ganska sent.. Ja, jag tjurade mig kvar närmare ett år på jobbet.
Nu har jag börjat bowla väldigt sent, fast jag hade gjort ett långt uppehåll på 30 år sedan storhetstiden på bowlingbanan i Östersund.
Men nu får jag väl lov att lägga mig väldigt sent och dra för gardinerna ordentligt, som kompisen ljusskygge R brukar göra, så att ovanstående rubrik stämmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar