Undrar hur författargiganterna Henning Mankell, August Strindberg, Hjalmar Söderberg, Vilhelm Moberg, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, kände sig när den första boken damp ner från tryckeriet? Kände de ren och skär glädje? Eller kanske fruktan att blotta sig för alla?
Det var nog lite dubbelt för dem, gissar jag, precis som för mig och mina 94 sidor i pocket. Alla andra jämförelser lägger jag åt sidan... Men det var en skön känsla att hålla den lilla skapelsen, den nyfödda. Det tog ett tag innan jag vågade började läsa. Men allt verkade vara OK.
Många nya författare är på gång i Sverige, många unga som vill prova sina drömmar, men även en del på andra sidan 65 års-linjen som har tid och ork att knappa på datorn. Idag finns alla chanser att skriva en bok och få den publicerad. Det finns ett antal "Print-on-demand"-företag som vill slåss om dig.
Hör med kompisar och vänners vänner vilka företag som har en god renommé eller ej.
Recito är helt OK, är mitt betyg. Allt har funkat bra hittills. Men det är du som betalar för kalaset och får stå för de ex som ev blir över.
Räkna inte med någon total vinst. Men säljer du ut allt och får en hacka över är du bara att gratulera. Den stora vinsten är att bli läst, tror jag.
Jag kan hålla med förläggaren Svante Weyler som beskrev glädjen för författaren. (I Babel). En första glädje under skrivandet! En andra glädjedusch när en läsare beskriver vad som var så himla bra i boken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar