Hade Stieg Larsson en spökskrivare till hjälp? Man kan ju undra efter det senaste inlägget på DN:s kultursida, idag. Där framhåller en f d kollega på TT, Anders Hellberg, nu verksam på DN:s redaktion att succéförfattaren Stieg Larsson, som dog innan Millenium-böckerna publicerades, inte var någon bra skribent.
"Och jag kunde konstatera - och jag skriver inte detta för att på något sätt nedvärdera denne begåvade man - att skriva kunde han helt enkelt inte. Språket var struttigt, ordföljden ofta fel, meningsbyggnaden enkelspårig och syntaxen ibland helt galen - alltså ett språk som måste skrivas om för att fungera professionellt. Jag brukade ha synpunkter och han accepterade tacksamt.."
Hellberg frågar Kurdo Baksi om det är Stiegs sambo, Eva Gabrielsson, som skrivit böckerna men att Stieg stått för idé, fakta och research och story. Det är ingen dåligt teori, svarar Baksi.
Men frågetecknen finns kvar, hur kul skulle det kännas för Eva Gabrielsson om hon hade skrivit texten i stora drag och Stieg skulle få hela äran? Gabrielssons utlovade bok kan ge ett svar, förhoppningsvis.
Jag har i varje fall ingen spökskrivare. Det är möjligt att meningsbyggnaden inte stämmer alla gånger och att syntaxen blir galen. Själv hade jag en korthårig foxterrier som ibland betedde sig som en galning, men det var ingen tax. För det mesta har jag ett nöje av att skriva och jag hoppas att lusten att skriva en historia inte försvinner. Nu när jag skriver i bloggen blir det offentligt, man lämnar ut sin text, det kan kännas lite "agasamt", som man säger i Jämtland bl a. Men det var ju likadant när jag var anställd på en redaktion, man fick stå för sin text, att fakta och "pratminus" var okej.
Syntax - satslära
Pratminus - citat
Spökskrivare - anonym person som skriver en text för en annan persons räkning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar