Stentornet har jag valt som arbetsnamn för min kommande bok. Vad är då Stentornet. Finns det, och i så fall vart?
För den som är bekant med Sundsvall vet kanske att ett stentorn har funnits/finns på Södra berget i Sundsvall. Jag kan alltså inte direkt säga att det finns ett stentorn där, men ett är säkert; det fanns där när jag bodde i staden i min barndom och ungdom.
Stentornet har ingen större roll i berättelsen om de två tioåringarna P O och Jerry, men det vilar stadigt långt däruppe ovanför stadens brus med klirrande drickabilar, stånkade lok och spårvagnarnas skrammel.
Jag får ta mig en färd mot norr för att se om stentornet står kvar.
Efter en innesittarsöndag med skidåkning på tvären och längden kändes det skönt med en lagom kylslagen promenad med D-vitaminintagning via vårt livgivande hellyse som inte släcktes förrän kring 15. Härligt.
Bowlingen är igång med varierat resultat. De tre träningsserierna gick upp och ner som de meterhöga vågorna i Side, Turkiet.
Träning och åter träning är kanske medicinen.
2 kommentarer:
Det låter intressant, den boken skulle jag vilja läsa. Härokmdagen berättade en gammal busschaufför om stallar som fanns i Sundsvall och om gubbar som satt på ölcaféer och somnade till på hästvagnen på väg hem och hästen som sparkade till i vagnen så gubben vaknade när de var hemma. Och om hans farfar som var den tjockaste polisen i stan som aldrig arresterade någon men satte sig på bråkstakarna tills de lugnade ner sig. :-)
Ja det lät ju praktiskt med hästen som väckte gubben. Jag vet att de renhållningsgubbarna som sopade ren gatorna mm åkte med häst i en mindre vagn. Hästen hade stall inne i stan. Ett par renhållningsgubbar inklusive häst finns med i mitt manus. Värdefullt med berättelser från äldre personer om hur det var förr!
Skicka en kommentar