Såg Skavlan igår. Åter igen hittade jag ett tvillingpar. (Tidigare par: Sten Tolgfors och Julian Assange samt Carl XVI Gustf och Jan, klocka ring, Malmsjö). Den här gången en imaginär tvilling till Jan Guillou i form av en något äldre och stadigare kopia i skepnad av skådespelaren Börje Ahlstedt. Ahlstedt tog sig an den lilla scenen som den skådespelare han är. Innan han satte sig ner, som de andra som Skavlan bjudit in uppförde han en monolog stående. Hans tal om sin osäkerhet verkade som en kokettering och även pratet kring livet som uppvuxen i ett "arbetarhem" på Lilla Essingen i Stockholm. Portvakt, det var väl finlir på den tiden istället för att jobba i ett fuktigt, skitigt lager mm.
Visst är Skavlan bra, men är det bra journalistik? Knappast. Intervjuerna går vanligen i tre faser. Fas 1: Trevligt småputtrigt välkomnande. Fas 2: Kritiska frågor som för det mesta är kända sedan tidigare från pressen. Fas 3: Ett vänligt, småputtrigt slut. Fredrik Skavlan gjorde dock bra ifrån sig när han pressade Stieg Larssons änka Eva Gabrielsson på manuset till den ev fjärde boken och vart det fanns. Det kan vara rätt att det är dödsboets tillgång som tydligen gömts undan. Men moralen säger något annat. Eva är också aktuell med sin egen bok om henne, Stieg och Milleniumböckerna. Hon lär inte bli fattig på sin egen bok.
PS: Ahlstedt och Guillou har också en liknande tuff framtoning med sig själva lysande i navets centrum.
Skavlan 14 januari 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar