Därför äter jag min microgröt utan sylt

Nordiska mästerskapet i grötkokning har gått av stapeln, annars är de ju bara båtar som går av stapeln.
Det vinnande grötreceptet var byggt på främst havre, med ett stänk av kardemumma och en liten touch av honung, läser jag i mobilbladet (AB).

Min dagliga tvåminuters microgröt är mycket enkel att göra; 1 dl fiberhavregryn (bra för maggen)2 dl kranvatten och inget mer. Jag har inte ens salt i gröten och har vant mig av med det. Till och med lingonsylten är väck, då jag inte hittade 60 liter lingon i backarna som tidigare år och nu är den slut. Köpte en burk sylt på ICA, det var mest gelé, konstgjord förmodligen. Endast cirka 30 procent lingon fanns det i burken, enligt deklarationen och en tredjedel socker. Den tredje tredjedelen då? Ja, det var inte kul att läsa, förtjockningsmedel bl a.
Så därför äter jag min gröt utan salt och utan lingonsylt, men en mig närstående person har börjat med att riva äpple på gröten. Inte dumt, bara man kan hålla fingrarna ifrån rivjärnet, alltså rivjärnet man river äpplet på, så att man inte får flagor av hud i gröten som extra blodig protein, som jag har fått två gånger, aj, aj...