Ska man våga sig på att twittra?
Sanningen att säga är jag lite osäker på hur det går till. Hur kommer twittret in i datorn och går det att få bort om man inte vill ha kvar det...?
Men vad jag förstår passar twittrandet till kortare texter och det skulle passa mig. Tror jag.
Redan nu är jag slav under FB, fast jag kollar mest vad andra har för sig och vad de tipsar om och man kan ju alltid gratulera någon som fyller år, även om jag brukar missa det ändå.
Mobilen har jag som ständig följeslagare, där har jag fastnat i Aftonbladets nyhetsapp och vet allt av värde innan Rapport och Aktuellt. Väderapparna ger också svar för hela landets väder men är inte helt tillförlitliga. Jaså, kan man ringa med den också?
Det är knappt man har tid att fixa lunch och middag och äta. Och så ska man ju nödvändigtvis skriva en bok ovan på allt detta tidskrävande. Nu inne på tredje boken (hoppas jag) möts man ibland av motvind trots allt snack om skrivnördar som bara sätter sig ner vid datorn eller skrivbordet och Haldan (Guillou) och randar obekymrat i timtal. Jag kan gå och gruva mig en vecka innan jag får igång skrivandet igen, har svårt att få ihop trådarna, (för många?) men så sitter det där och man skriver och skriver och märker inte att det har gått ett par timmar och visst känns det bra när man tycker sig ha lyckats lura den presumtive läsaren på villospår långt ut i terrängen när det gäller mördaren. Hä, hä.
Sanningen att säga är jag lite osäker på hur det går till. Hur kommer twittret in i datorn och går det att få bort om man inte vill ha kvar det...?
Men vad jag förstår passar twittrandet till kortare texter och det skulle passa mig. Tror jag.
Redan nu är jag slav under FB, fast jag kollar mest vad andra har för sig och vad de tipsar om och man kan ju alltid gratulera någon som fyller år, även om jag brukar missa det ändå.
Mobilen har jag som ständig följeslagare, där har jag fastnat i Aftonbladets nyhetsapp och vet allt av värde innan Rapport och Aktuellt. Väderapparna ger också svar för hela landets väder men är inte helt tillförlitliga. Jaså, kan man ringa med den också?
Det är knappt man har tid att fixa lunch och middag och äta. Och så ska man ju nödvändigtvis skriva en bok ovan på allt detta tidskrävande. Nu inne på tredje boken (hoppas jag) möts man ibland av motvind trots allt snack om skrivnördar som bara sätter sig ner vid datorn eller skrivbordet och Haldan (Guillou) och randar obekymrat i timtal. Jag kan gå och gruva mig en vecka innan jag får igång skrivandet igen, har svårt att få ihop trådarna, (för många?) men så sitter det där och man skriver och skriver och märker inte att det har gått ett par timmar och visst känns det bra när man tycker sig ha lyckats lura den presumtive läsaren på villospår långt ut i terrängen när det gäller mördaren. Hä, hä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar