onsdag 15 februari 2012

Det riktiga stinget saknades

Ruskväder idag med snö som tar sig in i varje skrymsle, ungefär som vid snöstorm light i fjällen.
Snömosigt var det annars i Stockholm i helgen. Förstår inte hur huvudstadsborna står ut med denna geggamoja på trottoarer, saltad snö och lera. Vi drog väl in något kilo till hotellrummet.

Anledningen till storstadsbesöket var Sting. Bra röst, bra musik, bra lokal (Stockholm Waterfront- nära Centralen). Men "han griper inte tag i en", som en i vårt gäng uttryckte det och jag var beredd att hålla med. Men många, de flesta förmodligen, var redan frälsta - i åldrarna 40-plus. Det var en väldigt vänlig, kunnig, stillsam Sting-publik som förmodligen var mycket nöjda med herr Sting.
Nu vet jag i varje fall hur Sting ser ut. Och visst har han en gudabenådad stämma. Och hans musiker var fenomenala, med sina fioler och gitarrer. Men det riktiga stinget saknades. Kanske är det den lätt melankoliska tonen som jag uppfattar i hans låtar, som gör att den inte passar mig.

Största behållningen i helgen var annars vandringen mellan Moderna och Fotografiska museet och den mäktiga havsörn som gled fram på breda vingar högt ovanför Södermalms branter. Moderna museets svartvita fotografier var inte mycket "att hänga i julgranen" och hade heller inte mycket sting.

Inga kommentarer: