Gråkallt och dimmigt denna till synes dystra fredag. Bättre var det igår med premiärcykling ut på landsbygden med lätt snötäckta åkrar. Gula blommor i dikesrenen, ej tussilago, möjligen vintergäck som jag tidigare bara sett i Skåne lyste upp färden på den ringlande smala asfalterade vägen mellan Ängeby och Vallby i Uppland.
Hörde några vårystra, revirstärkta talgoxar vissla högt och självsäkert, såg ett gäng vackra bofinkar picka i en gräsmatta. Jo, det är vår, helt klart. Livet går vidare trots världskatastrofer som vi långt här uppe i nord kan bevittna via bildrutan i vardagsrummet.
Den stadiga stålhästen med rejäla ballongdäck tar mig både bort och hem på ett betryggande vis i maklig takt så att jag inte jäktar ifrån tankarna som uppstår.
Hörde några vårystra, revirstärkta talgoxar vissla högt och självsäkert, såg ett gäng vackra bofinkar picka i en gräsmatta. Jo, det är vår, helt klart. Livet går vidare trots världskatastrofer som vi långt här uppe i nord kan bevittna via bildrutan i vardagsrummet.
Den stadiga stålhästen med rejäla ballongdäck tar mig både bort och hem på ett betryggande vis i maklig takt så att jag inte jäktar ifrån tankarna som uppstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar