Efter några dagars jobb på kalhygget i Jämtland upptäcker jag att kroppen mår bra av hugg och slag. Rättare sagt vedhuggning med yxa och sågning med motorsåg. Okända muskelgrupper ger sig till känna med en känsla som inte bara är smärtsam. En smärta som näst intill är njutbar. Det känns att man uträttat något. Det handlar om rent fysiskt arbete, något som försvinner mer och mer i vår nanotekniska värld.
Fåglarna verkar gilla ljuset, att det är betydligt glesare mellan träden. De charmiga nötväckorna med sina spolformade kropparna som svischar genom luften på väg tur och retur mellan stenplattan där fröerna har spritts ut för intagande av många gratismål. Läste om att nötväckan egentligen inte ska finnas på vår breddgrad, men så är fallet. Snarare ser det ut som om populationen har ökat i antal år efter år. Nötväckan är den enda fågel som både kan gå uppför och nerför en trädstam, enligt vår fågelbok. Ungefär som el- eller telemontörerna på 1950-talet som klättrade upp och ner i trästolparna med skor försedda med en krok som de hakade fast med.
Fåglarna verkar gilla ljuset, att det är betydligt glesare mellan träden. De charmiga nötväckorna med sina spolformade kropparna som svischar genom luften på väg tur och retur mellan stenplattan där fröerna har spritts ut för intagande av många gratismål. Läste om att nötväckan egentligen inte ska finnas på vår breddgrad, men så är fallet. Snarare ser det ut som om populationen har ökat i antal år efter år. Nötväckan är den enda fågel som både kan gå uppför och nerför en trädstam, enligt vår fågelbok. Ungefär som el- eller telemontörerna på 1950-talet som klättrade upp och ner i trästolparna med skor försedda med en krok som de hakade fast med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar