Jag längtar till Italien

Uppland. Har läst ut den 509 sidor tjocka boken "Myggor och tigrar". En mycket levande text om det innersta kulturlivet i Stockholm och vissa personers divalater och maktmetoder bland författare och journalister. Författaren Maja Lundgren väjer inte för vare sig de mäktigaste på parnassen i Stockholm eller för maffioso i Italien som andra delen av boken handlar om.
Efter de 509 sidorna känns Maja Lundgren som en gammal bekant, en vetgirig person som inte drar sig för att berätta om sina egna och andras tillkortakommanden. Hon känns ärlig och stark i sitt berättande och skildringen av tiden i Neapel i Camorra-kvarteret har inget med sensationslystnad att göra utan här får läsaren själv bekanta sig med invånarna i vardagsbestyren. där maffian är inneboende.
Två mord sker i kvarterets närhet och författarinnan råkar själv illa ut. En mycket läsvärd bok i bra format.
Jag läser bakåt i tiden och ska snart ta mig an hennes andra roman, Pompeji, eller så försöker jag få tag i "Mäktig tussilago", som är hennes senaste verk. Vi får se vad biblioteket kan erbjuda.

Framöver väntar en vecka på Sicilien. Jag undrar om man kommer att märka något maffiainslag där?
I varje fall hoppas jag på lite skön sommarvärme.

Maja Lundgren bland myggor och tigrar

Läser Maja Lundgrens Myggor och tigrar och får inblickar i både hur det kan vara att jobba som vikarie på Aftonbladets kulturredaktion med manlig dominans och i Neapels skummare kvarter med manlig dominans i det vardagliga livet.
På AB är det kulturligans maffioso som bestämmer och i Neapel är det camorran som styr i vardagslivet.
Texterna om Stockholms maffioso i kulturvärlden är mycket utlämnande av både författaren själv och hennes nära omkrets. Björn Ranelid får en släng av sleven bara för att nämna någon.
Dagboksformen av livet i Neapel ger en naturlig känsla av att vara med i kvarteren hängande på en balkong och lyssnande till allt som pågår för öppen ridå i vardagslivet. Rädslan finns där, för vad som ska hända efter mordet på en son till en maffiaboss, och hur kvarterets folk ser på författarinnan som smugit sig in i deras vardag.
Maja Lundgren är en modig kvinna som orkar göra upp med maffiametoder både på hemmaplan och i Neapel.

Kylslagen nostalgitripp i Uppsala

Uppsala är sig inte riktigt likt. Filminspelningen av Stieg Larssons Män som hatar kvinnor i amerikansk version skedde i kallblåst på Drottninggatan. Övergångsställen hade målats gula istället för vita, Ja just det, de var ju gula tidigare för några årtionden. Småflickor i tunna kjolar frös vad man kunde se, en lång rad med veteranbilar stod uppställda på den avspärrade gatan, bland annat en polisbil modell Amazon. Lite nostalgitripp från 1960-talet fick flanörer och lunchfolk uppleva.
Men om några dagar ska de gula övergångsställen målas om igen och allt återgår till det - nya.
Inspelningen handlar om ett Barnens Dag-tåg i den fiktiva småstaden Hedestad där en misstänkt figur skymtade.
Det verkar vara en mycket stor organisation för den förmodligen lilla filmsnutten. Ett 20-tal inhyrda bilar med nummerlappar var parkerade i närheten av det avspärrade området. En bil för sminket o s v.

Sista sommaren för Cox orange? Kommer nygamla Alliansen överleva vintern?

Förmodligen världens minsta äppelträd har producerat världens minsta äpplen, mini Cox orange på kolonitomten i Skåne.
Efter att kaninerna hade mumsat i sig barken i vintras sprutade trädet ur sig blommor som med flygfänas hjälp blev frukt i massor. Det kanske var sista sucken för det hårt kaningnagda bonsaiträdet.

Sista sucken verkar det också vara för en regering som med säker hand kan regera Sverige i fyra år.
Sucka kan man också göra när över tio procent i närliggande kommun, Burlöv, röstade på SD.
Nu måste politikerna på allvar analysera och debattera varför SD röstades in i riksdagen. Vad är folk rädda för?




- Posted using BlogPress from my iPhone

Läget är oklart - dimman lägrar sig

Rena Lützendimman täckte det uppländska landskapet morgonen efter valet. Dimmigt verkar det också vara kring hur Sverige ska styras framöver i och med den oklara situationen där SD ser ut att få 20 platser i riksdagen och med den osäkra grund som Alliansen sitter på utan majoritet i riksdagen. Socialdemokraterna är fortfarande största parti cirka 1 procent mer än moderaterna, men det är nog ingen större tröst för Mona Sahlin.

Tredje största partiet, Miljöpartiet, fick redan valnatten inviter från Fredrik Reinfeldt, men Peter Erikssons tal till partivännerna igår talar inte för att ett samarbete med Alliansen, åtminstone inte den närmaste tiden?

Ett tag hade Alliansen egen majoritet med 175 mandat i riksdagen, men det var en tillfällig seger, som minskade till 172 mandat. Rödgröna fick till slut 157 mandat samt SD 20 mandat.

Högerspöken och arbetarpartier

Det gick utmärkt att rösta på bibblan, men en del folk var lite yra och stoppade inte ner röstsedlarna i kuverten själva. Få använde sig av de gröna miniskärmarna och fipplade i röstsedlarna på stående fot intill lagret för allehanda partier. Höll själv på att ta en SD-sedel, det var ordet demokraterna som lurade mig. Men jag sansade mig i tid och hittade mina rätta demokrater. Jag förstår att fler har tagit SD:s röstsedel istället för Socialdemokraternas. Man kan ju inte påstå att SD är demokrater och heller inte att f d Högern, numera Moderaterna är ett arbetarparti. Snacka om  med att håna stora delar av Sveriges befolkning. Arbetarparti? Håhåjaja.

Ett annat hån från högerhållet presenterar Villaägarna med helsidesannonsen i några rikstidningar, bl a DN, där de försöker skrämma alla villaägare med ett återuppväckt lik som sticker upp en hand ur en grav. Något svårförståeligt, men lär gå ut på att det blir dyrt för alla villaägare med höjda skatter om de rödgröna kommer till makten, när det i verkligheten bara är de allra rikaste som får betala något extra. Smaklös och löjlig annons! Men reklambyråfolket hade säkert kul när de satt och spånade och dessutom kunde sälja idén till Villaägarna.
Nu kom jag på en idé om annonsen: Man kan ju faktiskt tala om ett högerspöke som sticker upp handen...

Läser i Alex Schulmans kolumn i Aftonbladet att bloggare har tagit emot pengar från Moderaterna för att tala väl om partiet.
Jag hör frågan ställas om min blogg - jag då? Nej då. Min sida är både inkomstfri och reklamfri.

Njuter av vädret, regnigt, visst, men gulfärgade björklöv, och rödfärgade lönnlöv lyser upp tillvaron och det känns som att börja en ny termin fast det var ett tag sedan jag satt på skolbänken. Men känslan finns där. Luften är klar mellan skurarna och är rik på syre.

Valet är inte avgjort! Men bok-valet lutar åt Lundgren och Söderberg

I morgon ska jag kombinera förtidsröstning och bibliotekslån inom samma lokal. Funderar på att leta efter Maja Lundgrens böcker sökbara på myggor, tigrar och tussilago. Hjalmar Söderberg intresserar fortfarande och ytterligare ett lån av Doktor Glas och någon av Söderbergs andra böcker kan vara på sin plats.

Jag vet vilket vägval jag tar innanför skärmen. Det blir inte något av partierna i regeringen som får min demokratiska röst.
Jag vill inte vara sämre än alla dessa valprognosmakare som lever goda dagar på att leverera i parti och minut till mestadels borgerliga mediabasuner och har därför gjort en egen uppskattning av resultatet på söndag: De rödgröna förbluffar med att få en egen majoritet och vinner valet! SD kommer inte in i riksdagen och Reinfeld, Hägglund, Olofsson och Fp-majoren står där med långnäsa.
Underlaget då, kanske någon undrar? Jo, jag har frågat några i bowlinggänget, vinprovarklubben och svampplockarföreningen. Det borde väl räcka.

Peter Eriksson hos Lotta Bromeé, en trevlig tjomme och modig

Peter Eriksson, miljöpartiets ena ledarfigur, eller språkrör som man kallar sig, var gäst hos Lotta Bromé i P4 Extra på måndagseftermiddagen. Trevlig tjomme, lät han som. Han är inte direkt någon Medel-Eriksson, utan hoppade bland annat av ett fast jobb som gymnasielärare för att bo i en stuga i skogen och skriva på en bok om spårstämplar under några års tid! Lite udda kan tyckas, men modigt gjort att bryta av "karriären" med mulleliv.
På snabbfrågorna från skickliga journalisten Bromé, svarade han ja på frågorna om han ville avveckla ett kärnkraftverk och om han ville bli utsedd till statsminister. Det sista följt av ett godmodigt skratt.

Media ska för det mesta dela upp allt i svart eller vitt och Eriksson målas dessutom i clownfärger av vissa tidningar, och gör en pajas av honom. Men så lätt blir han inte en pajas. Han utstrålade stor kunskap, mod, seriositet och humor och bjöd på sig själv långt mycket mer än vad nuvarande statsminister orkar eller kan visa upp.

Kommissarie Strömliden dyker upp igen

Skörden av lingon är räddad. Nu finns den på burkar istället för oplockade vid torpet och en mils radie därifrån.
Det känns bra, det är väl någon slags samlar-gen som har fått sitt.

Valduellerna på TV intresserar mig inte längre. Jag vet ju hur jag ska rösta. Lyckades hålla mig ifrån duellen mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Såg dock en snutt av sammanfattningen på Aktuellt och förstod att Sahlin klarat sig förållandevis bra.
Men jag var mycket nöjd med vassa Maria Wetterstrands utfrågning tidigare i veckan. Hon klarade alla frågor på ett lysande sätt. Det är ingen som sätter sig på henne. Tanken flyger - skulle inte hon passa som statsminister? Lika skärpt och brinnande som Olof Palme på sin tid.

Här i Upplands väna landskap råder fortfarande sommar då dygnstemperaturen inte ligger under 10 plus. Härligt! Tog en repa i samhället med fru B och njöt av de ljumma vindarna.

Kommissarie Bo Strömliden har börjat dyka upp i tankarna igen. Hur ska han klara av att utreda mordet på den skållade mannen? Jag lämnade honom åt hans öde för några veckor då jag inte hade någon större idé om vad jag ska göra med hans fiktiva liv och att jag helt enkelt hade annat att göra. Det handlar om en ny deckare, i varje fall ett försök till manus.

Har nu sålt halva upplagan av min första bok, Stentornet, men får jobba på om jag ska få fler böcker sålda när man är sin egen försäljningschef och utgivare. Har sett att många har titta här på sidan på gratistext om Stentornet och hur man beställer boken, men ingen har tyvärr mejlat eller ringt mig om köp. Jag känner mig själv stolt över boken och har fått många fina betyg av läsare i olika åldrar, som hört av sig till mig personligen. Här är några kommentarer!

"En väldigt bra bok." 

"Ett raffinerat slut, helt oväntat, jag tyckte om boken. Den är rik på bilder och jag såg verkligen Viola och pojkarna och miljöerna de befann sig i även om jag inte kan Sundsvall".

"Jag tycker spontant att boken är väldigt bra och det finns mer att hämta kring de personer du beskriver för en fullängds-roman, hoppas att ett förlag tycker detsamma!"
Här kan jag svara att jag kan fundera på en fortsättning och/eller en sammanslagning till en tjockare bok. Den första upplagan är på drygt 90 sidor, men vem säger att en bok är bra bara den innehåller 550 sidor?

Snacka om näckrosblad

Jättenäckrosor fyller dammen i Tropiska växthuset i Uppsala. De låg där som illgröna pajformar i meterstorlek, d v s näckrosbladen låg där, självaste näckrosorna syntes inte till men bladen imponerade mycket. Möjligen var det knoppar på gång i mitten av dammen.
 Victoria cruziana, som är dess latinska namn, kommer från Amazonas. Den blommar bara på nätterna och varje blomma är utslagen endast två nätter. Första natten är den vit, andra natten är den rosa. Den blommar med en blomma i taget ända till hösten. Frågan är om blomman har insett att det redan är höst. Vackra blad var det i alla fall.

Svarta vinbär gillar vedaska

Åter tillbaka till vardagen efter nära två veckor vid Torpet i Jämtland. Det känns lite nyttigt att ha tagit vara på bär, svamp och potatis. Nu hade jag bagageluckan full med egenplockade nyttigheter; lingon, svartvinbär, potatis, blodriska. Förr handlade det om överlevnad under vinterhalvåret. Om skörden slagit fel och "perriset", potatisblasten, frusit för tidigt blev livet mycket svårare. Men när vi ätit upp årets skörd på torpet, är det bara att gå till affären och handla mer.

Röstkortet har anlänt med uppgifter om var man kan rösta på valdagen och förhandsrösta. Jag tror jag väljer att rösta på valdagen, har tidigare förhandsröstat. Förr klädde man upp sig lite och kände en slags högtidlighet när man gick till valurnorna. Nu får man möjligheten att träffa andra i området och vara lite social om man så vill.

Till alla svartvinbärs-älskare; jo, det verkar som om vedaska ger näring till svartvinbärs-buskarna. Bären var många och stora på den buske som jag "gödslat" med askan.

Ohly imponerande bra!

Lars Ohly klarade sig mycket bra i SVT:s valintervju av partiledarna. Han blev extra hårt ansatt av de två utfrågarna Mats Knutsson och Anna Hedenmo, men gav bra svar. På Knutssons fråga om varför han jämnt får frågor om kommunismen svarade han att den frågan får han bara av journalister inte av andra.
Ohly har glimten i ögat, men kan också svara för sig! Han klarade utfrågningen med MVG och fick täta applåder.
Undrar vad Ohly skulle säga som avslutning? Men han fick inte lov att framföra det!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Strålande tider!

Strålande dag, som gjord för bärplockning. Mitt "plockarsamvete" är annars intecknat med lingon, potatis, svamp (blodriska), men någon liter lingon till ska det väl bli.

Vilken härlig fotboll Sverige spelade igår mot Ungern!
Det känns lovande framöver. Borta var det defensiva, ängsliga spelet bakåt.

Ska rödgröna knapra om ytterliga på de allierade? Än är inte valet 2010 avgjort. Vässar Sahlin till sina budskap och tar upp de rätta frågorna kan allt hända!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Sista boken om Wallander!

Avslutat läsningen av sista boken om kriminalkommissarie Kurt Wallander, "Den orolige mannen".
Det var hög tid att Wallander hamnade i dimman, han fick Alzheimers. Boken engagerade mig inte under den första halvan, men sista delen var njutbar med sina smått humoristiska inlägg.
Delar Mankells eller Wallanders antagande att USA var inblandat i ubåtskränkningarna i Hårsfjärden på 80-talet.
Fattar bara inte hur Henning Mankell orkar skriva en bok på 555 sidor, men nu får han vila från Wallander i alla fall och
må Wallander vila i frid.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Knotig fjällskog vacker

Visst är den svenska fjällskogen vacker när den får stå orörd. På bilden samsas knotig fjällbjörk med en täckande grön matta av ormbunkar. Ångrar bara att jag inte plockade tranbär när jag ändå var där på fjälltoppen efter i det närmaste en lodrät klättring. Jag visste ju inte att det var tranbär...




- Posted using BlogPress from my iPhone